Underbar!

Ingen rubrik

Idag är ingen bra dag.

Jag känner hur det trycker i bröstet på mig.

Tankar och funderingar växer och gör ont.

God gärning

Idag klev jag upp före fan och gör en god gärning. Kommer må mycket bra med mig själv efteråt. Att göra något gott är en alldeles egen känsla och man mår så bra inombords. Att jag endast sovit 4 timmar inatt gör alltså inget. Jag gör något bra idag och det är det viktiga.

Jag har lagt tidigare nämnda på en hylla. Vet inte om jag ska låta det få ligga där och inte bry mig mer eller om jag ska ner det igen och ta upp en diskussion. Det sist nämnda lät som en plan för sig. Där kan jag visa mig vara en bättre person. Jag har ju ändå inget att skämmas för. Men samtidigt känns det onödigt då jag ändå inte bryr mig speciellt mycket. Inte mer än att jag inte vill veta av att personen snackat om många av mina nära... Och som jag även fick höra i lördags, lögner.
Vi får se hur jag gör...

Ikväll blir det grillning!
Ska försöka hinna med att gå och se vad H&M har att erbjuda :)

Over and out

Suck och stön....

Ord är inte tillräckliga eller ens rättvisa nog till att förklara hur jag känner mig nu.

Varför är det jag som måste stå och bita ihop för att alla ska må bra?

Varför är det jag som måste stå och ta all skit?

Är det jag som har gjort fel?

Så vitt jag vet har jag försökt vara vänlig, tagit första steget och försökt visa min bättre sida.

Vad fick jag tillbaka?

Jo, tydligen så var det inte jag som tog första steget, utan det var hon. Det var jag som inte ville mötas halvvägs.

Ska jag stå och ta emot all skit och ändå bara le?

Jag kan göra det vid enstaka tillfället så att inte vissa personer ska känna att stämningen blir konstig. Men innerst inne vill jag bara gå.

Jag vet inte om jag ens vill ta ett samtal med henne då jag känner att hon redan sagt så mycket om mig som jag inte tolererar och även om andra.

Varför ska alla säga; "Jenny, försök bita ihop", "Jenny, du kan inte hålla på så här", "Jenny, du måste fixa det här"....

Varför ska jag göra mer än jag redan gjort?

Jo.... för det hon sagt är något helt annat, tydligen.

För det sades på Farmen i lördags att det var hon som skickat vänförfrågan till mig och jag hade bara ignorerat det....

Say whaaaaat??!!

Jag är för less på hela skiten att jag lägger ned.

Varför ska jag slösa energi på henne när jag kan ge av min energi till någon som behöver den.

Over and out!

Somliga människor....!!

Usch och fy!!

Jag förstår inte varför jag ska få skit för något som jag inte ens gjort!
Jag tycker att jag försökt mötas halvvägs och vara vänlig... Men vad får man då för det???
Jo... Man får höra att allt är mitt fel och att det är jag som är orsaken till att vi inte är vänner...
Man tappar hakan totalt och förstår inte vad man har gjort fel.
Lögner är det enda jag fick höra igår och det gjorde mig enormt upprörd. När man försöker förklara så är det ingen som lyssnar.
Jag är den nya människan som de andra inte känner fullt lika bra som henne och då kan man tydligen inte lita på mig heller. Jag kan köpa att man inte riktigt känner mig och vet därav inte heller vilken sida av historien som är sann. Men ge mig en chans!
Jag tänker inte lägga mer energi på försöka vara vän med någon som inte vill och som dessutom snackar mycket om många av mina nära och kära. Den personen förtjänar inte min vänskap.
Jag ger upp nu!!

Dikter

En kort stund hade jag allt

Allt, ändå inte mer än dimma

Under grå himmel lekte bara vi

Alltför kort är ljuvlig vår

När allt är borta, när allt är tomt

Vart ska jag ta vägen, var ska jag gå

Tomma händer, smärta består

--------------------------------------------------

Vet du att du är söt när du ler?

Att jag smygtittar på dej när du inte ser?

Vet du att jag älskar att höra ditt skratt?

Att jag drömmer om dej varje natt?

Vet du hur ofta jag tänker på dej?

Att du med glädje fyllde hela mej?

Vet du hur söt du är när du är sur och tvär?

Att det är dig jag håller kär?

Vet du att jag tycker om ditt sätt att gå?

Att jag önskar att det föralltid kunde va vi två!

Vet du att jag tycker om dej?

--------------------------------------------------

I am beautiful

Not only because of the curve of my hips

Or the shape of my body

Not only because of the fullness of my lips

Or the curl of my eye lashes

I am beautiful because I want to be

I am beautiful because God made me that way

I am beautiful because in my eyes

There is no one more beautiful than me

I am beautiful because I have a heart

And that is a beautiful thing

I am beautiful because I have a brain

And that is a beautiful thing

I am beautiful because I give advice

And that is a beautiful thing

I am beautiful because I want to be

I am beautiful because God made me that way

I am beautiful because in my eyes

There is no one more beautiful than me

I am beautiful because I have confidence

I am beautiful because I have determination and wit

I am beautiful because I have goals and I plan to reach them

I am beautiful because I am always there to lend a helping hand

I am beautiful because I want to be

I am beautiful because God made me that way

I am beautiful because in my eyes

There is no one more beautiful than me

----------------------------------------------------

In God We Trust

"I know we could live tomorrow , But I know I live today..."

Under senaste tiden har jag varit en usel bloggerska och jag vill be er alla om ursäkt.

När någon vi känner lämnar jordelivet bubblar tankar, funderingar och frågor inom oss. Vi vill inte förstå varför just denna person skulle lämna oss, varför just nu. Hjärtat känns som om det ska brista, vi önskar att vi snart ska få vakna upp och att allt bara var en enda hemsk mardröm. Men när en ny dag gryr och vi ännu vet att personen är borta, då brister vi på nytt.

Det som är viktigast är att försöka prata med någon om hur personen var, alla fina minnen man har och få kunna gråta och visa sina känslor. Du ska inte känna att du är besvärlig, du ska inte behöva stressa dig igenom ditt sorgearbete. Du ska få känna att du är trygg och att du får ta den tid du behöver och att du får vara ledsen.

Människan som lämnat oss, lämnade minnen, föremål och en kropp efter sig. Minnen och föremål som vi alltid bär med oss på ett eller annat sätt. Kroppen som han/hon lämnade, gav han/hon tillbaka till Gud. Kroppen var lånad på obestämd tid och det är själen som lever vidare. Även om vi inte ser den så är det den som vi alltid sett, känt och kände. Det är själen som alltid är bevarad.

Det blev ett känslomässigt blogginlägg, men ett behövligt sådant.

Ta hand om varandra!

Poets of the Fall - Beautiful ones

CKY - Close Yet Far Official Video

Man vet aldrig när...

Jag har svårt att finna ord för hur hemsk dagen känns... Vet inte hur jag ska hantera allt och ändå är det inte värst för mig. Till en början visste jag inte vad jag skulle säga eller göra, fastän jag vet att ord inte behövs. Det som betyder något är att bara finnas där, bredvid, visa sitt stöd, vilja och bara trösta med en kram eller bara lyssna. Det är så tragiskt och jag bet fortfarande inte hur jag ska bete mig. Ögonen tåras var och varannan minut och det känns en aning dumt... Visserligen är jag glad över att kunna visa min medkänsla, men att fälla alla dessa tårar mer än någon annan ( som det nu känns ) så känns det bara dumt. Jag hoppas att min närvaro ändå uppskattas och att jag ändå försöker visa mitt stöd, även om det känns svårt just nu.

Mina tankar går till Patrik, Anna och Viveka idag!

Nattsuddare

Skriver ett kort inlägg så här mitt i natten... Eller tidigt på morgonen. :)

Satt och läste igenom gamla inlägg jag har gjort i mars månad, från när jag mådde som sämst med struman, håravfall, cellförändringar och sömnbrist... Det var inga muntra inlägg och de var mycket förvirrande. Jag mår dåligt av att bara läsa dom när de påminner mig mycket om hur dålig jag var. Sömnbristen gjorde sitt och de gjorde allt bara värre. En hjärna fungerar alltså inte riktigt till 100% när man har dåligt med sömn. Ibland kan jag komma ihåg vissa sjuka delar av perioden, så som konstiga blandningar av ideér, fantasier och ofullständiga tankar som blandades till ett enda universum. I det universumet existerade allt och det blandades så fint tillsammans med konstiga syner. Sjukt! Det kan vara nyttigt att bära det med sig då man nu i efterhand kan lära sig att en halv tablett inte är så farligt. Jag har endast behövt bruka en hel under den perioden och jag känner inte att jag skulle behöva fler för att kunna sova. Det var min rädsla... Att jag skulle bli fast och känna att jag var tvungen att bruka piller för att få sömnen tillbaka. Nu är jag här och jag kan nu sova... Det känns ju bara FÖR skönt!

Nu ska jag Nanna kudden...

Ps. De kommentarer jag anser vara onödiga att publicera, av olika skäl, de skippar jag.

I´m not a saint

"I can be both..."

Sitter i min stilla vrå och suger på en Carlsberg samtidigt som jag facebookar, lyssnar på musik och tankar hem något att se på.

Gårdagen var inte speciellt lyckad... den sög stor fet och äcklig apballe... för att vara specifik i mitt uttryck för hur dålig kvällen var.

Jag hoppas innerligt att jag får chansen till att ha en rolig Alive kväll imorgon istället.

Jag fick vara förbannad och ledsen....

Idag känns det heller inte bättre och jag går fortfarande omkring och suger på det sura äpplet samtidigt som jag inte orkar tänka mer på det....

Man kan väl säga att jag är väldigt less.

Barnen kom hit idag och det menas då med att jag måste försöka ordna barnvakt om det ska bli någon utgång imorgon... vilket inte heller är det lättaste när min kära mor är på kusinträff hela helgen.

Nåja... jag dör inte av att missa Alive helgen.

Nä... jag vill absolut inte tänka mer på gårdagen eller idag....

Nu ska jag avrunda och se vad jag har hittat för något kul att se...