Happy New Year!

Snart har 2011 nått sitt slut och vi går in i ett nytt år, 2012.
Året som har varit har haft sina upp och nedgångar. Det har varit fyllt av både glädje och sorg, förändringar i mitt liv och vardag. Det har verkligen varit ett händelserikt år och jag har nog lärt mig mycket om mig själv och jag har fått kämpa mycket med tunga saker som har inträffat under detta år.
Det har hänt så himla mycket att jag nästan glömt hälften.
Jag ser framemot ett nytt fräscht år nu.
Det jag vet med all säkerhet är att jag absolut inte komme att "hoppa in" det nya året, det har endast fört otur med sig. Är det något som jag ska göra är att "hoppa bakåt". Kanske ger det mig bättre tur?
Man vet inte om man aldrig prövat.

Ska och äta hos mamma och Janne vid 17 tiden och ska försöka börja göra mig klar redan nu. Jag har ju en tendens till att vara seg vid tidspressade situationer :/
Lika bra att börja i tid då :)
Det är alltid lika svårt att veta vad man ska ha på sig. Sandra ska i alla fall hjälpa mig med mitt hår och bara där sparar jag lite tid och krafter.

Jag önskar er alla ett gott slut på detta år och ett gott nytt år!

Jaha...

Vilken skit dag det här var! I och för sig har jag väl mest bara mig själv att skylla.

Julen är över

Julen är förbi och jag hann aldrig få någon julkänsla alls. Men det hindrade mig inte från att ha det trevligt.
Först var jag ut till Bodsvedjan och firade tillsammans med David, Kerstin och barnen. En julafton utan barnen är ingen julafton alls. Så det var skönt att få vara i deras närhet under denna dag. :)
När alla paket var öppnade och de hade fått leka lite så sa jag hej då och Anna M kom och hämtade mig för att sen åka ut till Vibbyn och fira vidare tillsammans med svärmor, svägerska, Patrik, Patriks kusin Catrine, hennes man och hennes föräldrar. Det blev mycket skratt och god stämning.
Juldagen firades hos svärmor med svägerskan, Patrik och barnen. :)
Barnen var helnöjda med sina julklappar och även jag :)
Fick ett par vantar av Patrik som man kan ha på sig även när man ska leka med telefonen. Nu behöver jag aldrig mer ta av mig vantarna bara för att jag ska svara i telefonen :)
Jag fick även ett intyg av Patrik att han lovar betala min tatuering så den blir klar :)
Fick vinglas och ett presentkort av svärmor för en SPA behandling eller liknande.
Och jag fick en ny handväska av Anna, M, svägerskan :)
Jag är sjukt nöjd!

Vad händer på nyårsafton då?
Jag har ingen aning alls. Fest eller inte fest?

Fuck it!

Kvällen för själva julafton och jag känner ingenting! Ingen julkänsla alls! Trodde att det skulle kännas lite bättre idag när julklappar skulle handlas men inte det! Jag känner mig mest bara tom. Det är faktiskt jobbigt när alla andra skriker ut hur himla mysigt allt är och hur mycket de har handlat... Så känner jag absolut inte!
Nu är jag less!

God jul!

Jon Bon Jovi död?

Är det så att Bon Jovi dött nu?
Jag blir lite förvirrad för det står inget på varken Aftonbladet, Expressen eller Imdb.

Nåja.
Har varit på stan en sväng idag med Anna R och Yuna. Men det blev en kort visit. Gick in på H&M för att se om de hade kvar mössan som jag sett där och velat köpa, men inte det. Däremot hittade jag två par fingervantar för 49,50 kr :) Det var välbehövt!
Har suttit och hoppas idag på att Patrik skule få komma sig hem då de ändå inte hade något på deras arbetsschema idag. Men inte det! Efter min mardröm som jag hade inatt och som även gjorde att jag hade svårt för att somna om, hade jag verkligen hoppats på att få ha honom hemma. Vill inte vara ensam längre!!
Jag får bita ihop och vänta till morgondagen istället.

Nu ska jag ta och värma mig i en varm dusch!

Mitt i natten

Vaknade 02.53 av att jag drömde en mardröm. Vaknade svettig och virrig. Ni vet när man inte riktigt vet om det bara var en dröm eller om det var verkligt. Avskyr sådana drömmar!
Har legat och försökt somna om men det är inte det lättaste.
Kom att börja tänka på det här med julen... Jag själv anser att julen inte handlar om alla julklappar man får utan vilka man får spendera den med. Men för barnen är julklapparna allt. Mår sjukt dåligt över att ha så dåligt med pengar som jag nu har. Jag tror inte att jag kommer lyckas ge något till de andra. Bara barnen... Jag funderar och funderar på om det finns något sätt att lösa det på men jag har ingen aning. Suck! Jag har alltid annars kunnat ge till precis alla. Men i år blev det verkligen annorlunda.
Är det kanske därför som jag inte har någon julkänsla i år? Är det pga att jag inte kan ge det jag kunnat tidigare år? Kanske är det så.
Jag vet ju hur mycket det kan göra att få gå runt i staden och få köpa julklappar, komma hem för att sedan slå in dem när barnen somnat. Allt det här pysslandet när barnen inte vet. I all tystnad. Det saknar jag!

Lycka!

Igårnatt, idag och ikväll har det pirrat så fruktansvärt i magen på mig. Det väller lycka över mig. Jag grät ikväll, av lycka. Från ingenstans kom tårarna och hjärtat kändes så varmt och mjukt. Jag kände mig avslappnad och säker.
Jag är säker.
Jag vet vad jag vill.
Vill ni veta anledningen till mina enormt lyckliga tårar? :)
Patrik och mina barn.
Känslorna kom som en våg... Jag rös i hela kroppen. Ända från tårna till längst ut på hårtopparna. Lycka, glädje, kärlek.

Jag kommer sova gott inatt... :)

Och nu, till mig själv, från mig själv. En mjukstart till min självkänsla.

* Jag är rolig
* Jag är givmild
* Jag har fina ögon

Tre räcker för nu i alla fall. :)
En bra början.

Söt ungen!

Han är rolig min Jonathan! :)

Tala till mig

Jag funderar faktiskt på att överväga en handskriven blogg istället för denna.
Visst, jag har trivts med att få dela med mig av mig själv till er, det har känts som om jag haft ert stöd och någon som lyssnat på mig. Men kanske det är på tiden att ta ett avslut nu och påbörja en handskriven istället?
Jag måste verkligen fundera på detta.
Givetvis kommer jag ha kvar denna blogg då det finns så mycket som jag kan se tillbaka på och minnas. Det finns så mycket här som är värt att spara, både glada stunder i mitt liv men även sorg och jobbiga tider.
What to do, what to do?

Just nu så sitter jag här i soffan, lyssnar på musik, sneglar på tvn, har ett Facebook fönster öppet i en annan flik och samtidigt funderar.
Oj så dum jag känner mig. Jag ska ju inte tänka, inte på det som jag gör i varje fall. Varför kan jag inte bara knuffa det åt sidan och bara sprudla av lycka istället?
Det känns som om så mycket förstörs när mina tankar och funderingar tar över.
Och jag VET ju att det inte kommer något gott med det hela.
Jag försöker tänka;

Jenny, du är bra!
Jenny, du är vacker!
Jenny, du duger precis som du är!
Jenny, alla älskar dig för den du ÄR!
Jenny, för någon är du perfekt.

Varför lyckas jag inte inprogrammera in det då?
Hur mycket ska det krävas?

Man kanske bara ska ta och gå i ide nu. Dra täcket över huvudet och sova...

Positiva kommentarer

Idag har jag fått mycket positiva kommentarer av mammas väninna Carina. Mycket som jag just nu behövde höra. Jag känner mig genast mycket lugnare och ser ljusare på det hela. Tack Carina! Det gjorde nog också lite att få komma sig hemifrån, inte bara sitta här och grubbla hela tiden.

depp

Jag kan inte finna julstämningen alls i år... Var är den?
Hur mycket jag än försöker, lyssna på jullåtar, tänder ljus, ser i alla fönster hur julstjärnor o ljusstakar lyser, ser julgranarna som lyser upp så fint i vintermörkret. Jag försöker verkligen finna den där känslan.
Beror det på att jag har så dåligt med pengar nu?
Att jag känner att jag har svårt att ge något till någon.
Det viktigaste är att barnen får sina julklappar. Men ändå vill jag ju kunna ge alla, så som jag varje jul har gjort. Det är svårt när pengarna inte räcker till.

Till råga på allt har jag känt mig otillräcklig de två senaste dagarna. Hjärnspöken tar över och tankar virvlar och gör mig ännu mer osäker. Osäker på mig själv.
Duger jag som jag är?
Egentligen kanske jag vet svaret på det men i mitt huvud existerar inte det.
Jag känner mig missnöjd med hur jag ser ut, hur jag är.
Fastän jag vet att vi alla är olika och vi är alla unika och speciella så känner jag mig inte så.
Men den perfekta kvinnan, mannen, människan finns inte. Det vet jag. Men det kan finnas den perfekta för dig, för mig, för oss.
Jag kanske är krävande men nu vill jag bara höra att jag duger, jag kan inte få nog av att höra vackra ord som beskriver mig.

Så klart att det ska vara deppigt nu lagomt till jul...

Inatt

Ännu en sådan där dag. Ingenting känns speciellt roligt eller lockande. Vill mest bara stoppa huvudet i sanden.

Det blev en sen natt igår. Jag såg på Tomten är far till alla barnen, såg halva Red riding hood och avslutade natten med In time. Red riding hood föll mig inte alls i smaken. Hade mest svårt att sitta still då den var så tråkig. Sorry Anna M :/

Imorgon ska jag få träffa pappa. Jag är nervös... Fånigt va?
Mm, men så är det.

Another...

Ta en dag i taget istället för att leva i sin egna lilla värld där man hoppas och önskar att allt ska bli så perfekt och precis så som man vill ha det, när man vill ha det.

.....

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet.
Känner mig så himla barnslig samtidigt som det känns så himla rätt att se på saken som jag nu gör.
Det spelar ingen roll om än jag andas ut och försöker tänka rationellt, jag är ändå tillbaka på samma spår efter en stund.
Åh herregud!

Bara några tankar...

Egentligen, vem kan man lita på?
Finns det någon man kan lita på, egentligen?
Frågar ni mig så säger jag Nej.
Visst, vi kan försöka lita och intala oss att saker och ting som folk säger. Något som de lovar eller dylikt. Men vi vet aldrig med all säkerhet att det är att lita på. Vi kan omöjligt veta att det är att lita på!
Hur kan vi göra det??
För mig finns det inte.
Däremot får vi FÖRSÖKA lita på det. FÖRSÖKA lita på att det är på ett visst sätt.
Men jag tror inte vi kan lita på någon annan än oss själva.
Självklart vill jag att människor ska lita på mig och det jag säger och gör. Men människor kan omöjligt veta om det jag säger och gör är sant.
Eller hur?

Det blev väldigt invecklat nu. Men det är några tankar man får bara ibland och som man vill få dela med sig av.

Tung dag!

Trött som bara den idag! Jag skulle mer än gärna krupit under täcket och legat där tills imorgon!
Men när man har en liten tjej här så går det inte. Får göra en tidig kväll då istället med henne.
Bara för att jag säger så, så slutar det väl som alla andra nätter :/

Kanske man skulle ta sig ett ryck och städa?
Usch vad jobbigt det lät!

Inga ord till mig själv i spegeln heller ännu...

Tung dag!

Självkänslan ska UPP

Nu är det banne mig på tiden att få upp sin egen självkänsla!
Det är inte roligt att se sig själv och bara hitta fel.
Kanske ska man ta och skriva upp de saker jag tycker om med mig själv och de saker jag har gjort som har varit bra. Att berätta högt för sig själv kan nog vara bra. Kanske jag kommer till den punkten då jag börjar tycka om mig själv för den jag är. Tycka om mitt utseende och att även kunna ignorera alla hjärnspöken. Be dem kyssa mitt bleka arsle.
Ja, det är på tiden! Det kan inte förvärra något i alla fall och det är ju bra. Jag kan ju bara vinna på det.
Jag börjar imorgon!

I love shopping

Har varit till Luleå igår. ( Klockan är ju faktiskt efter 00 nu )
Det var grymt trevligt att åka iväg bara jag och Anna M. Bara hon och jag. Synd att jag inte hade mer pengar att shoppa för. Ville hemskt gärna köpa mig något på Gina Tricot. Men jag ville köpa julklappar hellre :) Bra val där Jenny! *stolt*
Anna var ju inte heller snål. Hon var väldigt ivrig på att ge Jonathan och Yuna julklappar. Det värmde i mitt hjärta :) Blev så himla glad att hon verkligen tänker och bryr sig om dem också.
Jag köpte dem varsin julklapp denna gång. Men jag vet att jag och David också skulle gå ihop och köpa något rejält till dem och även jag och Patrik. Det känns bra. :)
Har dock inte så hemskt mycket pengar nu och det suger!
Men men... Det kan jag inte göra så mycket åt.
Man skulle vunnit lite pengar nu.
Nåja, satsar man inget kan man heller inget vinna.

Skrev ett mail igår till en person. Hoppades få ett svar tillbaka, men så blir det förmodligen inte. Jag har ännu inte fått något och därav kan jag helt enkelt räkna med att inte få något svar. Men man kan ju alltid hoppas på en reaktion i alla fall och att personen tänkte till lite.
*önsketänker*

Nåväl... ska fortsätta med mitt nu. Alltså inte så mycket.

Julhandla

Inte många timmars sömn inatt. Men jag får skylla mig själv.
Såg på My sisters keeper igår. Oerhört sorglig film. Grät floder och trodde till slut att jag grät blod. Men inte det. Bara vanliga tårar :)

Idag ska jag åka till Luleå med Anna M. Tyvärr kan jag inte köpa så mycket då jag har så lite pengar. Men att få umgås lite med henne är aldrig fel :)
Hoppas på att få lite julstämning också på resan.
Kanske blir det att äta cheese på donken sen :) det sitter aldrig fel :)

Nu ska jag duscha...

Melodin i mitt huvud

Jag mår ju hur bra som helst.

Varför gråter jag då hela tiden?

Det kan jag berätta för er.

Jag mår dåligt över vad folk säger om mig. Det gör oerhört ont att ens bära det med sig. Vad de sagt. Jag är ju den förlåtande människa som jag är och jag vet att jag - tids nog - kommer att glömma och förlåta. Det gör jag alltid.

Det kan man ju se som både positivt och negativt.

Varför ska jag alltid bli trampad på och sedan förlåta allt och alla?

För så är det jämt.

Jag tränger bort det och förlåter.

Det är inte så lätt som det verkar. Det gör ont i en och det svider och bränner. Men jag gör det. Jag är den personen.

Gråt

Vilken dag...

Först inser man att det är torsdag och Patrik åker ifrån en :'(

Sen ska man ha en klump i halsen som aldrig vill försvinna.

Tårar är ett faktum.

Därav tog jag rådet av Fredrik H och såg "My sisters keeper". DÅ fick jag gråta. Oj så sorglig den var!

Men det var skönt att få släppa ut tårarna.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.... jag är hungrig och sugen på något salt.

Hårdbröd macka kanske med skinka? Det lät inte helt fel nu.

Du och jag

Minns du när vi två brukade leka ihop

Hur vi delade våra innersta hemligheter

Minns du när vi gjorde allt tillsammans

Vi var oskiljaktiga, vi var bästa vänner

Tiden förändras

Människan förändras

Tonight I wanna cry

Jag känner att jag vill gråta.

Av så många olika anledningar.

Av lycka, av irritation, av ilska och av sorg.

Det gör ont i mig att känna att jag blir orättvist behandlad. Alla gör vi väl fel någon gång. När det handlar om så små saker, förtjänar vi inte då en andra chans?

Varför avskyr ni mig när jag gör en annan människa lycklig?

Om ni säger att ni känner mig och vet precis vad jag går för då vet ni inte mycket.

Det känns som om jag ständigt kommer med min ursäkt "jag mådde dåligt", men det är så. Vad ska jag göra?

Jag kan inte vrida tillbaka klockan och göra allt på ett helt annat sätt.

Om ni bara visste hur dåligt jag mår över allt det onda jag gjort människor. Om ni bara visste ens hälften.

Jag sliter som ett djur nu. Jag vill att ni alla ska förstå att jag inte var jag. Den personen jag är och den personen jag känner är inte sådan.

Den personen jag känner är givmild, snäll, blyg, rolig och älskar livet, sin familj och sina barn och vänner.

Jag kräver inte att vi ska bli vänner men för guds skull, lägg ner allt de onda ni säger om mig. Det sårar. Ord sårar mer.

Julafton

Visst ser maten gudomligt god ut?

Och julgranen så vackert beklädd med alla de fint inslagna paketen under?

Ja, vad är en jul utan all den goda maten, de fint klädda granarna, paketen, sällskapen. Att få vara med dem man älskar och bryr sig om.

Det är verkligen en fin högtid vi firar.

Men jag kan inte undgå att tänka på alla de som inte har någon att fira sin jul med, de som inte har den goda maten som vi nästan ser som en självklarhet. Vi vräker i oss och vi köper mer än vad vi egentligen behöver.

Alla julklappar. Alla de pengar som hade kunnat gå till så mycket annat.

De som önskar att de hade kunnat ge något till sina barn eller få kunna dela denna dag med.

Det känns som om vi glömmer dem.

Jag har alltid älskat julen och jag älskar att få kunna ge saker till de jag tycker om och älskar. Maten är gudomligt god och sällskapet är det bästa.

Men jag kan aldrig undgå att tänka på alla de andra som önskar hade haft det lika bra.

Alla de som är sjuka, de som har mist sina nära, de som inte har råd att kunna ge detta till sin familj och barn.

Är det fel att tänka på dem?

Klart det inte är fel. Det vet väl jag också.

Att skänka en tanke till dem är fint. Och jag gör det varje år. Jag önskar att alla hade kunnat få ha det lika bra som jag.

Ingen ska behöva vara ensam.

Tears

Det kanske inte syns eller hörs, men jag fäller tårar, många tårar. För jag tycker det är så jobbigt! Inte bara för min egen skull utan även för hur det här kan påverka andra. Och det gör ont i mig att se hur andra straffas för något som jag gjort.

Ledsen

Det gör verkligen ont att människor tror så illa om mig som de gör.

Men det är väl också ett tecken på att de inte känner mig.

Jag har mått fruktansvärt dåligt och jag vet att jag har sårat människor. Människor som jag älskar och bryr mig om. Skulle jag ha kunnat göra det ogjort så hade jag inte tvekat en sekund.

Men nu mår jag bättre och jag känner igen mig själv. Varför kan inte de då ge mig en chans?

För alla är vi väl värda en andra chans?

Jag mår riktigt dåligt över att bli sedd på ett sådant dåligt sätt.

Men det finns tydligen ingenting som jag kan göra för att få er att ändra uppfattningen om mig.

Det är väldigt tråkigt.

My baby

Nu har min iPhone äntligen hittat hem :)

Efter att den åkt i golvet blev det något fel på displayen. Efter inlämning fick jag en ny på garantin :)

Yey!

Jag ska vara ytterst försiktig nu.

Ynklig

Ja visst kan man vara en aning patetisk...

Sitta och snyfta och tycka att man är otillräcklig på vissa plan.

Ja, patetisk är vad jag är ikväll.

Sitter och självömkar och tycker att jag inte räcker till på både det ena och det andra sättet.

Det är nästan så jag kan börja gråta mer bara för att det känns så skrattretande...

Usch så ynklig jag är nu.

Bla bla bla...

Idag har jag och Yuna spelat Lips och hon är så underbar min lilla tjej. Hon är så söt när hon ska sjunga på engelska. Även om hon inte kan engelska så låter det nästan som om hon kan det.

Hon blev lite ledsen när jag vann hela tiden, så jag fick förlora då lite istället. Det gillade hon :)

Nu till något annat.

Jag fick höra något idag. Jag är en manipulativ bitch!

Man tackat för det!

Jag hade gärna velat ha en förklaring till det...

Tydligen så känner denna människa mig.

Mycket ska man behöva höra...

Nåja, jag mår ju rätt bra i mig själv nu och inga ord kan bryta ner mig.

Heaven is a place nearby

Till alla dom som gått över till den andra sidan...

Lene Marlin - Heaven is a place nearby

I entered the room

Sat by your bed all through the night

I watched your daily fight

I hardly knew

The pain was almost more than I could bear

And still I hear

Your last words to me.



Heaven is a place nearby

So I won't be so far away.

And if you try and look for me

Maybe you'll find me someday.

Heaven is a place nearby

So there's no need to say goodbye

I want to ask you not to cry

I'll always be by your side.



You just faded away

You spread your wings you had flown

Away to something unknown

Wish I could bring you back.

You're always on my mind

About to tear myself apart.

You have your special place in my heart.



Always heaven is a place nearby

So I won't be so far away.

And if you try and look for me

Maybe you'll find me someday.

Heaven is a place nearby

So there's no need to say goodbye

I want to ask you not to cry

I'll always be by your side.



And even when I go to sleep

I still can hear your voice

And those words

I never will forget

Skvitt skvätt

Det slog mig just vid instrumentpanelen, att jag snart skrivit 800 inlägg. Det är inte dåligt det :)

Idag har jag försökt att bara ta till vara på dagen så mycket jag alls kunnat, men i slutändan känns det inte som om jag lyckades.

Har gråtit en skvätt eller flera...

Jag mår inte sämre av detta, jag är fortfarande kvar, precis som den jag är. :)

Funderar nu på om jag kanske ska ta och se en film i min ensamhet och bara mysa ner mig.

Men inte hade det skadat med lite gotta... Åh! Jag vill ha!

Imorgon kommer Yuna och jag ska försöka mysa så mycket jag alls bara kan.

Ha en bra kväll!

Här är den

Här är den! Min första tatuering!

Jag längtar tills jag får färdigställa den med Jonathans namn också.

Det ska bli väldigt intressant att få se slutresultatet :)

Längtar, längtar, längtar!

Min första tatuering!

Idag har jag varit och gjort min allra första tatuering :)

Det var tänkt från början att jag skulle göra två på vardera underarm men kom underfund med att det kanske är snyggare att bygga ihop dem båda på en och samma arm.

Så det blir att göra så istället.

Nu har jag fått in Yunas namn och måste inom kort - medans jag ännu har 20 % rabatt - göra den andra med Jonathans namn.

Simon, tatueraren, föreslog även att man kunde tillägga något slags "krimskrams" och även en blomma av något slag för at göra den bra då. Jag litar på hans omdöme då jag själv inte riktigt vet :)

Bild kommer...

Men kom ihåg att den inte är komplett ännu

Hit och dit

Det har varit en omtumlande helg med både skratt, gråt och ilska.

Sista tiden har varit bra tycker jag. Jag har mått oerhört bra och varit glad mesta dels.

Imorgon tar jag steget ut till soc. Vad tycker jag om det då??

Det är givetvis jobbigt som tusan då jag vet hur de jobbar och hur enormt sega de kan vara. Men samtidigt känns det bra att äntligen få komma sig dit för jag vet att det är dit jag måste. Tyvärr.

Vill nu bara att allt ska lösa sig i lägenhetsfrågan och jag vill bara få komma mig på plats.

Visst är jag rädd, skit skraj faktiskt över att bo själv. Men jag ska väl kunna klara av det också. Det kan nog bara vara bra för mig att få ett eget krypin och få ta hand om mig själv och mitt liv och vardag. Vad som händer sen får tiden utvisa.

Nu är jag i alla fall bara glad över att ha hittat tillbaka till mig själv. Det är så himla skönt att känna igen sig.

Imorgon ska jag förövrigt gå in och se om man kanske kan ta och ge sig en tidig julklapp i form av tatuering :)

Hade tänkt att göra barnens namn på underarmens insida... eller på vardera skulderblad. Vi får se vad det blir och om det blir. Jag är helspänd och hoppas :)

Nu ska jag ta och mysa ner mig lite framför tvn.

Ha det bra!

Suck!

Har pratat med sociala idag och jag har fått en ny tid. Det tog bara 13 samtal från mig att nå handläggaren. Usch vad less jag är. Deras villkor har förändrats en del sen man hade något att göra med dem sist. Frågan är nu bara vad jag ska göra...

Uppgift till mötet på tisdag är att se efter lämplig lägenhet, utskrift av räkningar, kontoutdrag samt utdrag från csn. Det får jag inte glömma. Då kommer det bara ta ännu längre tid.

Bara av att få ringa så många gånger direkt när man klivit upp, gjorde inte min dag bra direkt. Jag blev på mycket dåligt humör och det kan ha gått ut över fel personer :/

Avskyr att inte kunna behärska mig sådana gånger!

Men jag har väl tid till att gottgöra för det hoppas jag.

Har bakat pepparkakor idag med Yuna. Det gillade hon :)

Annars har väl dagen varit rätt lugn. Inte så hemskt olik alla andra dagar.

Imorgon ska jag följa med Anna M, Linnea M och Patric A och äta ute samt bowla senare på kvällen.

Inge fest utan bara umgås :)

Trevligt värre!

Nu ska jag försöka få Yuna att vilja äta kvällsfika och sen göra kväll.

Bara braaaaa

Nu känner jag att det bara blir bättre och bättre. Varje dag känns som en "välsignelse".

Låter sjukt för mig att ens se ordet "välsignelse" skrivet här.

Nyligen var jag så långt ner som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle kunna vara och nu - bara någon vecka senare - står jag här och ser framemot varje ny dag som jag får.

Jag är glad på morgonen t.o.m. vilket är ovanligt. Brukar vanligtvis ha dåligt morgonhumör.

Visst, jag vet att det är mycket kvar. Skoluppgifter, skaffa lägenhet, söka jobb etc. Men jag är på gång och det är det enda som betyder något. Att jag nu äntligen fått upp ögonen och att jag orkar arbeta med mig själv. Det är ett stort steg för mig.

Har varit till Toys 'r us idag så att Yuna skulle få välja sig något som skulle få bli en sen födelsedagspresent. Det blev en dinosaurie. Det hon fick av David och som hon dessutom hade fått välja själv, det var en drake. En sån här riktig "fantasy drake". Hon valde den framför en Hello Kitty dator. Japp, ni läste rätt.

Hon är inte som alla andra små flickor min lilla Yuna :)

Det var en bra dag i Luleå.

Nu ska jag ta och skicka lill trollet i säng.

Ta hand om er!

Snabb uppdatering

Idag har jag inte gjort så hemskt mycket. Har mest bara försökt njuta av dagen. Var på stan en sväng också och inhandlade nya trosor :) alltid något som man kan behöva. Speciellt om man är en samlare som jag ;)
Humöret är på topp om än jag känner lite irritation över vissa saker. Men det är saker jag ogärna tar upp här.
Ska nog ta mammas råd och skriva dagbok. En dagbok som jag har bara för mig själv. Det kan nog vara bra för mig. Om det kommer dagar då jag bara vill spy ur mig en massa så kan jag göra det. Kanske ska jag ta mig i kragen och köpa mig en sådan bok och påbörja redan på fredag när jag får lite mer pengar...

Nåja.. En liten uppdatering bara.

Pust

Vilken dag... Inte har man gjort speciellt mycket men man har fått höra en hel del om allt möjligt.
Har även fått sitta ner med mamma ett tag och prata om än det inte blev alltför intensivt som det kanske skulle behövas. Men men... Det finns det väl ändå tid till.

Nu är det kväll och jag vet inte riktigt vad man ska göra. Inte mer än att tomglo på dumburken...

Nåväl, ny dag imorgon.

Skvaller

Det är ytterst trevligt att veta att folk ändå läser min blogg och att vissa av er kan tolka mig "rätt". Visst, jag har haft det kämpigt och allt kan ha sett ut att ha varit bäcksvart för min del. Det har varit mörkt men jag vill INTE ta mitt liv. Jag har så mycket att leva för och livet är för mycket värt för att bara gå och ta bort det.

Mycket ska man då få höra från alla håll, dessutom från långt bort i världen.

Hoppas ni njuter av att spekulera...

Jag har sagt det så många gånger förr och jag måste tydligen säga det igen:

Det jag skriver är det jag känner att jag kan dela med mig av till er, det som är för känsligt det håller jag för mig själv. Det skriver jag av mig och sparar på bloggen, opublicerat! Jag vill inte ha en massa skitsnack och därav försöker jag vara så öppen jag kan med hur jag mår.

The End!

Okej?

Vem har sagt att jag ska ta livet av mig? Nu undrar jag bara... Det är konstigt hur man kan tolka mina inlägg så.

????

Ska jag kanske bara vända mig om och gå nu eller ska jag fortsätta kämpa för det som känns så himla rätt?

Fuck

Jag vet att jag kan få det så jävla bra! Jag är medveten om det. Jag vet att det finns människor som älskar mig och jag vet att jag är en underbar person.
Det jag tycker är så himla tröttsamt är att man försöker, man sliter arslet av sig för att visa uppskattning och allt känns bara som om det är till ingen nytta. Jag ger snart upp. Det kanske inte är värt besväret. En dag kommer jag vara saknad men den dagen är jag heller inte tillgänglig. "Man vet inte vad man har förrän man förlorat det". Komplimanger och så mycket annat gör en så fruktansvärt trött. Jag orkar inte så mycket längre. Ingen klarar det hur länge som helst. Ingen orkar.
Men det är klart... Vill man ens? Efter alla jämförelser.. Hmm... Jag vet inte.

Tusen tack!

Vill ni veta vad en av det bästa känslorna är... Jo det är när man börjat finna sin egna harmoni och sitt lugn i sig själv. När man känner igen sig själv. Att "här är jag, den här är jag". Det är en obeskrivlig känsla! Men det är så jag känner nu. Jag vill nu visa er, alla - som jag känner och bryr mig om - att här är jag! Den här människan är jag. Den människan som jag älskar! Det ni! Hoppet är något vi alla måste ha och jag höll på att mista det. Men det finns en speciell någon som hjälpt mig och som har stått pall och inte släppt taget, om än jag gjorde det misstaget. Jag hade aldrig klarat det utan dig från första början! Tack! Tusen tack!

Känslan

Det spelar ingen roll hur mycket du än försöker, det är bara att inse fakta. En känsla är en känsla och att försöka omvandla den och påverka den är bara egoistiskt. Men det är så svårt. Det känns för svårt. Det gör för ont.

Just something

If love is supposed to feel like heaven....then why does it hurt like hell?


If you love someone put their name in a circle, instead of a heart cause hearts can break but circles go on forever.


1000 words won't bring you back,
I know because I've tried
1000 tears won't bring you back,
I know because I've cried


I was born when you kissed me...and I died when you left me...but I lived for the months that you loved me.

.......

Oj vilken lördag...!

Den var både hysteriskt roligt samtidigt som den medförde starka känslor.

Vet inte vad jag ska skriva... Jag kan inte placera ut orden rättvist just i denna stund. Jag önskar att jag kunde det men det går bara inte.

Varför

Var vaken på tok för länge inatt. Men bara för att jag egentligen inte hade tänkt att sova något alls. Jag ville få sitta i ett hörn med svag belysning och läsa ur boken som jag håller så kär. Men det blev inte riktigt enligt planerna. Något kom emellan och det slutade i att man fick sitta och fundera.
Olyckligtvis ramlade jag ner några steg mot botten igen. Det kändes enormt surt då jag tycker att jag kämpat bra med mig själv nu de senaste dagarna.
Det är väl bara att ta tag i det på nytt. Känns dock en aning jobbigt just idag men jag har sminkat mig för att få bättre känsla i kroppen och det är alltid något :)
Jag måste vidare nu för jag kommer inte klara av det annars. Vad är det för id'e att sitta här och bara få en massa himla skit upptryckt i ansiktet varje dag?
Jag blir bara frustrerad och arg. Jag börjar fundera och ställer samma frågor om och om igen...
Varför?
Vad spelar det för roll?
Saker är som de är nu, vad har allt för betydelse?
Varför vara arg?
Varför säga saker om de ändå inte menas?
Varför. Varför. Varför?

Författare?

Satt precis och läste ur boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och det slog mig då, kanske jag skulle ta och skriva en bok?
Kanske ska jag ta min kära svenska lärare på allvar.
Hon som berömde mig så djupt för mina noveller, även min samhälls lärare var tvungen att titta förbi hennes kontor för att fråga om hon läst något av det jag skrivit.
Den "novell" som jag skrev i samhällskunskapen blev dock inte så jätte bra, enligt mig själv. Men det var pga alla lagar och hur allt från gripen - dömd fungerade i kedja. Men att jag hann skriva den på så kort tid och ändå blev 13 sidor lång med så bra beröm. Det är inte dåligt.
Jag vet att jag besitter stor kunskap i att skriva. Jag måste väl ta åt mig någon gång när de flesta berömmer mig?
Kanske man skulle ta och fundera lite på den tanken. Bekanta sig med den i alla fall.

Lycklig

Jag känner mig så glad och tillfreds. Nu fattas bara egen lägenhet och att få komma sig till ro där :)
Då blir det åka av.
Thank you lord!

Blää

Som jag skrivit tidigare har jag haft svårt för att äta. Har inte kunnat äta någonting alls på typ en vecka. Försökte få i mig lite mat idag och det ville bara upp... Så det blev en sväng på toaletten för att spy. Konstigt! Jag vet inte alls vad problemet är.
Positivt: jag har gått ner i vikt, vilket var nödvändigt enlig mig!

Yuna fyller 5 år!

Idag fyller min lilla ängel 5 år! Oj vad tiden springer iväg.
Födelsedagen blir dock inte likt de andra då man inte bor ihop med David. Hur den blir och vad som görs får vi se. Har myst i soffan ett tag och ska väl snart ta och duscha henne och göra henne fin på sin dag.
Måste ut och köpa något till henne.
Varför är jag ute så sent med att köpa presenter??
Bättre sent än aldrig va?

Läste 70 sidor ur boken igår och det var svårt att ens lägga undan den därefter. Man fastnar så lätt.
Hon skriver på ett lättläst sätt och det är nästan som om man läser från en blogg. Hon förklarar och beskriver allt på sitt eget sätt, fritt, och det skiljer sig från övriga författares sätt att förklara känslorna.
Som sagt, rekommenderas!

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"

En enormt bra bok som jag starkt kan rekommendera.
Den hjälper mig oerhört mycket nu och den speglar mig.

Älskar den!

Skönt

Äntligen städat hela lägenheten! Gud så skönt! Då är det bara att se hur länge till det får vara fint.
Panten är dessutom fixad nu också och nästan all smutstvätt är tvättad.

Dock så känns det nu att kroppen lever på reserver. Inte så konstigt när man inte ätit mer än blåbärssoppa på typ 5 dagar. Men jag lider i alla fall inte :)

Tack!

Oj vilken sjö av gammalt välmående som sköljde över mig nu. Satt och tittade igenom mina bilder från då jag gick utbildningen till undersköterska. Fy fan vad bra jag mådde under den tiden. Jag växte så enormt mycket under den tiden och jag lärde mig mycket om mig själv.
Men jag är på god väg... Gör er redo!
Vill tacka alla de fina som funnits här för mig, fått mig att öppna upp mig, fått mig gråta ut, få känna och visa ilska. Det är ovärderligt!

Inte privat

Bloggen kommer tyvärr inte bli privat då jag inte kan bjuda in fler än 100 personer :/ trist!

Men men...

Vem är Jenny Maria Bergenstråle?

De som har lärt känna mig det senaste året kanske inte fått lära känna den personen på riktigt.

Så vem är den här tjejen?

Det kan jag förklara för er...

Jenny är egentligen en tjej som sprudlar av energi och skratt. En person som älskar livet och dess utmaningar. Jenny älskar att drömma. Hon ser ljust på livet och vill få ut det mesta av det.

En person som hellre ger än tar, älskar att överraska och göra människor glada.

Hon älskar att få mysa i soffan till en riktigt bra film och känner inget som helst behov av att ge sig ut och festa.

Jenny är jordnära och men samtidigt flyger hon på moln.

Hon tar vara på sina vänner och försöker ge dem det bästa möjliga av sig själv. Hon står fast vid sidan och stöttar de som behöver hennes hjälp, hennes råd och axel att luta sig mot.

Den här personen älskar jag och jag vet att jag kommer finna henne... Jag är redan på god väg.

Arg, fundersam och lite av MIG själv

Jag orkade inte bara sitta och göra absolut ingenting igår så det blev att styra upp ansiktet och ta några bilder.

Det blev en blandning av att vara JAG som en knäpp liten tös, en fundersam Jenny och även en arg sådan.

Det var härligt att bara få bara vara jag, som den jag är.

Andas ut

Oj... Vilken känsla! Känner mig lite lättare nu. Kanske man får sova då inatt?
Tror det :)

Jag gråter...

Jag gråter osynliga tårar även om jag ler.
Men i mörkrets skugga jag viskar:
"Jag orkar inte mer."

Jag ropar på hjälp, även om jag skrattar.
Men i mörkrets skugga jag undrar:
"Varför är det ingen som fattar?"

Jag är olycklig, även om jag ser ut som jag är glá.
Men i mörkrets skugga jag tänker:
"Är det så här det ska vá?"
Jag är död, även om mitt hjärta slår
Men i mörkrets skugga jag gråter:
Varför är det ingen som fattar hur jag egentligen mår?

Minnen

Låg och läste en hel del mail på Facebook igår. Mail som är flera månader gamla. Jag blev rörd och började minnas... Det gjorde mig även ledsen att läsa. Känns som om allt bara var tomma ord.
Men det var underbart att läsa och jag rös i hela kroppen.

Privat

Funderar på om jag ska göra min blogg lite mer privat nu när jag kan få så skumma kommentarer, ibland elaka. De som vill ha till gång till den måste i sådana fall maila er e-post adress till mig på: jibs86@hotmail.com, utan det kan ni ej läsa bloggen.
Genom att ni skickar er e-post adress gör att ni får en länk från mig. Vet inte ännu ej hur det fungerar men att pröva går alltid.
Verkar det bara jobbigt eller att det på något sätt fungerar dåligt, meddela då gärna mig om det.

Detta kommer jag förmodligen aktivera ikväll eller imorgon.

Mvh Jenny

Hmm

Svårt att sova... Igen!!!
Less!!

Some pictures

.....

Så ensamt, så mörkt.
Svagt ljus lyser upp min tillvaro,
Musik som ljuder i högtalarna.
Jag är ensam i mitt mörkret
Med endast mina tankar som sällskap

Tystnad

Kontakten är bruten... Kommer den kopplas in igen?

Sitter på knä och har ont... Ont i hela kroppen.
Tårar som rinner längs mina kinder.
Skriken jag kväver...

Utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Alone

Ensam i mörkret under halloween... Kul, inte!! Skulle dragit till London istället. Då kanske man hade sluppit allt och alla problem.

Halloween

Har varit så himla yr och skakig idag då jag inte kunnat äta något. Till slut var jag illa tvungen att trotsa illamåendet och äta lite. Det gick bra, men blev inte mycket.

Det verkar som om alla ska till Farmen ikväll och festa...
Vet ännu inte hur det blir för min del. Jag väntar på svar från barnens far... En biljett kan vara bra också... Det får vi se om det kan lösas då.
Nåväl... Det är väl inte hela världen om man inte lyckas ta sig ut ikväll. Världen går inte under för den skullen.

Misslyckande

Ligger och försöker hitta både sömnen och hungern, men lyssna här... Jag misslyckas. Hmm... Det har väl aldrig hänt att jag misslyckats med något? Oj, där ljög jag... Det är nog det enda jag lyckas med, att misslyckas.
Nästan så man vill skratta åt allt elände..

Nä... Nu ska jag fortsätta med att inte göra någonting alls

Suck och stön

Suck....!
Jag sitter här och tom tittar på dumburken. Känner mig varken trött eller hungrig. Ändå har jag inte ätit sedan i onsdags. Jag mår bara illa av att tänka på mat.
Ännu mindre matlust har jag nu efter att ha sett ett videoklipp med Donia tidigare ikväll. DÅ fick jag spy på riktigt.

Det var trevligt och ytterst nödvändigt med sällskap... Kände mig så himla nere innan hon kom.

Jag har funderat mycket också idag och kommit fram till både det ena och det andra. Det är ytterst nödvändiga tankar och beslut.

F*n... Jag kom på att jag glömt ta mina mediciner idag... Suck!!
Den andra medicinen måste jag nog återlämna till Apoteket då jag vägrar ta dom något mer.
Ärenden och måsten, hela tiden!

Jag blir så trött...

Nu får vi se om det blir någon sömn för mig inatt... Man kan ju alltid hoppas!

Naturlig

Jag vet faktiskt inte varför jag just lägger upp dessa bilder av alla... Naturligt är väl kanske bäst?

Det här är jag i naturlig förpackning utan en massa spackel.

Tjejen på korten det är JAG, den personen som jag egentligen är. Den personen jag vill hitta tillbaka till.

Sitter och nöter Cecile-When you´re gone .... sjukt bra låt!

Livet går vidare

Är enormt seg idag! Men det beror väl på att jag knappt fått mig någon sömn inatt.
Har tappat aptiten och mår mest bara illa vid tanken på mat.
Det låter inte sunt alls...

Jag vet inte vad man ska hitta på idag... Känner mig mest bara lat och skulle vilja sova.
Åh, tänk denna ljuvliga sömn...

I väntans tider står jag nu här... Förväntar mig ingenting alls. Det enda jag vill är att få blicka framåt och gå vidare i livet.
Vi lär väl se hur allt artar sig.
Men svar är alltid uppskattat.

En resa

Jag vet att mina blogginlägg är ytterst deprimerande och jag har nästan aldrig något positivt att komma med.
Men jag kan lova er att om jag reser mig upp från askan då är jag starkare än någonsin.
Det finns personer som tror att de känner mig. Men vet ni vad... Den personen jag är idag är ingen riktig person. Det är en en levande död själ.
Den jag är som person egentligen är någon som är otroligt rar och kan inte ens skada en fluga. Det är en mjuk tjej med så mycket skratt och humor.
Hade jag kunnat få den chansen att visa dig, visa er vem jag är, då är jag lyckligt lottad!
Jag har berättat vem jag egentligen är och jag tror det finns åtminstone en person där ute som vet att jag kan. Jag är villig och beredd nu på att jobba., men jag vet att det kommer vara som en resa genom helvetet. Men jag måste och jag vill!!

No title

Jag vill inte att du ska va i mitt sällskap bara för att du känner att du måste.
Jag vill inte att du ska ringa eller skicka sms till mig av samma anledning.
Jag vill att du ska vilja vara med mig för att du tycker om mig, gillar mitt sällskap. Inte för något annat!

Just nu känner jag en sådan enorm ilska och ledsamhet... Jag vill få kunna skrika och gråta så att hela världen hörde mig.
Men det är ingen som hör mig...
Det är ingen som känner hur min själ sakta förtvinas och faller samman.
Det gör så fruktansvärt ont nu att jag mår illa.

Det är ingen som ser dig.
Ingen som ser ditt hjärta brister.
Ingen som ser dig när du kvider i tystnad.
Ingen som ser hur det smärtar i hjärta och själ.
Ingen som kan förstå.

Igen

Nu kom det över mig igen. Det sliter tag och vill inte släppa...
Känner hur det sakta kryper sig inpå...
Jag måste vara stark

Ingen ork

Då satt man här, alldeles ensam och känner mig allmänt överkörd.
Tankar spinner fort runt i huvudet och jag känner att jag måste göra något för att inte bli helt och hållet från vettet. Men orken finns inte.
Kroppen hänger inte alls med mig nu.
Jag önskar att jag kunde placera ut orden, kunna beskriva denna känslan. Men det går inte. Inte till fullo.

Känner mig trött, orken sinar.
Var hittar jag motivationen?

Nightmare

Hade oerhört hemsk dröm inatt om att flera av mina familjemedlemmar dog. Det var så himla hemskt och jag vaknade upp gråtandes.
Avskyr sådana drömmar!

I övrigt är väl denna dagen hyfsat bra i jämförelse med så många andra. Dock har jag varit själv en längre tid och det är väl det jobbigaste... Då är det så mycket lättare att hamn i en ond cirkel tillsammans med mina demoner... Men nu har jag påbörjat läsningen av "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och den hjälper mig att fokusera nu... Det känns bra!

Det skrämmer mig

Så här såg jag faktiskt ut när jag var som smalast förra året...

Det är skrämmande och det äcklar mig en aning.

Vid den tidpukten var jag på ett konstigt vis glad över att se hur ben och knotor stack ut från kroppen och hur vackert det var i mina egna ögon.

Jag har skämts över denna bild enormt mycket, men jag känner ett inre mod till att nu publicera den.

Kanske det inte är så farligt egentligen. Vi är ju alla människor och vi måste våga visa vår omvärld vem vi är och att vi vågar visa vem vi är.

Tisdag

Idag är ännu en ny dag. Trodde inte riktigt att idag skulle komma... Men det gjorde den.

Har en del saker att fixa och det kommer förmodligen kännas skönt när jag väl utfört dessa ärenden...

Fortfarande är mina arkiv osorterade och jag vet inte var jag ska börja i den röran. Hur ska jag lyckas med att sortera bland dom och få dem på rätt plats, i rätt ordning?
Jag har aldrig mått så här dåligt!!

Ber om ursäkt till er som försökte nå mig igår, jag hade verkligen ingen lust med samtal...

Nu en dusch!

Still alive

Det är ingen vidare bra dag idag.
Allt jag gjort har gått helt snett.. Har varit tvungen att skriva av mig lite som inte kommer postas. Det är på tok för personligt.
Ville mest bara uppdatera er lite och visa att jag ännu är vid liv.

Du kan skrika, men ingen hör dig ändå

Jag kan berätta det för dig, för er, hur många gånger som helst. Men är det någon som lyssnar?

No title

Jag vet inte riktigt vad jag känner idag. Är fortfarande oerhört ledsen för det som hände igår, eller rättare sagt vad som jag fick höra igår.
Sen kan jag känna en enorm irritation på människor som spelar trevliga och som sedan bara vänder ryggen till. Vad fan skulle de vara trevliga från första början för??

Sedan att människor som säger att de bryr sig, att de är ledsna, etc etc och sedan bara kan vända ryggen till och spela tv spel eller dylikt. Ha! Like they gives a shit!
Nä, man ska fan behöva ta itu med alla sorters människor...
Man kanske själv skulle vara sådan... Maybe. Kanske vänder mig om nu och blir den. Undrar hur de personerna reagerar då om man beter sig likadant.

Jag är less på allt och alla...

Krossad

Ögonen tåras och jag har nu insett en hel del som jag aldrig någonsin hade kunnat tro. Mitt hjärta blöder och sanningen är blottad. Jag vill glömma orden och den sorgsna sanningen. Men att glömma detta är inte lätt. Jag bär nu allt på mina axlar igen och jag vet inte vad jag kan göra. Mitt liv brister och mitt hjärta krossas.
Men att samtidigt känna till detta ger mig en förklaring om något händer. Men jag vill inte! Varken nu eller aldrig!!

Vackra ord och meningar

Har suttit/legat och läst dikter... Hittade så många fina dikter som man känner så starkt för. Varje dikt får en att tänka och fundera och det är så härligt att få fly undan lite.

Myser nu i soffan med doftljus vanilj och ser på tv...

God kväll!

I'm sorry

Jag vet att jag gjort illa många människor, människor jag tycker om och som betyder mycket för mig. Jag vet att det kommer en tid i livet när jag kan förlåta mig själv men den tiden är ännu inte nära...
Jag är hemskt ledsen!

Otur!

Min dag har inte börjat bra...
Skulle koka kaffe hemma hos mamma och slog på fel platta. Hennes askkopp i tenn smälte och fimparna började brinna... Därefter spillde jag ut mitt kaffe...! Inte smidigt Jenny!

Jag får boka flyget till London istället för att få upp humöret en aning.

Fart och fläkt

Efter en heldag i Finland och Haparanda så känner jag mig nöjd med dagen. Har hittat mycket fina vinterkläder till barnen + skor och allt gick sammanlagt på 1200 svenska kronor. Det är inte lätt att räkna euron alltid men på ett ungefär. Jag är sjukt nöjd och även David och barnen. :)
Hittade mig en vinterjacka också för 399 kr. Så jag är klart nöjd! Hade dock inte suttit helt fel med några nya byxor... Men jag blev snål ;P
Ser ni, nu kan jag göra några glada miner :)
Dagen har varit bra och jag har inte hunnit känna efter så mycket.
Mamma ville dessutom att jag och yuna skulle sova hos henne och Janne inatt och det lät mysigt. Yuna sover sedan ett tag tillbaka och jag ser på tv.

Klippte mig idag också :) eller Malin klippte mig, mitt hår, på huvudet :) nu ska det bara färgas svart igen :) imorgon alltså.

Nä nu ska jag avrunda! Ta hand om er!

Flickan

En liten flicka i världen ensam står,

Hennes hjärta är fullt av blödande sår.

Ångesten i bröstet tynger henne hårt,

Hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta av salta tårar,

Hon vet hur mycket hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log,

Nu är det många år sedan hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt,

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel,

Varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,

Om det bara fanns någon som henne förstod!

Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,

Ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,

Det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,

Det sorgligaste är, att flickan det är jag

Lyckan tar slut

Det är så himla knäppt hur jag fungerar nu. Jag kan tyckas skina som en sol tillsammans med mina vänner, men när jag kommit mig hem, till tystnaden och ensamheten, då känner jag hur alla mina känslor bubblar upp och gråten kommer ikapp mig. Nu sitter jag här med mina shoppingpåsar och gråter... Så länge varade den lyckan. En dag åter gryr imorgon och jag kan få vara lycklig igen.

Better than life!

Har varit smärtfri nästan hela dagen och det har varit så himla skönt!! Dunderkurer kallas dom!
Däremot finns det något som heter biverkningar... Från H-vetet!!
Jag kände hur jag blev konstig i kroppen och sen var det hela redan infunnet. Jag tänker inte gå in på detaljer..!
Ändå var det drygt 5 timmar tidigare som jag tog medicinen.

Nu, efter att Janne hämtade upp mig började jag gråta hos mamma, min kropp och mina händer skakade som jag vet inte vad.
Jag gick och värmde mig i duschen ett bra tag och nu ligger jag här med mammas tjocka morgonrock, en tjock filt och ett täcke...
Jag vill bara må bättre nu!

Tomt

Ibland kan sanningen såra en men samtidigt lever man hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.
Kloka ord som bör tänkas på...

Huvudet känns tomt idag o jag hittar ingenting att känna.
Undrar hur mötet hos psykologen då kommer gå. Var ska jag börja? Är det ens värt att yttra?
Jag vet att jag har mycket att få ur mig, men nu när jag väl kan känns det som om ens problem är för små... Äh, jag vet inte.

Nu ska jag försöka hitta orken till att tvätta håret så man tar sig in till stan någon gång...

I need the money!

Det är inte mycket som får mig positiv numer.
Men jag är tacksam över att ha så fina vänner, familj och personer som bryr sig om mig. Utan stöd och hjälp hade jag inte orkat.

Jag har inte påbörjat mina inlämningsuppgifter ännu heller, vilket jag borde göra... Men det känns såååå himla tungt!

Imorgon får jag i alla fall mina pengar från CSN. Finally!!!
Dock kommer det gå åt en del nu när man fått låna sig till pengar. Men jag ska även handla vinterkläder till barnen i Finland på fredag. Det ska bli kul! Något positivt att se fram emot.
Har jag råd ska jag försöka unna mig lite nya kläder också. Man har ju blivit på tok för stor för det jag har. :(
Dessutom skulle jag behöva mig en rejäl jacka. Hur ska jag få det att gå ihop??

Till helgen vill jag bara få vara. Så jag har pratat ihop mig med Donia och Annorna om en fest på lördag. Skulle behöva något uppiggande och galet. Med det gänget kan det inte gå fel. :)

Något positivt blev det trots allt.
Men smärtan får det att bli svårt att se på sikt.

Orken finns inte

Undrar hur det kommer gå nu... Studierna påbörjas idag och jag måste försöka hitta orken till att verkligen sätta mig ned och börja lite smått med uppgifterna som ska lämnas in. Just nu finns inte den orken eller lusten. Suck!
Men jag vet att det måste göras och därför måste jag försöka hitta orken. Men det känns tungt!

Sov hos min mamma inatt. Kände att jag behövde få komma mig till mamsegull :)

Igår kunde jag äta lite. En halv barnpizza. Men det tog emot lite. Matlusten finns inte.
Har så ont att jag ibland gråter... Önskar att man hade någon sorts dunderkur. Men jag får nöja mig med panodil :(
Inte känns det lättare när man dessutom är så yr att man vill till att svimma och att det gör mig illamående. Det mesta känns hopplöst med andra ord.
Nåväl, det ska väl vända det också... Frågan är bara när??

Nu ska jag återgå till att bara ligga ned, så som jag gjort mesta delen av veckan som var...

Block 44 - Tillbaka till livet

Älskar denna låt!


ref.
Du står där ensam kvar och du finner inga svar
Men det finns en chans till och, du borde ta den
För låt den bringa din vän tillbaka till livet igen
Du ser dig, och allting känns så tomt
Du vet hur det känns när allting känns så tomt

Ett barn kom till världen 1983
följt med på resan vad livet skulle ge
Själen tappades bort på vägen hit
Fängelse snälla släpa mig inte dit

Speglade mina känslor mot mig själv som en rysare
Framtiden jag skriker : Snälla bli ljusare!
Ta mig dit jag vill så svär jag på vad som helst
jag skriker, gråter, blöder tills jag blir frälst
Fördomar, är det det ni kallar rättvisa?
Kom ska jag visa att mitt liv är samma visa
Sluta blunda, öppna ögonen och se
En man som inte ens i drömmarna kan le

Rosen i hjärtat har redan börjat vissna (sschhh)
Men snälla jag behöver inte viska!
Dom som vet vet, dom som inte vet vet nu
En sak är säker, det finns ingen gud

ref.

Jag vet hur det känns jag kommer ihåg hur det var
När jag gav upp hoppet och ville dö varje dag
Men, det finns en chans till och du borde ta den
För låt den bringa din vän tillbaka till livet igen
Jag minns hur det var när ingen ville mig väl
Jag tänkte för mig själv vad har jag kvar i denna värld?
Men ta det lungt det kommer ett nytt liv
Då du bestämmer allt själv och tar dina egna kliv
Och ingen bryr sig,
Kritiserar vem du är eller var du kommer ifrån säg mig vill du verkligen ge upp?
Bara se på mig och min bror vi hade absolut ingenting och nu har vi mer än du tror
Sök i ditt inre glöden är där jag vet snart så brinner det
Du hittar ut till ett ställe där alla vet hur det är att vara som du
För dom har själv varit där men till slut så hittar dom ut

ref.

Ööh! ööh!
Men snälla kan ni lova att tända ett ljus på min grav
så lovar jag er att aldrig ställa nå mera krav
Och kärleken som aldrig lever och döden jag väntar
Känns bara så tomt finns för mycket som jag saknar
Ingen som vakar över mig och mina vänner
Jag skakar när jag tänker på vad som hände
Kärleken är över men sveken tar aldrig slut
Är jag för evigt dömd, när tar det slut?
Drömmarna sprängs till filosiferingar
Visa mig kärlek istället för nervärderingar
Förnedringar som jag redan fått av systemet
Jag vill inte minnas som den som var problemet
Så visa mig kärlek så visar jag för er
Att förändringen är kommen gud snälla jag ber
Jag vill fan inte mer jag väljer ba fel ord
En röd flod som sköljer bort mig från min jord

ref.

Och allting känns så tomt

Tack!

Jag är inte ledsen eller arg... Jag är besviken! Jag trodde att du stod vid min sida om än jag mår dåligt, men nej det gör du inte! Att gå ut o festa med polarna var alltför viktigt! Du vill att jag ska tacka dig? Tack!! Tack för att du lämnade mig ensam...

Jag avskyr!

Det är ingen idé att försöka förklara för någon som inte vill förstå. Vill inget hellre än få komma bort från allt. Låt mig få vara med om något fartfyllt och roligt! Jag känner mig bara nedstämd och inlåst i mig själv just nu...
Hade jag inte behövt bry mig så hade jag varit i full gång redan med att bara vara jag, haft kul med nära vänner och glömt allt det andra tråkiga för en stund...
Jag avsky igår, iförrgår och jag avskyr idag!!

Ingenting

Idag vet jag inte riktigt vad jag känner. Samtidigt som jag känner mig tom är det som om en hel del andra känslor trycker bakom tomheten.
Pga allt blod som man förlorar så känner jag mig yr och en aning illamående. Viss smärta i nedre delen av magen också.
Vet inte vad jag ska göra nu, vill helst bara sova bort allting!
Blir frustrerad över att aldrig få mina CSN pengar heller... Vad ska jag leva på? Jag avskyr att vara beroende av andra!
Det finns inget ljus nu, inte idag...

Smärta!

Oj oj oj så ont jag har. Nu har jag i alla fall fått två omgångar med morfin, vilket var ytterst nödvändigt!
Har åkt ut med vrålåket en sväng för en rök. Det var gott!
Donia har skämt bort mig med dricka, godis, bäddat ned mig i sängen och allmänt tagit hand om mig. Jag har det bra jag!
Undrar bara hur länge till jag behöver ligga här...

På sjukhuset

Sitter nu här på min sjukhussäng och ser på "Våra bästa år" med Donia. Hon har gjort sitt jobb bra och fått mig tänka på annat.
Nu känner jag hur det sakta men säkert börjar hända saker och ting. Det känns verkligen jobbigt! Jag önskar ingen detta!
Allt som sköterskan gick igenom imorse fick mig att vilja falla ihop och gråta. Det var fint det hon sa och jag vet att det blir bra efteråt.
Nu ska jag ta och försöka bita ihop och invänta slutet av detta.

Nära...

Nu bär det snart av...
Vet inte riktigt vilka känslor som trycker i bröstet på mig. Mest förtvivlan och rädsla.
Är så sjukt trött också när man knappt fått någon sömn inatt...
Hur ska detta gå??
Jag har tur som har så fina vänner som har skickat sina tankar till mig. De kommer att finnas med mig idag.

Nä, nu vill jag bara att allt ska vara förbi...

Utsidan

På utsidan, det som ni andra ser, en glad person som ständigt ler, den personen finns inte. Det är en kamp att utåtsätt inte kunna få visa hur sorgsen man är, hur mycket smärta man bär. Det gör så himla ont i mig och jag vill bara få falla hjälplös ned och visa er alla vad min kropp och själ egentligen bär på.

Blottad

Det känns som om mitt liv har våldtagits! Allt det som jag burit inom mig och inlägg som inte publicerats har nu blivit lästa... Jag känner mig blottad, naken och tom.
Ilskan väller inom mig och jag är sårad!
Imorgon infinner sig även en jobbig dag som kommer bli svår...

Ord finns inte längre till hands...

.....

Nu blir det att sova om det är möjligt...
Imorgon bär det av till SUS och jag vet inte om jag blir inlagd direkt eller om det sker under de närmsta dagarna.

Jag vill tacka er alla som skickat era tankar till mig och jag kommer bära dom med mig under resan.

Tack och god natt!

Sorg och ensamheten

Känner mig så tom samtidigt som jag är full av känslor.
Jag är rädd och känner mig ensam. Det skrämmer mig att få behöva vara själv på sjukhuset. Jag vill inget hellre än att ha någon där, bredvid mig. Någon som tar min hand, tröstar mig och visar sitt fulla stöd.
Jag vet att jag ändå inte skulle få kunna ha någon med mig dygnet runt, men jag önskar så innerligt att någon ändå fanns där från det att jag vaknar tills dess att jag somnar.
Det gör så innerligt ont i mig, i både hjärta och själ.
Är det ingen som kan ta denna smärta ifrån mig??

När det känns tungt

Idag är en sådan dag när jag bara vill ligga begraven under täcket och bara glo på tv, äta onyttigt och bara vara. Imorgon är en dag jag aldrig skulle vilja komma.
Tur var väl att man har envisa vänner som inte tar ett nej och lyckas få med mig ut på stan för en fika. För någon timme lyckades jag glömma bort och fick istället skratta så ögonen tårades. Det var guld värt! Tackar och bockar!
Har fått gråta ut i mammas famn och det känns så skönt att ha hennes stöd nu! Imorgon följer hon med mig. Mitt hjärta värker av tacksamhet! Älskar min familj och skulle aldrig någonsin svika dem!

Under jorden

Känner mig deppig och jag har egentligen ingen lust att bara sitta hemma och inte göra något. Jag vill känna att människor piggar upp mig, tar mig bort från verkligheten ett tag, låter mig få glömma för ett tag, låter mig få slippa med mina tankar ensam i mörkret.
Jag känner mig så innerligt less på allt och jag vill inget hellre än att få koppla bort!
Snart kommer jag dessutom få må sämre. Det är inget jag bara säger eller tror, det är faktum. Graven av näsdukar ligger runt hörnet.

Det jag skriver är inte något rop på hjälp, jag är väl medveten om min hälsa och den är på botten, men jag vet med mig det och kan därför själv söka den hjälpen jag behöver.
Inget skitsnack alltså!!

Oh no!

Känns som om jag pratat i telefon ända sen jag vaknade. Pratat med vårdcentralen, fått tid på SUS, pratat med mormor, Patrik, Malin och David. Jag har en hel del i huvudet nu som snurrar och trycker. På detta fick jag ett slag i ansiktet. Inte ordagrant, men jag hade nog hellre tagit en rejäl käftsmäll istället för att ha ord i huvudet som får tårar att rinna över.
Det är skit alltihop!

Fick välbehövt besök

Fick besök tidigare som gjorde att min dag kändes en aning lättare. Jag fick lätta lite på hjärtat. Det jobbigaste var att jag ständigt ville explodera och falla i gråt. Men alltid är det något som håller mig tillbaka. Det är inte förrän dörrar stängs och jag kan låsa om mig, som tårarna rullar nedför kinderna på nytt. Man kväver skriken som man helst av allt skulle vilja få ur sig.

Det kändes bra ändå att Anna R kom förbi. Jag behövde det.

Vet inte vad jag ska göra ikväll. Lägenheten känns mörk och man känner sig sluten. Hade jag kunnat tröstäta hade jag gjort det, slagit på en deppig film och bara legat ihopkrupen i soffan tills morgondagen gryr. Men nu har jag endast basprodukter hemma och ingen lust med något annat än att lyssna på musik och fundera på livet...
Vilken torsdagskväll va??

När jag vill fly iväg

När jag vill fly iväg och förvinna från verkligheten då behöver jag bara lyssna till den musik som berör mig. Musiken som nuddar mitt hjärta och själ. Den som får mig att försvinna, minnas, glömma. Samtidigt som det är en lättnad att få stå still och släppa allt så är det svårt. Det gör så ont.
Jag är en vilsen själ.
Det som kan kännas jobbigt är att andra inte ser det, ingen annan känner det jag känner. Jag kan inte på något sätt bli förstådd. Även om jag vet att det finns fina människor som inget hellre skulle vilja än att hjälpa mig, om än bara lyssna på mig, så kan jag inte. Det är något inom mig som sätter stopp. Jag får inte gå över den ritade gränsen.
Jag får bita ihop fastän det är svårt. Oerhört svårt. Det är som om jag blir uppäten inifrån.
Jag önskar ingen denna känsla, denna oerhört svåra ångesten, sorgen, ilskan och allt vad det nu är.

Men jag vill tacka er alla som läser och ni som visar att ni bryr er!

Så skör

Ofta när jag sätter mig här för att uppdatera bloggen, då känns det som om allt blåst bort. Allt det som jag ville skriva av mig, det försvann lika fort som jag just tänkte skriva ned dom.

Sitter och lyssnar på sådan musik som får mig att känna mig trygg i.

Låtar som får mig att känns både glädje och sorg av. Det är i de stunderna som jag hittar en bit av mig själv, den delen som jag faktiskt känner och som finns där alltid.

Den ömma och sköra delen av mig som jag vet finns där. Den delen som jag kan bevara och som jag kan ta fram när än jag vill. Den delen av mig som bryr sig om allt.

Snart får nog allt det där dåliga ett sluta och jag ska få kunna ta hand om mig själv. Få bygga upp mitt liv på nytt.

Det du inte kan se

Jag vet inte varför jag ens bloggar nu men jag har ett enormt behov av att få avreagera mig, att få det utskrivet svart på vitt.

Men stunder som dessa är jag aldrig ensam, ensam till att få kunna bara vara och få må dåligt utan att någon ska se.

Det känns svårt och hårt att försöka bita ihop och le när jag innerst inne känner att jag vill falla i gråt, när jag vill skrika.

Jag känner hur jag vill stänga ute världen, inte låta någon komma nära.

Vill inte ha era råd till hur jag själv ska kunna göra allt en gnutta bättre, att allt förr eller senare blir bra.

Jag är less på att höra det. Även om det är så att efter regn kommer solsken så vill jag inte höra.

Vilket år va??!!

Det är som om jag endast delat med mig av mina motgångar och demoner.

Och ärligt talat känner jag mig som ett rejält misslyckat projekt, att det inte finns något värde.

Men visst, jag biter ihop och hoppas på det bästa.

Vilken tur jag har som ändå har mina änglar, utan dem hade jag aldrig orkat, utan dem hade jag aldrig bitit ihop.

Den utan varken bild eller vettig rubrik

Nu är jag där igen....

Jag vet vad jag måste göra men jag har svårt att veta hur jag ska klara det.

Jag väntar och väntar på att få en tid till att prata med någon och ibland känns det förgäves.

Det har fattats några "vettiga" beslut i alla fall och även om det känns väldigt grymt och oerhört svårt så vet jag att det är enda rätta.

Jag är för trasig för något annat.

Har haft oerhörd ångest sedan söndagen och det blir inte lättare för var dag som går. Men snart får jag väl komma mig på fötter igen.

Over and out

Förlåt

Jag vill be alla där ute om förlåtelse för att jag kanske inte har hört av mig något så som jag brukade. Jag antog att många av mina Facebook vänner läste min blogg och därav antog jag också att de förstod hur jag mår. Men jag hade fel.

Jag känner mig fortfarande nedstämd och allt känns hopplöst och meningslöst. Att ens göra något känns förgäves. Men jag försöker repa mig.
Nu har jag tagit mig ett litet steg till i rätt riktning och sökt studier. På onsdag ska jag till studievägledarn för att gå igenom och göra en ansökan.
Det känns stort för mig och jag känner mig nöjd med mitt beslut.
Nu i början tar jag det gärna lugnare och har därför sökt att få studera på distans. Jag är inte riktigt redo för att ständigt befinna mig i ett klassrum med en hel del andra studenter. Jag vill ta ett litet steg och det är det enda som faktiskt räknas.

Nu ska jag ta och återgå till min lilla dotter som precis har badat.

Ha en bra helg!

Possibilities

"There is nothing IMPOSSIble..."

As you travel through life there are always those times
When decisions just have to be made,
When the choices are hard, and solutions seem scarce,
And the rain seems to soak your parade.

There are some situations where all you can do
Is simply let go and move on,
Gather your courage and choose a direction
That carries you toward a new dawn.

So pack up your troubles and take a step forward
The process of change can be tough,
But think about all the excitement ahead

There might be adventures you never imagined
Just waiting around the next bend,
And wishes and dreams just about to come true
In ways you can’t yet comprehend!

Perhaps you’ll find friendships that spring from new things
As you challenge your status quo,
And learn there are so many options in life,

Perhaps you’ll go places you never expected
And see things that you’ve never seen,
Or travel to fabulous, faraway worlds
And wonderful spots in between!

Perhaps you’ll find warmth and affection and caring
And somebody special who’s there
To help you stay cantered and listen with interest
To stories and feelings you share.

Perhaps you’ll find comfort in knowing your friends
Are supportive of all that you do,
And believe that whatever decisions you make,
They’ll be the right choices for you.

So keep putting one foot in front of the other,
And taking your life day by day…
There’s a brighter tomorrow that’s just down the road -
Don’t look back! You’re not going that way!