Jag är nu i vecka 13, vilket man inte kan tro när man ser bilden. Känner mig enorm och och jag har aldrig tidigare varit så här med någon av barnen. Man har då kunnat ana något i vecka 20 eller så. Kanske beror det på att man är omföderska och att livmodern då alltså är alltmer framåt tippad än med Jonathan och Yuna? Jag har ingen aning.
Patrik har beställt en doppler så att vi ska kunna lyssna på barnets hjärta. Längtar tills den kommer. Ska bli intressant att få prova då jag aldrig tidigare använt en sådan. Alltid har man ju fått vänta tills barnmorskan ska lyssna regelbundet. Men nu får vi chansen att lyssna vilken tid på dygnet som vi helst vill.
Det är många bollar i luften nu. Vi ska flytta ut till Heden i slutet av april. Så just nu renoverar vi lite där. Den 1/5 åker vi med barnen till Turkiet en vecka, vi har köpt ny bil (hämtas imorgon), barnvagn ska köpas och allt därtill. Det är en del jobb nu framöver men jag hoppas jag ska orka med allt. Är lite orolig över att jag ska få foglossning tidigt denna gång då jag fick det med Yuna. Men det är ju inte allt i världen, men man känner sig lätt begränsad då man har ont. "Inget ont som inte har något gott med sig"? :)
Varför jag alltså inte bloggat så mycket är för att jag inte riktigt vetat vad jag skulle bloggat om. Det är så mycket bebis prat och tankar nu så man är väl rädd att tala om det för världen innan största risken för missfall är över. Men nu är den förbi och vi hoppas få kunna gå tiden ut utan några komplikationer. Positiv anda är väl sunt har jag för mig :)
