Still alive

Det är ingen vidare bra dag idag.
Allt jag gjort har gått helt snett.. Har varit tvungen att skriva av mig lite som inte kommer postas. Det är på tok för personligt.
Ville mest bara uppdatera er lite och visa att jag ännu är vid liv.

Du kan skrika, men ingen hör dig ändå

Jag kan berätta det för dig, för er, hur många gånger som helst. Men är det någon som lyssnar?

No title

Jag vet inte riktigt vad jag känner idag. Är fortfarande oerhört ledsen för det som hände igår, eller rättare sagt vad som jag fick höra igår.
Sen kan jag känna en enorm irritation på människor som spelar trevliga och som sedan bara vänder ryggen till. Vad fan skulle de vara trevliga från första början för??

Sedan att människor som säger att de bryr sig, att de är ledsna, etc etc och sedan bara kan vända ryggen till och spela tv spel eller dylikt. Ha! Like they gives a shit!
Nä, man ska fan behöva ta itu med alla sorters människor...
Man kanske själv skulle vara sådan... Maybe. Kanske vänder mig om nu och blir den. Undrar hur de personerna reagerar då om man beter sig likadant.

Jag är less på allt och alla...

Krossad

Ögonen tåras och jag har nu insett en hel del som jag aldrig någonsin hade kunnat tro. Mitt hjärta blöder och sanningen är blottad. Jag vill glömma orden och den sorgsna sanningen. Men att glömma detta är inte lätt. Jag bär nu allt på mina axlar igen och jag vet inte vad jag kan göra. Mitt liv brister och mitt hjärta krossas.
Men att samtidigt känna till detta ger mig en förklaring om något händer. Men jag vill inte! Varken nu eller aldrig!!

Vackra ord och meningar

Har suttit/legat och läst dikter... Hittade så många fina dikter som man känner så starkt för. Varje dikt får en att tänka och fundera och det är så härligt att få fly undan lite.

Myser nu i soffan med doftljus vanilj och ser på tv...

God kväll!

I'm sorry

Jag vet att jag gjort illa många människor, människor jag tycker om och som betyder mycket för mig. Jag vet att det kommer en tid i livet när jag kan förlåta mig själv men den tiden är ännu inte nära...
Jag är hemskt ledsen!

Otur!

Min dag har inte börjat bra...
Skulle koka kaffe hemma hos mamma och slog på fel platta. Hennes askkopp i tenn smälte och fimparna började brinna... Därefter spillde jag ut mitt kaffe...! Inte smidigt Jenny!

Jag får boka flyget till London istället för att få upp humöret en aning.

Fart och fläkt

Efter en heldag i Finland och Haparanda så känner jag mig nöjd med dagen. Har hittat mycket fina vinterkläder till barnen + skor och allt gick sammanlagt på 1200 svenska kronor. Det är inte lätt att räkna euron alltid men på ett ungefär. Jag är sjukt nöjd och även David och barnen. :)
Hittade mig en vinterjacka också för 399 kr. Så jag är klart nöjd! Hade dock inte suttit helt fel med några nya byxor... Men jag blev snål ;P
Ser ni, nu kan jag göra några glada miner :)
Dagen har varit bra och jag har inte hunnit känna efter så mycket.
Mamma ville dessutom att jag och yuna skulle sova hos henne och Janne inatt och det lät mysigt. Yuna sover sedan ett tag tillbaka och jag ser på tv.

Klippte mig idag också :) eller Malin klippte mig, mitt hår, på huvudet :) nu ska det bara färgas svart igen :) imorgon alltså.

Nä nu ska jag avrunda! Ta hand om er!

Flickan

En liten flicka i världen ensam står,

Hennes hjärta är fullt av blödande sår.

Ångesten i bröstet tynger henne hårt,

Hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta av salta tårar,

Hon vet hur mycket hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log,

Nu är det många år sedan hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt,

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel,

Varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,

Om det bara fanns någon som henne förstod!

Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,

Ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,

Det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,

Det sorgligaste är, att flickan det är jag

Lyckan tar slut

Det är så himla knäppt hur jag fungerar nu. Jag kan tyckas skina som en sol tillsammans med mina vänner, men när jag kommit mig hem, till tystnaden och ensamheten, då känner jag hur alla mina känslor bubblar upp och gråten kommer ikapp mig. Nu sitter jag här med mina shoppingpåsar och gråter... Så länge varade den lyckan. En dag åter gryr imorgon och jag kan få vara lycklig igen.

Better than life!

Har varit smärtfri nästan hela dagen och det har varit så himla skönt!! Dunderkurer kallas dom!
Däremot finns det något som heter biverkningar... Från H-vetet!!
Jag kände hur jag blev konstig i kroppen och sen var det hela redan infunnet. Jag tänker inte gå in på detaljer..!
Ändå var det drygt 5 timmar tidigare som jag tog medicinen.

Nu, efter att Janne hämtade upp mig började jag gråta hos mamma, min kropp och mina händer skakade som jag vet inte vad.
Jag gick och värmde mig i duschen ett bra tag och nu ligger jag här med mammas tjocka morgonrock, en tjock filt och ett täcke...
Jag vill bara må bättre nu!

Tomt

Ibland kan sanningen såra en men samtidigt lever man hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen.
Kloka ord som bör tänkas på...

Huvudet känns tomt idag o jag hittar ingenting att känna.
Undrar hur mötet hos psykologen då kommer gå. Var ska jag börja? Är det ens värt att yttra?
Jag vet att jag har mycket att få ur mig, men nu när jag väl kan känns det som om ens problem är för små... Äh, jag vet inte.

Nu ska jag försöka hitta orken till att tvätta håret så man tar sig in till stan någon gång...

I need the money!

Det är inte mycket som får mig positiv numer.
Men jag är tacksam över att ha så fina vänner, familj och personer som bryr sig om mig. Utan stöd och hjälp hade jag inte orkat.

Jag har inte påbörjat mina inlämningsuppgifter ännu heller, vilket jag borde göra... Men det känns såååå himla tungt!

Imorgon får jag i alla fall mina pengar från CSN. Finally!!!
Dock kommer det gå åt en del nu när man fått låna sig till pengar. Men jag ska även handla vinterkläder till barnen i Finland på fredag. Det ska bli kul! Något positivt att se fram emot.
Har jag råd ska jag försöka unna mig lite nya kläder också. Man har ju blivit på tok för stor för det jag har. :(
Dessutom skulle jag behöva mig en rejäl jacka. Hur ska jag få det att gå ihop??

Till helgen vill jag bara få vara. Så jag har pratat ihop mig med Donia och Annorna om en fest på lördag. Skulle behöva något uppiggande och galet. Med det gänget kan det inte gå fel. :)

Något positivt blev det trots allt.
Men smärtan får det att bli svårt att se på sikt.

Orken finns inte

Undrar hur det kommer gå nu... Studierna påbörjas idag och jag måste försöka hitta orken till att verkligen sätta mig ned och börja lite smått med uppgifterna som ska lämnas in. Just nu finns inte den orken eller lusten. Suck!
Men jag vet att det måste göras och därför måste jag försöka hitta orken. Men det känns tungt!

Sov hos min mamma inatt. Kände att jag behövde få komma mig till mamsegull :)

Igår kunde jag äta lite. En halv barnpizza. Men det tog emot lite. Matlusten finns inte.
Har så ont att jag ibland gråter... Önskar att man hade någon sorts dunderkur. Men jag får nöja mig med panodil :(
Inte känns det lättare när man dessutom är så yr att man vill till att svimma och att det gör mig illamående. Det mesta känns hopplöst med andra ord.
Nåväl, det ska väl vända det också... Frågan är bara när??

Nu ska jag återgå till att bara ligga ned, så som jag gjort mesta delen av veckan som var...

Block 44 - Tillbaka till livet

Älskar denna låt!


ref.
Du står där ensam kvar och du finner inga svar
Men det finns en chans till och, du borde ta den
För låt den bringa din vän tillbaka till livet igen
Du ser dig, och allting känns så tomt
Du vet hur det känns när allting känns så tomt

Ett barn kom till världen 1983
följt med på resan vad livet skulle ge
Själen tappades bort på vägen hit
Fängelse snälla släpa mig inte dit

Speglade mina känslor mot mig själv som en rysare
Framtiden jag skriker : Snälla bli ljusare!
Ta mig dit jag vill så svär jag på vad som helst
jag skriker, gråter, blöder tills jag blir frälst
Fördomar, är det det ni kallar rättvisa?
Kom ska jag visa att mitt liv är samma visa
Sluta blunda, öppna ögonen och se
En man som inte ens i drömmarna kan le

Rosen i hjärtat har redan börjat vissna (sschhh)
Men snälla jag behöver inte viska!
Dom som vet vet, dom som inte vet vet nu
En sak är säker, det finns ingen gud

ref.

Jag vet hur det känns jag kommer ihåg hur det var
När jag gav upp hoppet och ville dö varje dag
Men, det finns en chans till och du borde ta den
För låt den bringa din vän tillbaka till livet igen
Jag minns hur det var när ingen ville mig väl
Jag tänkte för mig själv vad har jag kvar i denna värld?
Men ta det lungt det kommer ett nytt liv
Då du bestämmer allt själv och tar dina egna kliv
Och ingen bryr sig,
Kritiserar vem du är eller var du kommer ifrån säg mig vill du verkligen ge upp?
Bara se på mig och min bror vi hade absolut ingenting och nu har vi mer än du tror
Sök i ditt inre glöden är där jag vet snart så brinner det
Du hittar ut till ett ställe där alla vet hur det är att vara som du
För dom har själv varit där men till slut så hittar dom ut

ref.

Ööh! ööh!
Men snälla kan ni lova att tända ett ljus på min grav
så lovar jag er att aldrig ställa nå mera krav
Och kärleken som aldrig lever och döden jag väntar
Känns bara så tomt finns för mycket som jag saknar
Ingen som vakar över mig och mina vänner
Jag skakar när jag tänker på vad som hände
Kärleken är över men sveken tar aldrig slut
Är jag för evigt dömd, när tar det slut?
Drömmarna sprängs till filosiferingar
Visa mig kärlek istället för nervärderingar
Förnedringar som jag redan fått av systemet
Jag vill inte minnas som den som var problemet
Så visa mig kärlek så visar jag för er
Att förändringen är kommen gud snälla jag ber
Jag vill fan inte mer jag väljer ba fel ord
En röd flod som sköljer bort mig från min jord

ref.

Och allting känns så tomt

Tack!

Jag är inte ledsen eller arg... Jag är besviken! Jag trodde att du stod vid min sida om än jag mår dåligt, men nej det gör du inte! Att gå ut o festa med polarna var alltför viktigt! Du vill att jag ska tacka dig? Tack!! Tack för att du lämnade mig ensam...

Jag avskyr!

Det är ingen idé att försöka förklara för någon som inte vill förstå. Vill inget hellre än få komma bort från allt. Låt mig få vara med om något fartfyllt och roligt! Jag känner mig bara nedstämd och inlåst i mig själv just nu...
Hade jag inte behövt bry mig så hade jag varit i full gång redan med att bara vara jag, haft kul med nära vänner och glömt allt det andra tråkiga för en stund...
Jag avsky igår, iförrgår och jag avskyr idag!!

Ingenting

Idag vet jag inte riktigt vad jag känner. Samtidigt som jag känner mig tom är det som om en hel del andra känslor trycker bakom tomheten.
Pga allt blod som man förlorar så känner jag mig yr och en aning illamående. Viss smärta i nedre delen av magen också.
Vet inte vad jag ska göra nu, vill helst bara sova bort allting!
Blir frustrerad över att aldrig få mina CSN pengar heller... Vad ska jag leva på? Jag avskyr att vara beroende av andra!
Det finns inget ljus nu, inte idag...

Smärta!

Oj oj oj så ont jag har. Nu har jag i alla fall fått två omgångar med morfin, vilket var ytterst nödvändigt!
Har åkt ut med vrålåket en sväng för en rök. Det var gott!
Donia har skämt bort mig med dricka, godis, bäddat ned mig i sängen och allmänt tagit hand om mig. Jag har det bra jag!
Undrar bara hur länge till jag behöver ligga här...

På sjukhuset

Sitter nu här på min sjukhussäng och ser på "Våra bästa år" med Donia. Hon har gjort sitt jobb bra och fått mig tänka på annat.
Nu känner jag hur det sakta men säkert börjar hända saker och ting. Det känns verkligen jobbigt! Jag önskar ingen detta!
Allt som sköterskan gick igenom imorse fick mig att vilja falla ihop och gråta. Det var fint det hon sa och jag vet att det blir bra efteråt.
Nu ska jag ta och försöka bita ihop och invänta slutet av detta.

Nära...

Nu bär det snart av...
Vet inte riktigt vilka känslor som trycker i bröstet på mig. Mest förtvivlan och rädsla.
Är så sjukt trött också när man knappt fått någon sömn inatt...
Hur ska detta gå??
Jag har tur som har så fina vänner som har skickat sina tankar till mig. De kommer att finnas med mig idag.

Nä, nu vill jag bara att allt ska vara förbi...

Utsidan

På utsidan, det som ni andra ser, en glad person som ständigt ler, den personen finns inte. Det är en kamp att utåtsätt inte kunna få visa hur sorgsen man är, hur mycket smärta man bär. Det gör så himla ont i mig och jag vill bara få falla hjälplös ned och visa er alla vad min kropp och själ egentligen bär på.

Blottad

Det känns som om mitt liv har våldtagits! Allt det som jag burit inom mig och inlägg som inte publicerats har nu blivit lästa... Jag känner mig blottad, naken och tom.
Ilskan väller inom mig och jag är sårad!
Imorgon infinner sig även en jobbig dag som kommer bli svår...

Ord finns inte längre till hands...

.....

Nu blir det att sova om det är möjligt...
Imorgon bär det av till SUS och jag vet inte om jag blir inlagd direkt eller om det sker under de närmsta dagarna.

Jag vill tacka er alla som skickat era tankar till mig och jag kommer bära dom med mig under resan.

Tack och god natt!

Sorg och ensamheten

Känner mig så tom samtidigt som jag är full av känslor.
Jag är rädd och känner mig ensam. Det skrämmer mig att få behöva vara själv på sjukhuset. Jag vill inget hellre än att ha någon där, bredvid mig. Någon som tar min hand, tröstar mig och visar sitt fulla stöd.
Jag vet att jag ändå inte skulle få kunna ha någon med mig dygnet runt, men jag önskar så innerligt att någon ändå fanns där från det att jag vaknar tills dess att jag somnar.
Det gör så innerligt ont i mig, i både hjärta och själ.
Är det ingen som kan ta denna smärta ifrån mig??

När det känns tungt

Idag är en sådan dag när jag bara vill ligga begraven under täcket och bara glo på tv, äta onyttigt och bara vara. Imorgon är en dag jag aldrig skulle vilja komma.
Tur var väl att man har envisa vänner som inte tar ett nej och lyckas få med mig ut på stan för en fika. För någon timme lyckades jag glömma bort och fick istället skratta så ögonen tårades. Det var guld värt! Tackar och bockar!
Har fått gråta ut i mammas famn och det känns så skönt att ha hennes stöd nu! Imorgon följer hon med mig. Mitt hjärta värker av tacksamhet! Älskar min familj och skulle aldrig någonsin svika dem!

Under jorden

Känner mig deppig och jag har egentligen ingen lust att bara sitta hemma och inte göra något. Jag vill känna att människor piggar upp mig, tar mig bort från verkligheten ett tag, låter mig få glömma för ett tag, låter mig få slippa med mina tankar ensam i mörkret.
Jag känner mig så innerligt less på allt och jag vill inget hellre än att få koppla bort!
Snart kommer jag dessutom få må sämre. Det är inget jag bara säger eller tror, det är faktum. Graven av näsdukar ligger runt hörnet.

Det jag skriver är inte något rop på hjälp, jag är väl medveten om min hälsa och den är på botten, men jag vet med mig det och kan därför själv söka den hjälpen jag behöver.
Inget skitsnack alltså!!

Oh no!

Känns som om jag pratat i telefon ända sen jag vaknade. Pratat med vårdcentralen, fått tid på SUS, pratat med mormor, Patrik, Malin och David. Jag har en hel del i huvudet nu som snurrar och trycker. På detta fick jag ett slag i ansiktet. Inte ordagrant, men jag hade nog hellre tagit en rejäl käftsmäll istället för att ha ord i huvudet som får tårar att rinna över.
Det är skit alltihop!

Fick välbehövt besök

Fick besök tidigare som gjorde att min dag kändes en aning lättare. Jag fick lätta lite på hjärtat. Det jobbigaste var att jag ständigt ville explodera och falla i gråt. Men alltid är det något som håller mig tillbaka. Det är inte förrän dörrar stängs och jag kan låsa om mig, som tårarna rullar nedför kinderna på nytt. Man kväver skriken som man helst av allt skulle vilja få ur sig.

Det kändes bra ändå att Anna R kom förbi. Jag behövde det.

Vet inte vad jag ska göra ikväll. Lägenheten känns mörk och man känner sig sluten. Hade jag kunnat tröstäta hade jag gjort det, slagit på en deppig film och bara legat ihopkrupen i soffan tills morgondagen gryr. Men nu har jag endast basprodukter hemma och ingen lust med något annat än att lyssna på musik och fundera på livet...
Vilken torsdagskväll va??

När jag vill fly iväg

När jag vill fly iväg och förvinna från verkligheten då behöver jag bara lyssna till den musik som berör mig. Musiken som nuddar mitt hjärta och själ. Den som får mig att försvinna, minnas, glömma. Samtidigt som det är en lättnad att få stå still och släppa allt så är det svårt. Det gör så ont.
Jag är en vilsen själ.
Det som kan kännas jobbigt är att andra inte ser det, ingen annan känner det jag känner. Jag kan inte på något sätt bli förstådd. Även om jag vet att det finns fina människor som inget hellre skulle vilja än att hjälpa mig, om än bara lyssna på mig, så kan jag inte. Det är något inom mig som sätter stopp. Jag får inte gå över den ritade gränsen.
Jag får bita ihop fastän det är svårt. Oerhört svårt. Det är som om jag blir uppäten inifrån.
Jag önskar ingen denna känsla, denna oerhört svåra ångesten, sorgen, ilskan och allt vad det nu är.

Men jag vill tacka er alla som läser och ni som visar att ni bryr er!

Så skör

Ofta när jag sätter mig här för att uppdatera bloggen, då känns det som om allt blåst bort. Allt det som jag ville skriva av mig, det försvann lika fort som jag just tänkte skriva ned dom.

Sitter och lyssnar på sådan musik som får mig att känna mig trygg i.

Låtar som får mig att känns både glädje och sorg av. Det är i de stunderna som jag hittar en bit av mig själv, den delen som jag faktiskt känner och som finns där alltid.

Den ömma och sköra delen av mig som jag vet finns där. Den delen som jag kan bevara och som jag kan ta fram när än jag vill. Den delen av mig som bryr sig om allt.

Snart får nog allt det där dåliga ett sluta och jag ska få kunna ta hand om mig själv. Få bygga upp mitt liv på nytt.