Tisdag

Sandra till vänster och sedan lilla jag

Imorgon hade jag tänkt att väga mig. Om jag nu kommer ihåg det vill säga *harkel*
Nä jag skulle verkligen behöva göra det nu.
När jag ser på bilden ovan som är tagen i lördags så kan jag se en skillnad. Nu är det bara att börja träna upp lite muskler på det :)
Det blir nog bra i slutändan.

På torsdag ska jag unna mig riktigt god mat på Ming Palace med älsklingen, mamma, Janne och Viveka. Då blir det en Filé Black & White för hela slanten. Mmm, vad gott! Har längtat länge nu!

Idag har det varit en berg och dalbana i humöret. Likaså igår. Ena stunden har jag kunnat skratta och tänka simpelt i vanliga frågor och funderingar, för att i nästa bli arg, butter och ledsen. Say what??!
Herregud! PMS av dess like!

Nåja. Det är jag själv som får bita i det sura äpplet och gå med svansen mellan benen när jag efter någon minut ber om ursäkt.

Skärpning Jenny!

Gah!

Jag känner mig förväntansfull, pirrig och lyrisk. Samtidigt känner jag mig lite rädd, osäker och fundersam. Ska man ta itu med frågan snart eller ska man vänta så länge man alls bara kan? Åtminstone till lördag? Jag vet inte! Det kliar i fingrarna och kroppen. Men blir jag besviken? Åh vad jobbigt detta är! Är det så att jag lurar mig själv? Hoppas inte det!!
Jag får vänta helt enkelt....

Dokumentär

Har suttit och tittat på TV3 play, på deras dokumentärer som de börjat sända på tv. Jag blir så ledsen och så arg. Tänk er allt det där onda som vi inte ser, det vi inte hör. Det finns. Det är ingen som sett allt det som man själv har gått igenom. Det är ingen som funnits där. Ingen som hört. Det är när det tas upp i media som vi kan läsa oss till det. Men alla kan inte förstå. Vi kan försöka förstå smärtan, rädslan, sorgen och ilskan. Men de som inte känt den exakta känslan för händelsen kan aldrig förstå.
Jag klankar inte ner. Det kan man inte göra. För hur ska man kunna förstå? Det kan man inte. Och jag är glad att det finns dom som inte förstår för de har aldrig varit med om det. För oavsett hur mycket man avskyr någon så är det inte det man vill ska hända andra.

VÅG(ar) inte ännu

Har ännu inte vägt mig efter att ha kämpat i 23 dagar. Jag håller mig ännu från det då jag snaskade lite i helgen som var. Ska försöka väga mig på onsdag den 21/11. Ska nämligen ut och äta med Patrik, mamma, Janne och Viveka på torsdagen. Jag är lite nyfiken på hur det ser ut. Det är jag. Men jag är också rädd att bli besviken. Därför drar jag mig för att ställa mig där.

Bakade pepparkakor med barnen ikväll. Himla mysigt var det! Jag hjälpte dom ingenting utan de fick klara det där själva. Däremot gav jag instruktioner till Yuna. De var så duktiga och pepparkakorna blev suveränt fina! Däremot har jag inte smakat av dom. Men det är barnens jobb :)
Det var i varje fall trevligt att få ha det så där mysigt med dom. Imorgon åker dom till sin pappa och då kommer det blir tomt :(

Måste gå och sova strax så jag också orkar upp imorgonbitti för att gå med dom till skolan.

Mina små busfrön! :)

Beautiful

Mycket rörande text.

Födelsedags fika

Nu är helgen över och igår "festade" jag till det rätt rejält. Med tanke på att Yuna fyllde år i lördags anser jag att det ändå var helt okej för mig att äta lite gott. Men jag har ändå dåligt samvete för det. Men man får väl tänka om ett par gånger. Hon fyllde ju faktiskt år. Nu är det länge kvar tills det blir något mer födelsedags firande och det känns ändå bra :) nästa anhalt är julafton. Men det tillåts ju.
Känns inte så jätte farligt idag att jag unnade mig fika igår. Det kändes värre igår däremot. Men nya tag nu då.
Eftersom jag nu har Voltaren hemma kan jag gott och väl börja ta mig ut på promenader. Nu behöver jag inte lida efteråt i alla fall. Skönt!!

En snabb uppdatering från mig :)

Buhäää

Jag tycks aldrig lära mig... Jag ska inte sitta och lyssna på sådan här musik när jag är ensam! Heaven is a place nearby, Tears in heaven... Ja allt vad det nu är.
Imorgon/onsdag kommer Patrik hem i alla fall... Skönt det!

Dag 16 idag.

Sömnlösa nätter

Har så svårt att koppla av på kvällarna. Kommer aldrig till ro att bara lägga mig ned och känna denna ro som sakta sveper över. Jag kan ligga länge i sängen och bara vrida och vända på mig men ingen sömn. Det här är väl tredje natten nu som jag ligger vaken i min säng. Trodde att lite sällskap skulle göra susen och att man då skulle få bli utmattad. Men nej nej. Kusin ligger i soffan och snarkar sen någon timme tillbaka och här ligger jag, klockan 06.46, och jag kan inte sova! Fick prata med Patrik på CAM i alla fall. :) mysigt! Det är kul att man kan sitta och titta på varandra. Trodde även att det skulle få min själ att finna ro. Icke det!
Jag får göra nytt försök. Vad är det nu? Försök 1005? o.O
Jag måste sova! Hela min vardag tar ju stryk av det här! Framförallt min kropp och hjärna. Inte bra!

Söt!

Underbara varelse han är den där Gizmo ( Mogwai ). Tänk att ha denna i sin ägo. Åh!
Hur söt som helst!

I brist av promendsällskap, skippade jag den idag. Med tanke på alla våldtäkter som ägt rum i Boden den senaste tiden ( två stycken, men två för mycket! ), vågar man nu inte gå själv någonstans. Hellre stannar jag hemma i tryggheten än riskera något!
Hemskt att det ska vara på det viset! Tycker absolut att tårgas ska bli lagligt i Sverige!!
Jag får väl dona på här hemma då istället.

Dag 15 idag.

Dag 14

Idag har jag känt mig bättre och jag har då också lyckats få i mig lite näring. Däremot spökar mitt knä ännu. Blir så less! Blir väl att smörja med Voltaren sen.

14 dagar har gått och jag kommer få hålla på längre än så. Jag kan inte avgöra hur lång tid detta kommer ta. Det får ta den tids som behövs. Jag har en målvikt att nå och den SKA jag nå!
På sista tiden har det dock varit kämpigt. Jag har tänkt på svägerskans goda broccoli och baconpaj, thai mat, sliskig mat som Max, McDonalds etc. Suck. Det är inte alltid lätt. Men som tur är har jag lyckats stå emot frestelserna.
Det gäller att ta kontrollen över begäret.

Nu ska jag snart gå och sova.

Ha en fortsatt bra natt!

Snart

Nu är det inte många dagar kvar så fyller Yuna 6 år.
Ska försöka hinna fixa det sista nu innan lördag. Vet inte om jag ska våga mig på att göra fler cupcakes eller om jag ska låta det vara. De jag gjorde sist blev väl inte så jätte bra. Patrik sa att de smakade gott i alla fall. Det är väl huvudsaken, men de kan gärna få vara en fröjd för ögat också. Men det är väl som de säger: "övning ger färdighet". Kanske skulle behöva lite mer hjälp bara av någon som bakat mycket.
Vet inte om jag fått all denna mani av att baka då jag inte själv kan äta det? Att man stillar sitt eget sug när man får göra bakelserna? Kanske ligger något i det.

Idag har jag inte mått alltför bra och har då heller inte kunnat få i mig någon näring. Inte mer än vatten i alla fall. Man märker direkt att kroppen saknar näring. Händerna och kroppen känns skakig. Det är ingen vidare trevlig upplevelse. Blä!
Fick mig en promenad i varje fall då jag var tvungen att gå in till stan för att handla. En kort men behövlig promenad.

Nu är klockan på tok för mycket och jag skulle behöva sova.

Ha det bra!