Det var en härlig resa och välbehövd efter allt slit. Barnen älskade det och det var härligt att se hur energin och glädjen bara sprudlade om dom. Och jag kan säga att det inte är ofta som mina barn somnar av utmattning. Men det gjorde de nästan varje dag vid 18 tiden. Men då var det bara att väcka dom efter ett tag för att gå och äta middag och sedan hitta på något annat festligt innan sängen kallade.
När man väl kommer hem till Sverige igen så vill man bara vända om och åka tillbaka.
Har redan börjat titta på ny resa. Men den kommer inte göras förrän September 2014. Då är bebis i alla fall 1 år. Men nu ska man inte planera så mycket mer förrän bebis är här. Saker och ting kan förändras och då är det bättre att inte ha planerat något. Men det är klart man längtar tillbaka till utlandet och allt som hör till.
Är i v.26 nu och bebis är en riktig ninja. Sparkar mycket och hickar. Det blir hela tiden mer och mer. Hade totalt glömt bort hur det var att vänta barn. Man känner sig så ny i allt. Ha ha. Tänk vad några år kan göra. Även om det är mysigt med magen och känna hur livet växer inom en så skår inget längtan efter att få hålla i det lilla livet.
Det är roligt när Jonathan och Yuna kan fråga; "Har bebisen sparkat mycket idag?"
"Är det jobbigt eller gör det ont då?"
Dom är för härliga mina små barn :)
