Jag börjar känna denna känslan ännu en gång, en känsla av att min hälsa kommer ta stryk igen. Oro i kroppen är ett faktum ännu en gång. Jag är inte olycklig, långt ifrån! Jag står i en tid i livet som är underbar på många sätt och vis och har personer i min omgivning som älskar och bryr sig om mig, en man som stöttar mig i vilka väder som helst och underbara barn som jag sätter i första hand.
Men i varje liv har vi en Akilles häl... en punkt som är så öm och sårar högt vid vidrörning... Men motgångar i livet som vi alltid ska gå igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar