Vägning

Idag var det tid att väga sig. Om jag gissar rätt på min vikt från startdagen så har jag minskat ca 2 kg i vikt. Det är inte dåligt! Nästa vägning kommer ske den 10/11. Jag har planer på att ha minskat ytterligare 2 kg tills dess. Jag ska försöka komma mig ut på några promenader nu. Då kommer det nog gå lättare. :)

God natt

Idag/Tisdag, har jag och Patrik varit med barnen på Teknikens Hus i Luleå. Det var roligt både för stora och små. Det är roligt att kunna hitta på saker med barnen och se dom ha roligt.
Idag är jag inne på min 9:e dag och imorgon är det vägning. Fortfarande ingen promenad ute i friska luften. Men jag har haft ont i magen sedan i söndags. Det kommer och går. Vet inte vad det beror på men jobbigt är det i alla fall. Även om det känns som om jag tappat lite i vikt så är jag inte så säker. Men det är väl alltid så att man oroar sig. Egentligen ska jag väl inte heller ha så stora förhoppningar med tanke på att jag inte gjort så hemskt mycket. Men det känns ändå som om jag sliter som ett djur. Det har varit rätt jobbigt de sista dagarna. Kanske beror det på att jag har ont i magen? Kanske det. Måste fokusera! Det blir bättre!
Försökte mig på cupcakes också. Och det gör väl inte saken bättre. Men jag måste ju baka till Yunas födelsedag. Det är ett måste enligt mig. Det blir nog bra i slutändan. Jag brukar ha en stark vilja. Och med tanke på att jag sett pizza, hamburgare, nuggets och all annan god mat, glida förbi min näsa, så borde ja klara resten också. Så det så!

Dag 8

Jag tycks inte komma ihåg att uppdatera dagligen :/
Har tagit det rätt lugnt under de dagar som gått. Mina planer var att börja promenera snart. Jag vet nämligen att jag kan ha en tendens till att må lite si så där i början. Men nu börjar det vara på tiden att börja röra på sig mer.
Annars går det rätt bra. Det svåraste är ju som sagt när man blir bjuden på middag eller fika. Det är svårt att hålla sig borta från allt de där söta fikabrödet och dylikt. Men jag gör så gott jag alls bara kan och det är bra.

Har inte så mycket mer att uppdatera. Det går framåt och snart ska här vägas. :) Jag hoppas på bra resultat då..

Dag 4

Skrev aldrig någonting här igår.
Idag är det dag 4 och det känns bra. Så länge man är nyttig och inte äter en massa onyttigt skräp så känner man sig smalare. Känner mig inte så grinig som jag trodde att jag skulle bli. Tummen upp för mig :)

Har egentligen inte så mycket än så att skriva.

Ha det bra!

R.I.P

Världen är allt bra orättvis!
Har suttit och läst ikväll om lilla baby Alissa som blev misshandlad till döds. Det gör så ont i hjärtat på mig när jag läser eller hör om sådana fall. Små barn som inte har en chans i världen att försvara sig. Tänk er allt vad de barnen går igenom. De är maktlösa. De förstår inte vad de gjort för fel. Vad de har gjort för att förtjäna allt det som kommer till dom. Grymhet!
Hur kan man göra så här mot ett barn?
Hur kunde läkaren undgå att ana oråd? Såg han inte vad som hände när hon gång på gång blev förd till sjukhuset? Alla blåmärken i ansiktet, hur sönder hon var i munnen, hennes arm som hon inte kunde använda pga frakturer.
När man hör allt som händer i världen runt omkring oss är man så rädd när man satt egna barn till just denna värld. Barnen är vår framtid.
Stackars ni små änglar som sitter där uppe och ser ner på allt elände. Jag hoppas att ni alla får rättvisa i slutändan av allt.
De som älskar er kan inte få er tillbaka. Hur mycket de än önskar, hur mycket de än gråter.
Att få dessa skyldiga människor dömda är väl en bråkdel av helvetet. Men det känns nog lite lättare. Men jag kan förstå att man skulle vilja pina dessa människor till döds.
Ord kan inte beskriva allt det som bubblar inom mig. Man blir mållös, förbannad, illamående och så fruktansvärt ledsen.
Men jag lever här och nu och jag är lycklig att jag får ha mina älskade barn. Vem vore jag utan er mina änglar. Från den dagen som ni kom till lovade jag er evig kärlek, trygghet och tröst. Jag lovade att hålla er under mina vingar. Vårda er ömt. Jag kommer aldrig någonsin bryta det löftet. Ni är hela min värld!
Man kan sörja andras förluster och vårda de man har. Jag är tacksam.
Men jag lider med er som förlorat era änglar.

Gott och blandat

Några låtar som är bra!

Tankar

Sitter nu här igen. Det känns tomt här. Ljuden från gatan når in i lägenheten. Jag sitter tyst vid datorn. Stirrar rakt in i tomma intet.
När jag lyssnar på Lars Winnerbäck är det som om något sliter mig bort från verkligheten. Jag hör just nu endast hans röst från högtalarna, mina fingrar som snabbt sveper över tangenterna.
Filosofi.
Jag filosoferar mycket. Det gör jag ständigt i min tystnad. Är en filosof ensam?
Tänk så många frågor vi har. Så många frågor som kanske aldrig får sina svar.
Eller är vi rädda för vad svaret ska vara?
Är det lättare att leva i ovisshet än med sanningen?
Det beror väl kanske lite på vilka frågorna är.
Personligen vill jag nog blunda för sanningen. Det kan kännas lättare så. Men frågorna kommer ändå alltid finnas kvar. Gnaga inom mig.

Tankar...

Dag 2

Saknar mitt långa hår så fruktansvärt mycket! Det är jobbigt att vänta på att håret ska växa ut och bli lika långt som det en gång i tiden har varit. Det gäller att ha tålamod.

Dag 2 är snart över och det går förvånansvärt bra. Visst har jag sug efter det ena och det andra. Men jag känner mig inte så jätte hungrig. Vilket gör mig lite förvånad. Men men, jag ska inte klaga.
Min tanke var att jag skulle gå ned lite först för att sedan bygga på de där musklerna. Min första vägning kommer att bli 31/10. Men jag har varit en slarver och vägde aldrig in mig igår. Det var ju mindre bra. Men det är inte så viktigt. Jag vet på ett ungefär vad jag ligger på i nuläget. Jag kommer nog se skillnad senare då jag testar de mindre kläderna jag har. :) Det räcker gott och väl för min del.
Jag har en känsla av att detta kommer bli sjukt bra!

Svartsjuka

Satt och funderade lite på vår fiende Svartsjukan. Har googlat runt lite för att få fram lite om hur den framträder, vad svartsjukan kan leda till och vad Du/Ni kan göra för att hålla denna elaking borta.
I detta inlägg kommer jag att låna några texter/stycken för att få fram det hela på ett bra sätt. Kommer även länka till dessa sidor i slutet av inlägget för er som är intresserad av att utforska lite mer.



Ibland kan de där jobbiga känslorna komma. Ilande känslor i maggropen av att din partner funnit någon annan, eller att du kommer på dig själv med att ge honom eller henne svartsjuka blickar när han eller hon står och pratar med någon av det motsatta könet.
Varför är du svartsjuk – egentligen?


Svartsjuka är en känsla som kan vara svår att göra sig av med när du väl har drabbats av den. Det är inte lätt att helt plötsligt sluta känna något, bara för att ens partner säger att man inte borde vara svartsjuk. Känslan finns kvar ändå. Det man dock kan göra är att försöka bearbeta svartsjukan och komma underfund med varför man känner som man gör. Är det så att du har anledning till att faktiskt vara svartsjuk, eller kan det vara så att problemen ligger hos dig själv?

Svartsjuka är synonymt med dålig självkänsla

Många som lever i en parrelation har lätt att känna sig ensamma eller mindre självsäkra när deras partner är bortrest eller inte är vid deras sida i vissa situationer. Det kan bero på att personer med dåligt självförtroende ser förhållandet med sin partner som en trygghet i tillvaron där mycket annat kan kännas tungt eller obehagligt.


Har man låg självkänsla när man inleder ett förhållande kan man även ha det lättare för att känna svartsjuka i förhållandet. Man kan känna att man inte duger, att man inte förstår varför ens partner är med en, och att ens partner kommer lämna en så fort han eller hon hittar någon bättre. Det är känslor som dessa som också kan föda svartsjuka. 


Bättra på självförtroende och slipp de svartsjuka känslorna


Risken för att känna svartsjuka minskar om man känner sig trygg i sig själv och har en bra självkänsla. Att kunna vara ensam och fortfarande känna sig trygg och tillfreds visar på stark inre självkänsla och välmående.


Självförtroendet kan ibland variera från dag till dag. Ofta kan omständigheter utifrån påverka hur man känner sig, såsom alkohol eller kommentarer från kollegor eller vänner – men ofta har man i grunden antingen bra eller dåligt självförtroende, och det kan vara svårt att förbättra det på bara några dagar. Om du har dåligt självförtroende så försök att stå på dig och istället tänka positiva tankar om dig själv.


Försök att komma underfund med vad som kan ha bidragit till hur du känner. Är det personer i din närhet som trycker ner dig? Har det hänt något i ditt liv för länge sedan som du ännu inte lyckats bearbeta? När du har funnit grunden till varför du känner som du gör kan du börja bearbeta känslorna och i det långa loppet din återkommande svartsjuka.

Prata om din svartsjuka

För att råda bot på sin svartsjuka kan det första steget vara att prata ut om problemet. Berätta vad du känner och vad du känner svartsjuka över. Innan du pratar med din partner bör du även komma underfund med varför du har dessa känslor, och vad det är som triggar igång din svartsjuka.


I de allra flesta fall så ligger svartsjukan hos en själv, och man har oftast absolut ingenting att känna svartsjuka över. Om svartsjukan däremot skulle vara befogad så är det alltid bra att ha pratat ut om saken – och på så sätt även få veta vad din partner känner om saken.


Kom ihåg att svartsjuka alltid går att bota, hur tungt eller jobbigt det än känns. Det kan vara något man måste jobba på – men det går alltid, alltid över.


Insändare:


 Fråga: Hej!
Jag och min sambo har snart varit tillsammans i 3 år. Vårt förhållande har alltid varit turbulent men vi älskar varandra och han är mannen jag vill leva med resten av mitt liv.Jag vet att jag lider av en dålig självkänsla och att jag har ett stort bekräftelsebehov.Detta yttrar sig bland annat i svartsjuka. Min sambo har aldrig förstått mig när jag har försökt förklara att jag har en stor rädsla för att bli lämnad. Han menar på att jag, genom att visa och tala om min svartsjuka, direkt anklagar honom för att vara en otrogen bock som vill ha sex med allt på två ben. Min svartsjuka har resulterat i otaliga bråk där jag försöker förklara min rädsla för honom. Han känner sig då orättvist anklagad för saker han inte har gjort.Det går inte att ha en kommunikation med honom angående detta för han hamnar alltid i försvarsställning, vilket jag kan förstå. Våra svartsjukegräl uppstår inte lika ofta nu för tiden men de uppstår fortfarande och det sliter på vår relation. Jag har ett humör som svänger fram och tillbaka. I ena stunden kan jag vara glad för att i nästa stund bli sur och grinig för i princip ingenting.Han upplever detta som ett stort problem och han har svårt att hantera mina humörsvängningar och mår dåligt av mitt beteende. Han skyller våra problem på mig och tar aldrig något ansvar för sina egna handlingar gentemot mig.  Han är sur och grining tillbaka emot mig i flera dagars tid efter våra bråk och kallar mig för alla elaka saker han komma på. Då det är jag som startar bråken genom min svartsjuka och mitt varierande humör så tycker han ha sig rätt att behandla mig och säga elaka saker till mig utan att behöva be om ursäkt eller stå till svars för det.Varje gång vi bråkar så slutar det med att han gör slut med mig. Då ska vi sälja allt och dela upp alla möbler. Han säger att jag utsätter honom för psykisk misshandel och jag börjar undra om han har rätt. Jag blir ledsen och rädd när jag känner svartsjukan slå till. Då blir jag kort, dryg och otrevlig mot honom. Jag vill inte vara och bete mig så här men jag vet inte hur jag ska bli kvitt mitt beteende. Triggar vi varandra?Han har inget intresse i att stödja mig i mitt arbete med min attityd- och beteendeförändring. ”Man ska inte ha uppskattning och beröm för något som är självklart” säger han. Jag vet att jag tar till mitt beteende när jag vill ha hans uppmärksamhet, när jag tycker att han ger sin uppmärksamhet till någon som jag ser som ett hot mot vår relation (Detta är ju oftast inbillade fantasier i min svartsjukehjärna).Han får ont i magen av att inte veta vilket humör jag är på och är jag sur så tar han det personligt direkt. Misshandlar jag honom psykiskt? Hur ska jag göra för att sluta?


Nu vet vi hur svartsjukan verkar och hur vi även kan hjälpa oss själva bli kvitt den. Vissa är mer svartsjuk än andra och vissa känner ingen svartsjuka alls. Men nu när vi vet mer om hur den fungerar kan vi lättare få insikt med hur vi hjälper oss själva genom det. Är det vår egen självkänsla som spökar eller har du all rätt att vara orolig?
Jag har hört många tala om Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu" och den har varit mycket givande. Vi är alla vackra och unika. Det finns endast EN av DIG och det ska du vara glad för.

Länge leve kärleken!


eDarling

DN
Bokus

Dag 1 och många kvar

Inledningen då... Jag kan inte påstå att dagen gått smärtfritt förbi. Jag har haft sådant sug efter allt möjligt. Speciellt en härlig pizza med tjocka kanter.. Mm vad gott det hade varit. Försöker hålla mig fokuserad nu.
Jag är inte tjock, jag vill bara få lite bättre form. Känner mig lite som Barbapappa nu. Päronformad. Mina höfter är det inget fel på. Dom vill jag behålla. Det är snyggt med höfter. Mycket kvinnligt. De vill jag ha kvar. Men mycket ska formas.

Jag har städat idag. Ovanligt? Kanske inte? Men jag har känt mig lite hängig och inte orkat med så mycket.
Ikväll ska jag skicka iväg lite CVn och hoppas på det bästa :)

Ha det bra!

Nattsudd

Kan inte sova. Det är för mycket som pågår i hjärnkontoret just nu. Tankar snurrar och ställer till med problem. Tänk om man bara kunde trycka på en knapp för att få stopp på dom. Det hade varit något!
Nästan lika bra uppfinning som att kunna ta de där ögonblicks kortet genom att endast blinka en gång. Slippa rota runt i fickan efter telefon eller kamera. Det ni... Mina super idéer som jag kan få. Japp, jag har också mina stunder ;)

Så hur ska jag kunna somna då?

Har dessutom ont i min högra arm.
Bara bekymmer idag. Kändes inget vidare alls!

Imorgon!

Imorgon smäller det! Då ska jag banne mig ge 100% och jag ska vara duktig. Jag ska visa mig själv ha fel. Vem som helst har pondus och en vilja så stark. Jag har gjort det förr och jag kan igen.
Då blir det dagligt bloggande vill jag lova :)

Twilight

Måste få skriva och klaga lite...

Tänker på Twilight och begriper inte hur folk kan bli så förälskade av filmerna?!
För det första ska inte vampyrer glittra! Var har man fått det ifrån?
Vampyrer ska vara fula, äckliga, läskiga!
Kan Bella visa några ansiktsuttryck överhuvudtaget?
En vampyr ska inte kunna sprida säd!!! Jag gillar inte filmerna! Tycker de är töntiga rent utav! Själva syftet med filmen, kärlekshistorien är väl okej. Men ska de promt göra en kärleksfilm byggd på vampyrer och människor, gör den annorlunda!

Blääää

Idag kan jag väl inte direkt påstå att jag gjort något av värde. Jag har inte ens städat ( som jag vanligtvis gör ). Inte för att det ser speciellt stökigt ut här men ändå. Jag har inte funnit någon ork eller lust till något. Mest varit bitter pga jobbiga drömmar. Är väl hjärnspöken som sätter griller i huvudet på en när man hinner tänka.

Helgen ser blank ut. Har absolut ingenting att göra. Vet inte om jag vill göra något speciellt heller. Hade jag haft pengar till "tycka-synd-om-mig" shopping, hade jag troligtvis shoppat nya kläder eller dylikt. Men fattig råtta som man är... Suck!!!

Nä, kanske ska dra något gammalt över mig tills tiden är mogen för att titta fram igen!

Jobb

Jobb, jobb, jobb.
Jag skulle verkligen behöva mig ett. Helst för länge sedan! Gärna 2-3 stycken.
Innan operationen ville jag inte söka något jobb och därefter skulle jag försöka ta det lugnt då man inte bör anstränga sig altför mycket. Men nu är jag mer än redo. Jag vill ha något att göra om dagarna, knyta kontakter och tjäna pengar.
När jag ser tillbaka till mina yngre år, var mina planer att jag skulle ha ett välbetalt arbete (helst två), barn och en ljus framtid. Visserligen har jag studerat några år för att få upp mina betyg och även läst enstaka kurser av sådant som intresserat mig. Men när jag mådde dåligt raserades allt och jag orkade inte ta itu med fler studier. Jag hade planer på att utbilda mig mer och få så mycket kunskaper jag alls bara kunde för att få ett bra arbete.
Just nu så känns det som om jag inte lyckats åstadkomma något alls.
Jag vet att det förmodligen känns så för att jag sitter här nu, utan jobb. Men det är tungt.
Helgen blir att tillbringa vid datorn för att söka allt jobb jag alls bara kan och kan tänka mig. Telefonförsäljning säger jag NEJ till.

Mina planer på att gå ned lite vikt har inte gått så bra. Jag har inga ursäkter till det alls. Jag har helt enkelt inte kunnat tacka nej till allt det där goda som bjuds på.
Men nu ska jag se till att de dagarna är över. Måndag är startdatum! Och därmed basta!! :)

Vi har fått förfrågning av Patriks syster Anna om vi vill ta över hennes lägenhet i Heden, då hon hade tänkt flytta ihop med killen hennes.
Den frågan är egentligen redan besvarad om det inte hade varit för att jag finner det svårt då jag inte har bil och körkort. Och mina tankar på att barnen trivs så bra på deras skola i stan. Att be dom byta skola endast pga mig, känns fel. Hade de velat byta skola, hade deras nya endast legat någon meter från där vi skulle bo och vi skulle kunna se från fönstret, när de gick till och från skolan. Det hade verkligen varit guld! Inte nog med det... Vår hyra skulle bli "rena rånet" och vi skulle även kunna renovera vad vi än ville. Som att bo i hus, men mycket billigare. Ja... vem säger nej till det? *drömmer mig bort*

Nu är det dax för mig att krypa ner i sängen. Imorgon är det en ny dag.

Dålig förklaring rättas

Mitt tidigare inlägg blev kanske inte så tydligt som jag trodde.
Jag har aldrig haft ätstörningar, men när man mår dåligt tar kroppen skada. Jag tycker inte att man kan kalla det ätstörningar då jag inte medvetet ville gå ned i vikt. Jag rasade i vikt när jag mådde riktigt dåligt.

Ätstörningar, Nej!

Det var någon som skrev till mig för ett tag sedan och frågade mig om jag hade ätstörningar. Nej det har jag inte. Jag vill meddela att när jag mådde som sämst såg jag ut så här. Rasade från 62 kg - 47 kg på en mycket kort tid. Jag vill aldrig mer vara med om detta.

En dag i taget

Vi säger att vi alltid ska ta en dag i taget. Jag försöker verkligen det men kan inte hjälpa att hoppa rakt in i framtiden åter igen. Det fantastiska med tankar och funderingar -även med fantasi- är att vi kan hoppas, tro och planera vår närmaste tid. Den tid vi vill ska komma. Jag gör det jämt. Jag vill kunna hoppas på en tid där jag lever ut alla mina drömmar och mål. Varför har vi annars alla dessa mål, förhoppningar och förväntningar?
Vi måste däremot jobba för detta. Och ibland lever man i en dröm där man tror och hoppas att vissa saker ska bli just så som man velat. Ibland måste vi ta saken i egna händer för att man ska nå det man vill. Jag vet många saker jag vill nå och en av dom tänker jag sätta i verk. Det jag vill göra brukar jag få göra. :)
Du måste våga för att vinna!

Söndag och sjuk

Idag har varit en sådan dag då jag bott i soffan hela långa dagen. Täcke, kudde, telefon och Desperate Housewives. Jag är sjuk och inom tid kommer jag förmodligen bli sämre :( blä! Halsen är svullen, näsan täppt, huvudet bankar...
Upptäckte något idag dessutom. Något väldigt obehagligt och sorgligt. Jag kan inte ta det så hårt om än jag känner att jag vill. Men det är något som kom som en överraskning. Hade jag vetat tidigare vad det var så hade det förmodligen känts värre än det gör idag.
Ni känner mig nu så pass väl att ni vet att jag inte avslöjar alltför personliga angelägenheter. Så ni får nöja er med detta.

Nu ska jag fortsätta mitt maraton tills säsong 8 är slut.

God natt!

Analys klar

Igår fick jag tillbaka provsvaren från sjukhuset. Jag blev så otroligt lättad och det kändes som om en sten släpptes från mina axlar. När jag satt i soffan med brevet i min hand, grät jag bara. Det var en sådan underbar känsla så ni kan inte ana. Nu kan jag ta tag i allt de där som jag vill. Jag vill försöka göra allt det som jag kan och förmår.
Jag vill tacka Patrik för att han stått vid min sida, tagit emot mig de gånger jag ramlat, gett mig tröst, en varm famn att känna mig trygg i, känna allt hans stöd. Mina barn som fått stå ut med en mamma som haft sina upp- och nedgångar, som ändå försökt trösta om än de inte vetat varför. Min familj, för att ni hjälpt mig på de sätt som ni kunnat. Bara era tankar gjorde mig bättre till mods. Allt stöd är guld värt! Mina -få- men goda vänner. Jag är er evigt tacksam!
Nu är det upp till mig att leva så mycket jag alls bara kan.

Det kanske låter som om jag varit döende men så är inte fallet. Kanske var det så att jag själv trodde det. Men när något hittas -som inte ska finnas där- då blir man rädd. Man tror att det värsta kan hända.
JAG trodde att det värsta kunde hända mig. Med tanke på allt man hunnit uppleva och gå igenom under sina ynka 26 år, tror man att inget gott kan komma.
Nu hoppas jag bara att allt ser bra ut om 6 månader då jag har återbesök. Men med tanke på allt stöd jag har, kan det väl inte annat än se bra ut.

Tusen tack till er alla som funnits vid min sida!
Jag älskar er så innerligt mycket!