aj aj

Idag har varit en sådan där dag då jag mest bara varit. Det kan kännas jobbigt då man ständigt lever i sina tankar. Därför tog jag mig själv i kragen efter att ha fått prata med Patrik. Jag tog tag i tvätten, rengjorde fläkten och plockade lite här och var. Sysselsättning är bra, eller att se en film. Då har man inte tid till att tänka.

Nu ska jag vara lite otrevlig och tala om för er gott folk att jag har fått min mens. Samtidigt som det kändes jobbigt så är jag ändå lite lättad. Jag har inte haft den på 1 år. Mensvärken hade jag väl ändå kunnat skippa i alla fall. Men den är här likväl som tant röd.

Kvällen är kommen och jag ska dricka någon kopp kaffe. Kanske ser något roligt på TVn, annars kanske jag tar och ser på "What to Expect When You're Expecting".

Ha en trevlig kväll!

The real you

Jag vet inte varför jag får mina infall att skriva från hjärtat. Är det kanske pga musiken som flödar genom mina högtalare?
Att vara ledsen beror inte på att man vantrivs i sin relation som man har. Jag kan tala om för er att Patrik gör mig till världens lyckligaste! Jag är lyckligt lottad som får ha honom i mitt liv.
Om jag får förklara mig lite lätt och en aning tydligare så är det på detta vis:
Jag har fått "diagnos" och redan vid tidigare stadium blev jag enormt nere och är nu rädd att hamna där igen. Har man aldrig varit där kan man heller aldrig riktigt veta hur det är. Men jag är rädd. Att försöka hålla skenet uppe, att försöka mota bort, det går, men det går endast under en viss tid. Efter den tiden då är det kört. Då befinner man sig där. Det är försent.
Jag vet hur det är att tappa hår, tappa alltför mycket i vikt, inte känna något alls om dagarna... Det värsta. Att inte känna något alls. Ingen kärlek, ingen smärta, ingen gråt... ingenting. Inget finns.
Jag vill inte vara med om det.
Ordbajsar är jag bra på... vet inte ens var mitt slut ska infinna sig i det hela.
Dags att knipsa här och nu då kanske....

.

Sixx: A.M. - Skin

..........

Jag är inget vidare duktig på att uppdatera bloggen numer. Det vill jag be om ursäkt för.
Det finns en del som tycker att jag skriver alltför mycket om hur dåligt jag kan må. Först och främst vill jag då påpeka att det var länge sedan som jag mådde dåligt. Visst kan man må dåligt emellanåt men nu menar jag riktigt dåligt. Jag kan väl inte direkt påstå att jag mår just så dåligt som jag tidigare gjort. Men det kan kännas lite tufft nu.
Fick en kommentar i mitt förra inlägg och jag ska försöka svara på det nu.

Jag lider inte av någon sjukdom alls utan har "endast" fått tråkiga nyheter. Jag har tidigare valt att inte "blotta" mig helt i min blogg och det är av vissa anledningar. Hade mycket väl kunnat skriva allt det jag ville här men anser att det finns för många som gottar sig i andras lidande. Vilket är så himla fel. Men så är det tyvärr. Alltid finns det någon som missunnar en annan.
Hoppas du fick det svar du hade hoppats på.

Ha en bra dag!

Back

Oj vad länge sedan jag skrev något här..
Har egentligen inte så mycket att berätta. Livet rullar på helt enkelt.

Det enda nämnvärda är väl att jag fått provsvar idag från Sunderbyn och man kan väl säga att de inte var glada nyheter. Av någon anledning får jag aldrig glada svar därifrån. Många tankar har gått runt i huvudet på lilla mig och jag har även fått gråta lite. Men gråter gör jag helst när ingen ser. Jag tycker det är jobbigare om någon ser mig då.
Redan innan jag fick svaret så förstod jag nästan vad som skulle vänta mig. Men jag ska inte gräva ner mig i detta nu utan försöka ta allt som det kommer. Jag är inte dödssjuk. Så mycket kan jag väl ändå säga.

Imorgon/idag/onsdag, kommer Patrik hem och det ska bli så skönt! Jag behöver hans stöd och hans varma famn. Känns tur att jag fick svaren idag och att jag inte fick det på fredagen efter att Patrik just åkt på 1 veckas jobb. Det hade varit betydligt jobbigare.

En liten update av mig då... Alltid lika trevliga och muntra inlägg *harklar mig*

Sov gott allesammans!