Busy busy

"Kort uppdatering..."

Jag har varit hemskt dålig på att uppdatera min blogg under sista tiden... I´m sorry :S

Har haft en del att göra med Patriks flytt till nya lägenhet där också jag nu står på samma adress. Så nu vet ni som är nyfikna :D

Under mors dag blev jag utbjuden av mina underbara änglar att bowla på Strajk Alley :) David var självklart med vilket jag anser var bra. Att man ska kunna umgås och vara sams är A och O vid separationer som även beblandar barn. Så det känns oerhört skönt att vi kan umgås och vara vänner. Jag kan känna en sådan lättnad och att barnen även känner att det är en aning mer "naturligt" om man kan umgås och ses som vilka människor som helst. Jag är hemskt tacksam att David känner att han kan det och även vill. För det handlar om vad som är bäst för barnen i en sådan situation. Jag vill deras bästa och vill att de ska må bra.

Yuna var hemskt sjuk igår, över 40 graders feber. När då David skickade en bild på henne - där man kunde se hur sjuk hon var - kände jag sådan ångest att jag inte var där och kunde ta hand om min lilla sjuka docka. För jag har ALLTID varit vid deras sida när de varit sjuka. Och att för första gången inte finnas där fick mig att må så dåligt. Jag satt och grät och ville bara vara där, krama henne, trösta henne, hålla henne nära mig. Patrik skjutsade dit mig då så jag fick ta hand om min lilla "sessa". Jag tror även att Yuna uppskattade min närvaro, det kändes så.

Jonathan, Yuna och jag tog oss lite kvällsfika och därefter fick jag ta dem med mig upp och natta dem. Det kändes så skönt efteråt när David skjutsade tillbaka mig till Patrik. Att jag hade fått möjligheten att få trösta och vara där med dem ett tag. Det kändes som om en stor sten lyftes från mitt bröst.

Idag har vi flyttat färdigt och vi har tagit itu med urstädningen av Patriks gamla lägenhet. Ett tufft jobb med endast några få timmar. Men nu fick vi flyttat ut ALLT och det står som en enda röra här i den nya. Men det är ett roligare projekt dock :)

Imorgon blir det att storhandla inför barnens veckovistelse här och Patrik åker på jobb. Ska försöka få det här till ett hem också innan han återkommer på onsdag :P

En uppdatering från mig...

Hoppas det dög tills nästa uppdatering. Jag ska försöka att inte dröja så länge :D

My angels

"Det bästa i livet..."

När jag känner mig som mest ensam behöver jag bara tänka på vad jag har och vad jag alltid kommer att ha, oavsett. Mina barn. Mina älskade barn. De kommer alltid att komma i första hand och prioriteras först. De är min livsglädje i livet och kommer alltid vara. De är dem jag lever för.

Visst kommer de stunder när man kan vilja gå och dra något gammalt över sig för att de kanske bråkar med varandra eller har en energi som man själv inte kan med... men de är inte mer än mänskliga, med känslor och egen vilja. Alla har vi varit barn och kanske bråkat med våra syskon. Vi alla vet vad som pågår i huvudet på dessa små, våra egna hjärtan.

De som vill ha mig i sitt liv, de får även ta in mina barn. De är en del av mig och ALLT för MIG. Skulle aldrig överge dem för något i världen!

#!!+?!%&=#¤ !!!!!

"Take it away...!!"

Jag tyckte att det gått så bra idag med mina tabletter och att hungern höll sig på avstånd... ända till middagen. Där var det kört!!

Efter middagen satt jag och kände lusten att äta upp allt det som fanns kvar, äta allt godis som vi köpt till barnen, popcornen... allt! Men jag höll mig... tills Patrik åkte.

Jag har inte ätit upp allt... jag ville inte först att det skulle komma fram att jag ätit mer än det som jag åt till middagen... men mitt dåliga humör och ilskan över att jag svek mig själv gjorde att jag berättade för honom.

Han kan inte förstå hur det är, ingen som inte känner på samma sätt som jag kan förstå!! Det kan jag även känna enorm ilska över. För det känns som om det inte finns någon där ute som vet hur svårt det kan vara att hålla sig från maten på samma sätt.

Att ringa läkaren min är ett faktum nu... men samtidigt vill jag inte... och det har väl med min egen envishet att göra. Att jag inte vill ha någon annans hjälp, att jag vill klara mig själv, göra det jag tror är bäst för mig.

Även om det kanske visar sig vara ett dåligt beslut.

Jag har kunnat klara detta förr och därmed vill jag kunna klara det själv nu också!

Det har varit en riktigt tung kväll kan jag väl påstå och jag bara lääääängtar till jag vaknar upp senare idag och vet att det är nya friska tag.

Jag önskar att ingen skulle behöva känna sådan besatthet av mat av alla dess slag. Jag skulle aldrig önska att någon fick ha det så här!

Nu ska jag dra något gammalt över mig!!!

När kommer sommaren?

"Sommaren är verkligen för kort...."

Hur länge ska man behöva vänta på sommarvärmen??

Som det känns just nu så kommer vi aldrig att få någon riktig sommar i år. Kanske skulle man ta och tjäna ihop snabba pengar och dra utomlands? Det lät som en riktigt fin plan!! Men då är bara frågan var dessa snabba pengar ska komma ifrån??

På tal om snabba pengar... jag funderar starkt på om jag ska ta och sälja iväg min laptop och min systemkamera. Jag vill verkligen inte sälja min kamera, men ser inte så ljust ut för mig på den ekonomiska fronten. Det suger verkligen BIG TIME!! Men vad ska jag göra??

Visst... jag borde skaffa mig ett jobb... men det är inte alltid man får det på beställning.

Det är ju en aning synd att man inte haft samma tur som andra som kunnat halka in som på ett bananskal genom en förälder eller släkting... Tänk om man ändå hade haft den turen.

Mina planer var att jag skulle bli välutbildad inom ett specifikt område och tjäna bra med pengar för att säkra min framtid och även barnens. Just nu sitter man här som 25 åring och känner hur pensionen knackar på dörren.

Jag känner mig stressad, att livet går för fort fram.

Men jag har aldrig haft några större framtidsplaner när jag var yngre. Det enda jag verkligen visste var att jag ville ha barn tidigt. Det har jag fått och jag är så himla lycklig!!

Vi får se vad som blir av mig i framtiden. Något ska väl det finnas till mig också :)

Helgens planer är att ha fredagsmys ikväll med barnen :)

Morgondagen blir det eventuell tjejkväll med syster yster. Men det är inget som är spikat ännu.

Söndagen blir det bowling med barnen och Patrik :) Yey!!

Det ska bli kul!!

Till veckan blir det att gå igenom mina saker i Bodesvedjan. Patrik har fått sig en större lägenhet och då blir det att flytta in där. Även om jag nu har bott här också. Men nu kommer även barnen att få sig ett eget rum. Det behövs verkligen!!

Nu ska jag ta och kasta mig in i duschen för att sedan gå och handla lite.

Ha en bra dag!

Questions

"Frågar man inget, får man ingenting veta...."

Fick en kommentar på förra inlägget som jag hade tänkt att besvara med ett nytt inlägg i bloggen så att ni alla kan ta del av svaren, då det är tydligt att många ser ut som stora frågetecken...

Så här löd frågorna från en läsare:

Vad hände mellan dig och David? Skulle inte ni gifta er och allt? Hur länge var ni tillsamman, det var väldigt länge va? Hur mår du efter separationen, och hur mår David? Är ni vänner fortfarande? Please tell us everything! :)

/Kramar från en läsare.

Jag vet inte hur jag ska svara på första frågan om va som hände mellan oss... men jag kan väl säga så mycket som så att han inte har gjort något fel över huvudtaget. David är en fin människa och vi kommer alltid att ha det bästa i våra liv tillsammans, våra barn. Det kan ingen ändra på. Vi kommer försöka att göra saker tillsammans, så som att åka till leklandet, kalas, farsdag, morsdag etc etc. Det viktigaste nu är att barnen ska känna sig trygga och inte utsatta. För det är lätt att barnen kommer i kläm vid separationer, vilket är något jag avskyr. Även om det skulle vara så att föräldrarna i fråga skulle avsky varandra, ska det inte vara något som ska påverka barnet/barnen. Man biter ihop för DERAS skull. Men så är inte fallet mellan mig och David. Vi har en hemskt bra kontakt och vi försöker båda två att mötas halvvägs och att även ställa upp på varandra.

Det var tänkt att vi skulle gifta oss, ja. Men så ser det inte ut nu. Tyvärr.

Jag och David blev tillsammans den 3e februari 2001, så vi hade ett förhållande på över 10 år. Det är lång tid. Dock inte så lång tid som var planerad.... för vi hade tänkt spendera hela våra liv tillsammans. Men så blev det inte. Ibland så inträffar vissa saker och rör om lite i grytan.... saker och ting förändras.

Separationen har varit svår främst för barnen och David... men vi jobbar på det och försöker göra det bästa av situationen. Det blir lättare med tiden.

Hoppas du fått de svar du önskade :)

Tack för att du läser!

Äckligt mycket...

"Mat kan vara oändlig lycka..."

Under den senare tiden - utan mina tabletter - har jag näst intill ätit allt som kommit i min väg. Jag har däremot försökt att behärska mig då jag inte vill att Patrik ska se vilket monster jag kan vara. Det är äckligt hur mycket en kropp kan ta in utan att ens känna den där mättnadskänslan. De tre senaste dagarna har varit värst.

Men jag får snart mina tabletter och då ska jag göra nytt matschema samt börja träna.

Jag ska ge 110% nu och det ska jag hålla i. Inget mer slarv!!

Var och åt med Patrik och Andreas E på Susie Q i lördags. Beställde en maffig hamburgare på 200 g som dessutom hade berg med godsaker på... Jag tror att både Patrik och Andreas trodde att jag skulle lämna... men jag lämnade bara halva brödlocket och en bit bacon... vill minnas att det var något annat också som jag inte tyckte om, men jag minns inte vad.

Grymt god var den i alla fall... men farligt för mig att äta.

Efteråt var jag även sugen på att äta glass medan Patrik satt och ojjade sig över hur mätt han var efter sin egen måltid. Wooops!

Men snart så... då kommer monstret i mig att försvinna.

Ska strax ta och beställa lite kläder till mig själv och kanske något till ungarna också :)

Men nu ska jag äta och sedan ge mig iväg till mamma för lite mor och dotter tid :)

Ha en bra dag!!

Struman

Nu är min struma innerligt nära inpå mig igen och jag blir enormt frustrerad! Har varit grinig och känslig i flera dagar nu och jag skäms enormt för hur jag kan ha betett mig mot personer som varit i min närhet. Jag är hemskt ledsen om jag varit en bitterfi**a, det har inte varit med min mening att vara sådan. Det hoppas jag att ni varit medvetna om. Ska ta och använda mig av mina mediciner och sedan börja träna... Men det kommer ta några dagar dock att få dom. Så jag tar tillfället i akt och svullar lite till... Att tröstäta ibland känns helt okej.

You

"Lyssna inte på vad de säger.... du är vacker som du är..."

Förra inlägget var detsamma och handlar om utseende, personlighet och hur vi alla är så bra som vi är. Vi behöver inte sminka upp oss för att andra ska "se" hur vackra vi är...

Vi är vackra så som vi är!!

Jag själv har enormt svårt att se ur dessa synvinklar, just bara på mig själv. Det finns en historia bakom denna mur som jag kan bygga upp framför mig, varför jag har så svårt att ta till mig komplimanger. Och varför jag har dåligt självförtroende. Men jag vill lova er att jag arbetar varje dag med att försöka stärka det. Dock går det inget vidare... Åren går och jag blir inte mer säker på mig själv för det.

Jag måste jobba hårdare, pressa mig själv en aning. Lite till. Men inte för mycket.

Jag vill kunna vara den människa som jag anser att alla borde vara, oavsett utseende. Alla är vi värda att få höra emellanåt, hur vackra vi är och hur uppskattade vi är att finnas på jorden och förgylla någons vardag.

Allt jag vill är att alla ska få kunna må bra i sig själv.

Om jag kunde skulle jag vilja berätta min historia... men jag känner att jag ännu inte kan. Jag är inte redo. Min själ är inte redo. Jag önskar att dagen kommer och jag äntligen kan tala om för er alla om vad jag gått igenom under tidiga år. Bara för att få förståelse, få alla att veta hur myccket jag har kämpat för att kunna bli "människa" igen....

Om dagen kommer.... då vet ni när ni läser det.

Det var allt för mig idag....

Plus size vs. skinny model

"Det handlar inte om hur du ser ut, det handlar om vad du har inom dig..."

Jag avskyr alla dessa j**la "skönhetsideal" som vi ser överallt. Är det inte i filmer eller musikvideos, ja då ska vi behöva se stora posters på stan där de gör reklam för diverse varumärken.

Jag är innerligt spyless!!

Varför handlar allt om utseendet och inte personen som vi är inne i dessa kroppar??!!

Jag trodde att vi endast "lånade" våra kroppar på obestämd tid, men att själen är det enda som vi faktiskt äger. Jag anser att våra personligheter är mycket vackrare än de vi kan se på det yttre. Det är inte utseendet du blir förälskad i, även om det är vad du först ser. Jag själv blir förälskad i personligheten, jag vill att personen ska ha just det där som får mig intresserad. Att vi båda ska klicka bra mellan varandra.

Nu kan man längre inte se film utan att det ska vara tjejer med silikonbröst, smala midjor och allmänt "perfekta" kroppar. Och att inte tala om allt sex.

Var inte så länge sedan som jag såg en film där jorden var nära sitt slut. Mitt i all strid då ska dom minsann lägga sig ned och kn***a. Hmm...

Förlåt mig... men jag är nära bristningsgränsen till hur "bra" TV och film kan vara.

När ska det få ett slut??

My iPhone 4

"Life can be so much fun with pink..."

Så här ser min nya telefon ut... Nya och nya.... har haft den ett tag nu. Men jag har ännu inte haft nöjet att visa upp den för er mina kära läsare. :)

Den är underbart fin och visst klär den bra i rosa? ;)

Tänk så mycket mer gladare man kan bli av att tillsätta lite färg i vardagen :) Lovely!!

Fick hit barnen i torsdags och vi har haft väldigt mysigt. Under tiden som Patrik varit hemma, har även barnen varit som två helgon ( näst intill ), men när katten är borta dansar råttorna på bordet. :P

Syskonkärleken är väl bara föööör underbar ibland? Njae... kanske inte. Men att bara få ha dom här och i min närhet, det är oslagbart! Älskar mina barn mest av allt på denna jord och de är dom som jag alltid kommer prioritera först.

Visst... jag fick min släng i lördags och ville bara fly. Men det var pga sömnbristen. Kände mig helt knäckt. Dock kunde jag heller inte sova när Jonathan och Yuna väl låg i sängen och sussade gott. Nej nej.... då var Jenny mest piggelin. Det är väl då ändå typiskt?!

Idag känns det bättre, trots att jag bara fått 3 timmars sömn.

Men men... jag dör inte av det.

Ska ta och åka ut till mamma med Patrik och barnen idag. Hon ville hemskt gärna träffa barnen. Så det är väl klart man åker dit då :)

Patrik går av jobbveckan inatt också... häääärligt!

Får se om det blir att ta en sväng till leklandet då någon av dagarna... det skulle barnen älska!

En liten uppdatering av mig....

Nu ska jag ner i tvättstugan.

Tjingeling!

Some things....

"Överreagerande...."

Till slut suckar jag och pustar ut...

Vissa saker tar hårt, enormt hårt. Kan kännas in i benmärgen och även nå själen. Vet inte vad jag ska säga eller tycka. Allt som jag tänker som rör detta ämne, det låter så enormt knäppt, så innerligt barnsligt. Men att man ska få känna det är väl ändå det viktiga, även om det kan tyckas vara en bagatell. Men för personen som känner det, han/hon måste få agera och förklara.

Det har jag gjort. Men svaren är inte tillräckliga.... så vad är det då jag vill höra? Finns det något som kan lindra ens?

Nej, jag tror inte det.... Åh vad pissigt det kändes nu i slutet av kvällen.

Vill fly iväg ett tag....

Friday

"Hunger som vägrar stillas och jag är ensam med barnen..."

Underbara dagar nu när jag får ta hand om mina små :)

Små och små, men mina barn är det i alla fall och då kommer de alltid vara små ;)

Patrik åkte tillbaka till Jörn idag för att jobba till tisdag. Kan vara bra med tanke på att han och barnen ännu inte hunnit umgås så mycket och allt behöver få ta sin egna tid. Att jag är ensam med barnen gör alltså ingenting, förutom att jag inte har någon som kan slå mig på fingrarna om jag vill gå och äta hela tiden...

När Patrik for iväg från onsdag - torsdag, hann jag äta en hel del. När jag sedan - på torsdag morgon - insåg hur mycket jag egentligen hade ätit, mådde jag hemskt dåligt. Jag försöker klara av detta själv då jag inte vill tvingas äta en massa tabletter som jag inte vill äta.

Jag får försöka på ny kula imorgon... idag är det ingen idé när jag lika ätit som en gris.

Usch vad less jag blir på mig själv....! Eller egentligen mest besviken. Men jag måste klara det själv nu. Så enkelt är det.

Annars... inte så mycket mer nytt ifrån mig egentligen.

Har en hel del tankar, men vet inte om jag vill dela med mig av dem på bloggen.

De handlar till stor del av dubbelmoral, enorm dos av den varan dessutom. Inte från min sida, men från andras sidor. *himlar med ögonen* Jag blir så less!!!!

Nu ska jag äta ännu mera glass och frossa i godis.... *blääääääää* please, somebody shoot me!!!

Wooops...

"Ett hjärta lika hårt som sten, som kan stå emot allt det onda..."

Mycket har hunnit hända sedan jag skrev sist i bloggen. Det känns som en evighet sedan och jag vet inte riktigt var jag ska börja...

Som de flesta vet har jag och David gått skilda vägar, vilket också gjort att man nu måste ta ställning till följderna vad gäller att sköta allt med största hänsyn och respekt till barnen. Jag känner att de kommer att reagera mycket på allt som kommer hända runt omkring dem. Jag vill att de ska få må så bra som möjligt och därmed vill jag att allt ska skötas och ordnas på bästa möjliga sätt. Det är inte det enklaste men jag försöker.

Det är även nu också officiellt att jag har inlett ett förhållande med en annan, Patrik Malm. En oerhört fin kille som jag tycker hemskt mycket om!

Jag vet att folk reagerar på det och att allt gick så fort. Jag har även förstått att alla inte kan glädjas åt en och gratulera. Känner en del irritation och även besvikelse till det, när många av mina - som jag trodde var mina - vänner och som skulle stötta och finnas där, oavsett. Samtidigt kan jag ha full förståelse till deras reaktion.

Huvudsaken är väl ändå att JAG är lycklig?? Och det vill jag tillägga att jag också är.

När jag satte mig ned och skulle börja uppdatera bloggen igen, slog det mig som en blixt från klar himmel, allt som jag varit med om under mina levnadsår. Det känns hemskt jobbigt nu... för var dag som går kommer jag allt närmare dagen som jag fruktar varje år... alltid är det samma. Det är som om man upplever årsdagar av bortgång. Vilket det till viss del är. Men jag upplever väl också någon sorts återfödelse på samma gång. Det är svårt att förklara då jag inte känner att jag kan skriva om det i bloggen. Men till er som känner till det jag skriver om, kan nog förstå mig till viss del. Även om ni aldrig kan förstå mig så som bara jag kan.

Jag vill bara mota bort den tiden av mitt liv. Vill inte minnas alls!!

Över till annat då för att försöka mota bort det värsta....

Fyllde 25 år i måndags.

Fortfarande är jag inge klokare eller ens mognare... tror aldrig att jag kommer "växa till mig". Förblir nog ett barn :)

Dagen i sig var lik de flesta andra dagar. Var till min mamma en sväng där vi fikade med mamma, Janne, Sandra, Malin, Olivia, Lucas och mina två egna änglar Jonathan och Yuna samt Patrik då :)

Efter det åkte vi ut till Patriks föräldrar. Hans mamma hade bakat en tårta till mig som vi tidigare var och hämtade och hade med oss till mamma. Gud så söt hans mamma är :)

Nu har Patrik åkt iväg på jobb... känns väldigt tomt här hemma hos honom. :(

Men imorgon får jag mina barn hit :) då ska det mysas på hög nivå!