Satte mig och skulle se Titanic för att det var så många år sedan som man såg den, men det var ju ett misstag.
Jag höll på att gråta ögonen av mig. Jag lovar och svär på att mina ögon skulle exploderat om det var en enda scen till, eller ens denna himla sorgliga låten.
Men samtidigt så var det skönt att få släppa lite på känslorna, låta dem flöda. Dock skulle jag väl gråtit mer om inte barnen var i närheten. Man släpper ut mer vid ensamheten. Då flödar även tankarna fritt och man är ett med filmen.
Trodde att Jonathan åkt på magsjuka idag.
Han spydde imorse vid minsta lilla intag av vätska, dessutom hade han spytt innan han väckte mig och David.
Men han har inte spytt något mer nu och ändå har han druckit som en häst.
Jag hoppas att det bara var något som han åt igår. Jag är hemskt känslig för sjukdomar och åker på det mesta då barnen är sjuka. Jag vill ogärna ha magsjuka nu. :(
Jag skulle vilja åka och skaffa lite växter hem, men det verkar inte bli något av det idag. Dessutom är det något knas med våran bil, ända sen i måndags. Antingen så är det att byta kol eller så blir det att lägga ut 2.700 kr på en ny generator, vilket jag inte jublar alltför mycket åt.
David och Wäppa är och kollar upp det nu, så vi får väl se vad som är fel då.
Hoppas på byte av kol, hoppas, hoppas, hoppas!
Igår blev det 8 sidor social omsorg, 3 sidor på HLR, 7 sidor på psykiska störningar... kände mig hyfsat hurtig då jag tittat igenom det som jag hade gjort ^^ Jag hoppas att det duger åt lärarna. Dock blir diabetes uppgiften gjord idag, men det var inga problem.
Jag känner hur bördan lyfts från mina axlar alltmer nu. Då jag är färdig med diabetes uppgiften så kommer jag nog känna mig fri. Fri från det dåliga samvetet jag har haft, fri från det dåliga humöret som jag dessutom haft de sista dagarna.
Nu ska jag dricka en kopp svart!
lördag 30 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Till er...
som väntar på renoveringsbilderna så meddelar jag att dessa kommer ut då vi har satt upp tapeten i köket. Denna är dock inte inhandlad ännu då jag ändrade mig om vilken vi skulle köpa.
Jag kom på att det vore nog bäst att köpa en tapet med lite färg i sig då allt blev så enkelfärgat i köket. :)
Igår var det en snöig dag här i Boden. Vet inte hur mycket jag skottade, och Jonathan för den delen. Hörde också att det var mycket olyckor och många som fastnat.
En av dessa som fastnade var min kära karl. Men han hade den tur i oturen att han fastnade på jobbet. Han förorsakade därför inte något i trafiken. Han fick då ta bussen hem.
Lät så roligt då han kom hem och jag frågade om det hade gått bra.
" Jo, det var inte så farligt."
Lät precis som om han annars är van vid limo eller liknande och skulle för första gången pröva på buss...
Tänker tillbaka på ett Spin City avsnitt då borgmästaren skulle visa folket att han inte är mer "speciell" än någon annan. ^^
Den här dagen har varit hyfsat lugn.
De senaste veckorna har jag varit så himla nere och varit väldigt ledsen många gånger.
Jag mår mycket bättre nu och ser ljuset i slutet av tunneln.
Man inser inte hur patetiskt det kan låta att sitta och lipa för en massa småsaker då det pågår så mycket annat allvarligt i världen.
Men det är ju så att man tycker det är det hemskaste som hänt då något inträffar en själv, småsaker dvs.
Men jag lär mig aldrig.
Jag tänker ofta på att man inte ska gråta över spilld mjölk och att jag ska tänka på att det finns de som har det värre, mycket värre. Men sen kommer det. Då man bara lipar och tycker så synd om sig själv för att uppgifterna inte kommit till lärarna. Även om ett bra betyg och att kommunikation emellan ska skötas på ett mycket bra sätt, betyder mycket för mig.
Men så är det.
Nu ska jag återgå...
Jag kom på att det vore nog bäst att köpa en tapet med lite färg i sig då allt blev så enkelfärgat i köket. :)
Igår var det en snöig dag här i Boden. Vet inte hur mycket jag skottade, och Jonathan för den delen. Hörde också att det var mycket olyckor och många som fastnat.
En av dessa som fastnade var min kära karl. Men han hade den tur i oturen att han fastnade på jobbet. Han förorsakade därför inte något i trafiken. Han fick då ta bussen hem.
Lät så roligt då han kom hem och jag frågade om det hade gått bra.
" Jo, det var inte så farligt."
Lät precis som om han annars är van vid limo eller liknande och skulle för första gången pröva på buss...
Tänker tillbaka på ett Spin City avsnitt då borgmästaren skulle visa folket att han inte är mer "speciell" än någon annan. ^^
Den här dagen har varit hyfsat lugn.
De senaste veckorna har jag varit så himla nere och varit väldigt ledsen många gånger.
Jag mår mycket bättre nu och ser ljuset i slutet av tunneln.
Man inser inte hur patetiskt det kan låta att sitta och lipa för en massa småsaker då det pågår så mycket annat allvarligt i världen.
Men det är ju så att man tycker det är det hemskaste som hänt då något inträffar en själv, småsaker dvs.
Men jag lär mig aldrig.
Jag tänker ofta på att man inte ska gråta över spilld mjölk och att jag ska tänka på att det finns de som har det värre, mycket värre. Men sen kommer det. Då man bara lipar och tycker så synd om sig själv för att uppgifterna inte kommit till lärarna. Även om ett bra betyg och att kommunikation emellan ska skötas på ett mycket bra sätt, betyder mycket för mig.
Men så är det.
Nu ska jag återgå...
tisdag 26 januari 2010
Vad tror ni? ^^
Nu har jag fixat bloggen och är nöjd än så länge med hur den blev.
Men det är ju så att man alltid blir less på utseendet efter ett tag. Men jag hoppas på att slippa göra om den inom den närmsta framtiden.
Satt igår med uppgifterna, men är ännu inte helt klart. Har planerat att bli klar så jag kan skicka dom ikväll senast.
David jobbar extra hela veckan nu, han är så himla hurtig och dom uppskattar nog att han alltid ställer upp då det krisar ihop sig. Det är bra att veta att de har honom.
Ännu har han inte fått löneförhandla, men det blir väl snart...
Vet heller inte riktigt hur det där funkar, löneförhandlar han om hur mycket mer han skulle vilja ha, eller är det redan en bestämd summa?
Alla klasskompisar är ute på sina praktiker nu, känns lite knepigt att sitta hemma på dagarna då jag egentligen skulle ha varit ute på praktik själv. Det är nu som ångesten över att man sade bort sjukvårds kursen kommer. Men jag får försöka tänka om, tänka på varför jag gjorde mitt val och att jag ändå får läsa andra kurser.
Undrar när jag får börja med dom... hmm. Det är ju frågan om när miroi får mina uppgifter etc.
Min affärsidé som jag hade verkar gå lite trögt framåt. Men det är ju också så att jag är en himla snåltarm, en riktig snålis. Inte bara som jag säger, men jag är så snål att jag tycker 200 kr är mycket för en tröja exempelvis.
Men då är det också så att jag hellre köper mycket för en liten summa, än att köpa få för samma.
Det kan ha sina fördelar att vara så snål också.
Men jag håller vid mitt ord, och detta ska jag nu publicera om det kommer en dag då jag vinner mycket pengar.
Jag har alltid sagt att om jag skulle vinna mycket pengar ( en summa som gör att jag har pengar till det jag skulle behöva ) då skulle jag satsa på de som inte har några. Min insats ( om vad jag kan göra ) beror på summan. Jag hade helst velat styra upp något själv och åka dit, men då behövs det en del...
Där ser ni. ^^
Nu ska jag avrunda och tvätta lite...
Men det är ju så att man alltid blir less på utseendet efter ett tag. Men jag hoppas på att slippa göra om den inom den närmsta framtiden.
Satt igår med uppgifterna, men är ännu inte helt klart. Har planerat att bli klar så jag kan skicka dom ikväll senast.
David jobbar extra hela veckan nu, han är så himla hurtig och dom uppskattar nog att han alltid ställer upp då det krisar ihop sig. Det är bra att veta att de har honom.
Ännu har han inte fått löneförhandla, men det blir väl snart...
Vet heller inte riktigt hur det där funkar, löneförhandlar han om hur mycket mer han skulle vilja ha, eller är det redan en bestämd summa?
Alla klasskompisar är ute på sina praktiker nu, känns lite knepigt att sitta hemma på dagarna då jag egentligen skulle ha varit ute på praktik själv. Det är nu som ångesten över att man sade bort sjukvårds kursen kommer. Men jag får försöka tänka om, tänka på varför jag gjorde mitt val och att jag ändå får läsa andra kurser.
Undrar när jag får börja med dom... hmm. Det är ju frågan om när miroi får mina uppgifter etc.
Min affärsidé som jag hade verkar gå lite trögt framåt. Men det är ju också så att jag är en himla snåltarm, en riktig snålis. Inte bara som jag säger, men jag är så snål att jag tycker 200 kr är mycket för en tröja exempelvis.
Men då är det också så att jag hellre köper mycket för en liten summa, än att köpa få för samma.
Det kan ha sina fördelar att vara så snål också.
Men jag håller vid mitt ord, och detta ska jag nu publicera om det kommer en dag då jag vinner mycket pengar.
Jag har alltid sagt att om jag skulle vinna mycket pengar ( en summa som gör att jag har pengar till det jag skulle behöva ) då skulle jag satsa på de som inte har några. Min insats ( om vad jag kan göra ) beror på summan. Jag hade helst velat styra upp något själv och åka dit, men då behövs det en del...
Där ser ni. ^^
Nu ska jag avrunda och tvätta lite...
måndag 25 januari 2010
Att designa
Jag ogillar min bloggs utseende, och inte blev det bättre till att göra ett försök av att fixa upp den. Hmm...
Inte för att jag behöver ha den professionellt gjord, men den borde bli bättre än så här.
Nåja, det är inte det viktigaste för mig, och definitivt inte prio 1.
Jag känner en stor lättnad nu och jag är inte alls så ledsen längre. Visst är jag ledsen över att behöva gör om alla uppgifterna, men jag tror att jag nu har fått lärarnas förståelse till att det blivit galet från första början. Och det gör stor skillnad för mig. Jag vill inte gå omkring och känna mig misstrodd eller att jag skulle hitta på en sådan ursäkt. Så det känns bra att jag fått lite dispans.
Dock hade jag en himla jobbig natt.
Tänkte att jag skulle fixa alla uppgifter och skicka iväg alla på en och samma gång så jag kunde lägga mig och sova gott hela natten. Jag kunde göra två stycken som jag blev klar med ca 05 imorse. DÅ fick jag sen ta och ge mig, jag orkade inte sitta längre. Kunde knappt tänka klart på hur det blev på de som jag skrev klart. Kastade iväg mail till lärarna i frågan om att få till inatt på mig att fixa dem. Jag fick till fredag. Men jag ska inte tänka på att jag har så pass med tid, jag ska göra dem klara ikväll. Ett bevis på att jag faktiskt vill och att jag inte vill känna mer skuldkänsla för att det blev som det blev. När jag fått in alla kan jag förhoppningsvis luta mig tillbaka och vänta på att få ett svar om att de mottagits och att rättning pågår.
Det jag hoppas är att jag inte får sämre slutbetyg pga detta. Men jag räknar starkt med att få lägre betyg. Jag förväntar mig inget annat.
Sen blir jag bara glad om de faktiskt förstod att det inte var mitt fel, eller en ursäkt, utan ser bort från det här och ger mig ett betyg som jag gjort genom hela kursen.
Ett rättvist betyg i alla fall.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe...
Inte för att jag behöver ha den professionellt gjord, men den borde bli bättre än så här.
Nåja, det är inte det viktigaste för mig, och definitivt inte prio 1.
Jag känner en stor lättnad nu och jag är inte alls så ledsen längre. Visst är jag ledsen över att behöva gör om alla uppgifterna, men jag tror att jag nu har fått lärarnas förståelse till att det blivit galet från första början. Och det gör stor skillnad för mig. Jag vill inte gå omkring och känna mig misstrodd eller att jag skulle hitta på en sådan ursäkt. Så det känns bra att jag fått lite dispans.
Dock hade jag en himla jobbig natt.
Tänkte att jag skulle fixa alla uppgifter och skicka iväg alla på en och samma gång så jag kunde lägga mig och sova gott hela natten. Jag kunde göra två stycken som jag blev klar med ca 05 imorse. DÅ fick jag sen ta och ge mig, jag orkade inte sitta längre. Kunde knappt tänka klart på hur det blev på de som jag skrev klart. Kastade iväg mail till lärarna i frågan om att få till inatt på mig att fixa dem. Jag fick till fredag. Men jag ska inte tänka på att jag har så pass med tid, jag ska göra dem klara ikväll. Ett bevis på att jag faktiskt vill och att jag inte vill känna mer skuldkänsla för att det blev som det blev. När jag fått in alla kan jag förhoppningsvis luta mig tillbaka och vänta på att få ett svar om att de mottagits och att rättning pågår.
Det jag hoppas är att jag inte får sämre slutbetyg pga detta. Men jag räknar starkt med att få lägre betyg. Jag förväntar mig inget annat.
Sen blir jag bara glad om de faktiskt förstod att det inte var mitt fel, eller en ursäkt, utan ser bort från det här och ger mig ett betyg som jag gjort genom hela kursen.
Ett rättvist betyg i alla fall.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe...
lördag 23 januari 2010
Jag saknar ord....
till hur ledsen jag egentligen var igår efter mötet på skolan. Inte för själva mötet, utan för det jag fick veta där. Det kändes som om jag skulle brista mitt itu.
Visst att det finns så himla mycket som är värre, om man ska tänka på världen i övrigt. Men jag blev så ledsen ändå, för min skull.
Ett fel, ett fel som jag inte har gjort, men som jag ändå blir straffad för...
Samtidigt som jag förstår hur många ursäkter en lärare kan få höra, men jag själv har alltid varit en person som är noggrann med att meddela och ställa frågor om det är något. Jag lämnar inget ogjort och struntar i att ens meddela det.
Om man är klok nog till att komma ihåg det borde de lita på vad jag sagt. Att något fel har hänt.
Ni får ursäkta mig...
Idag ska jag inte bara gräva ner mig men jag ska göra uppgifterna som kommit bort och skicka in dom så fort jag blir klar med dem. Men senast imorgon. Samtidigt måste jag få den tiden med Linda G ikväll och dricka vin. Hoppas bara inte att den alkoholen får mig att bli blödig...
Stackars Linda då. :(
Ne, det tror jag inte kommer att ske.
Jag vill tacka er som alltid lyssnar på mig.
Tack också Malin för din fina tanke till mig. ^^
Visst att det finns så himla mycket som är värre, om man ska tänka på världen i övrigt. Men jag blev så ledsen ändå, för min skull.
Ett fel, ett fel som jag inte har gjort, men som jag ändå blir straffad för...
Samtidigt som jag förstår hur många ursäkter en lärare kan få höra, men jag själv har alltid varit en person som är noggrann med att meddela och ställa frågor om det är något. Jag lämnar inget ogjort och struntar i att ens meddela det.
Om man är klok nog till att komma ihåg det borde de lita på vad jag sagt. Att något fel har hänt.
Ni får ursäkta mig...
Idag ska jag inte bara gräva ner mig men jag ska göra uppgifterna som kommit bort och skicka in dom så fort jag blir klar med dem. Men senast imorgon. Samtidigt måste jag få den tiden med Linda G ikväll och dricka vin. Hoppas bara inte att den alkoholen får mig att bli blödig...
Stackars Linda då. :(
Ne, det tror jag inte kommer att ske.
Jag vill tacka er som alltid lyssnar på mig.
Tack också Malin för din fina tanke till mig. ^^
fredag 22 januari 2010
SKIT!
Fick ett mail igår av mina kära lärare, de meddelar att de saknar de sista inlämningsuppgifterna till skolan.
När jag läser mailet blir jag alldeles varm, hjärtat slår snabbare och jag kan inte annat göra än att gapa. Va???!!!!
Till råga på allt finns inte ens de uppgifterna kvar på datorn.
Så jag måste skriva om 3 inlämningar snarast och skicka dem.
Jag blir så himla arg och känner hur detta sänker mina betyg.
Visst att de kan ha förståelse till detta, men det kan också vara så att de ser detta som en väldigt dålig ursäkt av mig.
Men vad tjänar jag på att inte skriva till dem och meddela en eventuell försening av inlämningen och bara vänta på att få en reaktion av dem?
Jag tjänar inget på det!
Dessutom meddelar jag alltid om det är något. Minsta lilla.
Jag hoppas att dem kan se tillbaka på att jag faktiskt alltid har brytt mig, alltid meddelat om det varit något.
Men jag känner ändå hur mina betyg bara sjunker, och väntar jag en dag har de sjunkit ännu mer. Det känns så.
Det känns också som om allt ska slå tillbaka nu.
Som det alltid blir vid dåliga perioder.
Jag kan inte beskriva min frustration just nu och hur himla less jag blir.
Kan bara hoppas på det bästa.
När jag läser mailet blir jag alldeles varm, hjärtat slår snabbare och jag kan inte annat göra än att gapa. Va???!!!!
Till råga på allt finns inte ens de uppgifterna kvar på datorn.
Så jag måste skriva om 3 inlämningar snarast och skicka dem.
Jag blir så himla arg och känner hur detta sänker mina betyg.
Visst att de kan ha förståelse till detta, men det kan också vara så att de ser detta som en väldigt dålig ursäkt av mig.
Men vad tjänar jag på att inte skriva till dem och meddela en eventuell försening av inlämningen och bara vänta på att få en reaktion av dem?
Jag tjänar inget på det!
Dessutom meddelar jag alltid om det är något. Minsta lilla.
Jag hoppas att dem kan se tillbaka på att jag faktiskt alltid har brytt mig, alltid meddelat om det varit något.
Men jag känner ändå hur mina betyg bara sjunker, och väntar jag en dag har de sjunkit ännu mer. Det känns så.
Det känns också som om allt ska slå tillbaka nu.
Som det alltid blir vid dåliga perioder.
Jag kan inte beskriva min frustration just nu och hur himla less jag blir.
Kan bara hoppas på det bästa.
torsdag 21 januari 2010
Jaha ja
Jag vet inte riktigt vad man ska skriva om, eller rättare sagt vad jag KAN skriva om. Jag tänker så mycket nu och jag är rätt skör.
Det känns som om det är så mycket som händer nu runt omkring mig. Det är för mycket att ta hand om, allt på samma gång.
Så fort jag ens bara nämner om det som jag tycker är så jobbigt nu, då känner jag hur en stor klump bildar sig i halsen på mig, jag känner hur det börjar svida i ögonen och tårarna väller fram. Hur mycket jag än känner att jag vill visa hur hårt detta tar på mig och hur mycket jag vill släppa ut allt, drar jag mig åt sidan och pressar tårarna tillbaka. Det är som om jag skäms för att släppa ut det.
Det var som igår då jag pratade med mamsegull och hon var här, medans jag pratade på om det stod jag samtidigt och diskade. Det var skönt att slippa vara vänd emot henne så hon skulle se mig ledsen.
När jag skrivit mina långa sms till Linda R, hon som får stå ut med allt som jag känner att jag behöver få skriva, då mår jag som bättre, om än jag kände att jag skulle vilja gråta.
Hade gjort det om det inte vore så att barnen funnits hemma då. Jag vill inte visa dem att mamma är ledsen.
Men jag vet att Jonte nog ändå vet det.
Han har så stor förståelse fastän han är så liten.
Han brukar alltid titta intensivt på mig då jag ska berätta något, och sen kan han säga; "mamma, jag väntar tålmodigt."
Tänkt att vara 5 år och ändå förstå det här på ett sätt. Han vet och han stöttar.
Det värmer i hjärtat på mig då han säger de orden.
Lilla Jonathan....
Jag har ju nästan förstört min blogg med all min ångest och min ledsamhet...
Men vad har man inte en blogg till ändå?
Även om jag vet att så många andra än människor som jag känner, läser denna, så bryr jag mig inte. Jag vet bäst själv vad som hela mitt liv handlar om, ingen kan komma och säga något som de inte vet ett skit om. Men jag vet också att många vänner läser denna, de som vet och känner mig. Då vet jag att jag får ut mycket av att skriva också. De vet vad de betyder för mig och de vet hur jag känner.
Det kan vara lättare för dem att ta mig som den jag är.
Jenny, den sköra, som jag nu är.
Men det finns flera goda sidor hos mig som jag hoppas att vänner, släkten och nära tycker om.
Idag har alla i klassen fått sina slutbetyg i medicin och social omsorg, jag vet att det gått bra för många av dem och jag är himla glad för deras skulle ^^
Nu väntar jag intensivt på att få mina betyg, jag är ganska spänd...
Imorgon ska jag till skolan och träffa studievägledaren och fixa mina nya kurser och fixa med csn så att allt blir som det ska.
Snart ska Malin hämta upp mig och vi ska åka och se Snabba cash på bio med pappa, pia, Sandra och Tommy.
Bye for now
Det känns som om det är så mycket som händer nu runt omkring mig. Det är för mycket att ta hand om, allt på samma gång.
Så fort jag ens bara nämner om det som jag tycker är så jobbigt nu, då känner jag hur en stor klump bildar sig i halsen på mig, jag känner hur det börjar svida i ögonen och tårarna väller fram. Hur mycket jag än känner att jag vill visa hur hårt detta tar på mig och hur mycket jag vill släppa ut allt, drar jag mig åt sidan och pressar tårarna tillbaka. Det är som om jag skäms för att släppa ut det.
Det var som igår då jag pratade med mamsegull och hon var här, medans jag pratade på om det stod jag samtidigt och diskade. Det var skönt att slippa vara vänd emot henne så hon skulle se mig ledsen.
När jag skrivit mina långa sms till Linda R, hon som får stå ut med allt som jag känner att jag behöver få skriva, då mår jag som bättre, om än jag kände att jag skulle vilja gråta.
Hade gjort det om det inte vore så att barnen funnits hemma då. Jag vill inte visa dem att mamma är ledsen.
Men jag vet att Jonte nog ändå vet det.
Han har så stor förståelse fastän han är så liten.
Han brukar alltid titta intensivt på mig då jag ska berätta något, och sen kan han säga; "mamma, jag väntar tålmodigt."
Tänkt att vara 5 år och ändå förstå det här på ett sätt. Han vet och han stöttar.
Det värmer i hjärtat på mig då han säger de orden.
Lilla Jonathan....
Jag har ju nästan förstört min blogg med all min ångest och min ledsamhet...
Men vad har man inte en blogg till ändå?
Även om jag vet att så många andra än människor som jag känner, läser denna, så bryr jag mig inte. Jag vet bäst själv vad som hela mitt liv handlar om, ingen kan komma och säga något som de inte vet ett skit om. Men jag vet också att många vänner läser denna, de som vet och känner mig. Då vet jag att jag får ut mycket av att skriva också. De vet vad de betyder för mig och de vet hur jag känner.
Det kan vara lättare för dem att ta mig som den jag är.
Jenny, den sköra, som jag nu är.
Men det finns flera goda sidor hos mig som jag hoppas att vänner, släkten och nära tycker om.
Idag har alla i klassen fått sina slutbetyg i medicin och social omsorg, jag vet att det gått bra för många av dem och jag är himla glad för deras skulle ^^
Nu väntar jag intensivt på att få mina betyg, jag är ganska spänd...
Imorgon ska jag till skolan och träffa studievägledaren och fixa mina nya kurser och fixa med csn så att allt blir som det ska.
Snart ska Malin hämta upp mig och vi ska åka och se Snabba cash på bio med pappa, pia, Sandra och Tommy.
Bye for now
onsdag 20 januari 2010
Det var det...
Jag har gjort ett av mina största misstag nu, jag ångrar mig men vet att jag inte kan göra annat nu.
Jag har sagt bort sjukvårds kursen... visst är det dumt, jag vet. Hur mycket jag än vill så kan jag inte. Men problemet ska lösas, jag måste fixa det här nu och jag har väntat i för många år. Skulle nog ha tagit tag i detta lite tidigare, men då var det ju någon som var så himla pinsamt och ingen fick absolut veta något.
Jag vill inte att hela Boden ska veta, men jag känner att jag kan vända mig till vissa och faktiskt prata av mig, eller känt som att skriva av sig ^^
Jag mår lite bättre nu då APUn är löst, känner inte samma panik i kroppen, om än jag känner ångest för mitt beslut som jag har gjort, jag vet att de flesta har haft sjukvård och APUn som det bästa med kursen. Jag är enormt besviken på mig själv, men jag kan inte straffa mig själv och se ner på mina beslut. Om än jag ångrar detta så ska jag gottgöra det på något sätt i framtiden.
Nu är det hur som helst Lindrande vård och Rehabilitering/habilitering som jag nu ska läsa på distans. Med tanke på att kurserna är på distans kommer jag känna mig en aning naken då jag väl kommer till de lektioner som väntar efter allas APU, dvs vecka 8. Men jag får hålla mig på plats och försöka att inte rubbas av den ogemenskap som jag då har. Jag är väl den enda som inte gör någon slags praktik... Usch!!!
Bara den tanken, att jag är den enda som har problem av något slag så jag inte gör praktik, det gör att jag känner mig ännu uslare.
Vilket misstag jag har gjort...
Jag är medveten om min förlust, men varför måste jag då ändå tycka synd om mig själv?
Vilken ömkan.
Jag ska rycka upp mig, förhoppningsvis så har det blåst över på någon dag och jag kan fortsätta vidare som jag gjort innan.
Jag ska väl kanske se det lite från en aning ljusare sida, att jag för en gångs skulle kan se att det är något jag måste lösa, att jag kommit till en gräns som jag insett att jag måste ta mig över för att kunna må bättre, eller kanske acceptera detta till fullo och kan lära mig leva med detta och göra något bra av det.
Alltid se från någon bättre sida än bara se allt mörkt.
Det var allt för mig...
Jag har sagt bort sjukvårds kursen... visst är det dumt, jag vet. Hur mycket jag än vill så kan jag inte. Men problemet ska lösas, jag måste fixa det här nu och jag har väntat i för många år. Skulle nog ha tagit tag i detta lite tidigare, men då var det ju någon som var så himla pinsamt och ingen fick absolut veta något.
Jag vill inte att hela Boden ska veta, men jag känner att jag kan vända mig till vissa och faktiskt prata av mig, eller känt som att skriva av sig ^^
Jag mår lite bättre nu då APUn är löst, känner inte samma panik i kroppen, om än jag känner ångest för mitt beslut som jag har gjort, jag vet att de flesta har haft sjukvård och APUn som det bästa med kursen. Jag är enormt besviken på mig själv, men jag kan inte straffa mig själv och se ner på mina beslut. Om än jag ångrar detta så ska jag gottgöra det på något sätt i framtiden.
Nu är det hur som helst Lindrande vård och Rehabilitering/habilitering som jag nu ska läsa på distans. Med tanke på att kurserna är på distans kommer jag känna mig en aning naken då jag väl kommer till de lektioner som väntar efter allas APU, dvs vecka 8. Men jag får hålla mig på plats och försöka att inte rubbas av den ogemenskap som jag då har. Jag är väl den enda som inte gör någon slags praktik... Usch!!!
Bara den tanken, att jag är den enda som har problem av något slag så jag inte gör praktik, det gör att jag känner mig ännu uslare.
Vilket misstag jag har gjort...
Jag är medveten om min förlust, men varför måste jag då ändå tycka synd om mig själv?
Vilken ömkan.
Jag ska rycka upp mig, förhoppningsvis så har det blåst över på någon dag och jag kan fortsätta vidare som jag gjort innan.
Jag ska väl kanske se det lite från en aning ljusare sida, att jag för en gångs skulle kan se att det är något jag måste lösa, att jag kommit till en gräns som jag insett att jag måste ta mig över för att kunna må bättre, eller kanske acceptera detta till fullo och kan lära mig leva med detta och göra något bra av det.
Alltid se från någon bättre sida än bara se allt mörkt.
Det var allt för mig...
söndag 17 januari 2010
Renovering
Jag har varit en aning dålig på att uppdatera bloggen, även om jag har velat att skriva i den så har det inte blivit av. Haft mycket med renoveringen och jag har inte känt mig på topp överhuvudtaget.
Har varit hemma en hel vecka med Yuna som har varit dunderförkyld. Jag hade säkert kunnat lämna henne på dagis efter det att febern la sig, men jag vet vad som kommer sägas då när jag hämtar henne... Orkar inte ens ta det.
Har mått oerhört dåligt att jag varit borta från skolan, usch så jobbigt det är att ha det på samvetet.
Könns på samma gång som om man kommer ifrån sina kära klasskompisar. Känns inte alls som om man har den kontakten som man en gång hade, innan lovet.
Jag har känt mig en aning som en enstöring.
Jag vet att det inte är så att jag är ogillad eller så, men jag är så känslig, speciellt nu också under den persioden som jag befinner mig i.
Det är verkligen sjukt jobbigt och jag känner att jag snart inte orkar med det mer. Jag blir som ett nervvrak.
Låter jag himla deprimerad och bara spyr galla hela tiden?
Jag mår lite dåligt nu, över en struntsak enligt väldigt många, men något som är jobbigt för mig i alla fall. Det är nog ingen big deal heller egentligen. Men jag vill förklara för er att jag är inte endast deprimerad och jag vill inte att ni ska tro att jag bara är det hela tiden. Jag mår bra, det är inget fel på mig och jag har det bra. Ibland är det bara så att man mår lite sämre...ni vet.
Jag vill på något sätt få skriva ut om hur jag känner, men jag vill inte ta det så att alla får veta det.
Tiden kommer allt närmare nu till praktiken...
Jag har förklarat för min lärare om hela praktik situationen och jag fick ett väldigt fint mail tillbaka. Det känns bra att få ha kunnat säga vad som tynger mig och varför jag känner så som jag gör. Jag hade hellre valt två 100 poängs kurser nu istället för praktiken, om än jag vet att det skulle vara fel för mig på många vis. Och tro mig då jag säger att jag hellre skulle vilja göra praktiken, mer än något annat. Jag vill se allt som händer där, jag skulle kunna ta vilken plats på sunderbyn som helst, om det inte vore för det här.
Jag känner mig enormt begränsad och det medför att jag inte kan ta på mig allt de som jag vill. Allt det som jag önskade att jag kunde göra utan att ens tänka efter.
Himla skit vad jag är less!!
Nu har jag fått spy av mig lite.
Men tänkt på det jag sagt, jag mår inte BARA dåligt, jag mår bra.
Jag hade tänkt att lägga upp lite renoveringsbilder så småningom, men jag skulle gärna vilja att fondväggen i köket sätts upp innan. Men vi är klara med allt utom bänkskiva, kakel, fläktkåpa och fondvägg.
Kanske låter dumt att byta ut kakel och bänkskiva, men vi har hittat billigt alternativ så varför inte? Dock blir inte den delen av ännu.
Vi påbörjar att måla trappan snart också, måste bara få ihop lite mera cash ^^
Köket + hallen har bara kostat oss ungefär 1000 kr, vilket jag tycker är att ha kommit undan billigt. Ser ut som ett nytt kök. Och jag trivs så himla bra!
Nu ska jag ta mig en rök.
Har varit hemma en hel vecka med Yuna som har varit dunderförkyld. Jag hade säkert kunnat lämna henne på dagis efter det att febern la sig, men jag vet vad som kommer sägas då när jag hämtar henne... Orkar inte ens ta det.
Har mått oerhört dåligt att jag varit borta från skolan, usch så jobbigt det är att ha det på samvetet.
Könns på samma gång som om man kommer ifrån sina kära klasskompisar. Känns inte alls som om man har den kontakten som man en gång hade, innan lovet.
Jag har känt mig en aning som en enstöring.
Jag vet att det inte är så att jag är ogillad eller så, men jag är så känslig, speciellt nu också under den persioden som jag befinner mig i.
Det är verkligen sjukt jobbigt och jag känner att jag snart inte orkar med det mer. Jag blir som ett nervvrak.
Låter jag himla deprimerad och bara spyr galla hela tiden?
Jag mår lite dåligt nu, över en struntsak enligt väldigt många, men något som är jobbigt för mig i alla fall. Det är nog ingen big deal heller egentligen. Men jag vill förklara för er att jag är inte endast deprimerad och jag vill inte att ni ska tro att jag bara är det hela tiden. Jag mår bra, det är inget fel på mig och jag har det bra. Ibland är det bara så att man mår lite sämre...ni vet.
Jag vill på något sätt få skriva ut om hur jag känner, men jag vill inte ta det så att alla får veta det.
Tiden kommer allt närmare nu till praktiken...
Jag har förklarat för min lärare om hela praktik situationen och jag fick ett väldigt fint mail tillbaka. Det känns bra att få ha kunnat säga vad som tynger mig och varför jag känner så som jag gör. Jag hade hellre valt två 100 poängs kurser nu istället för praktiken, om än jag vet att det skulle vara fel för mig på många vis. Och tro mig då jag säger att jag hellre skulle vilja göra praktiken, mer än något annat. Jag vill se allt som händer där, jag skulle kunna ta vilken plats på sunderbyn som helst, om det inte vore för det här.
Jag känner mig enormt begränsad och det medför att jag inte kan ta på mig allt de som jag vill. Allt det som jag önskade att jag kunde göra utan att ens tänka efter.
Himla skit vad jag är less!!
Nu har jag fått spy av mig lite.
Men tänkt på det jag sagt, jag mår inte BARA dåligt, jag mår bra.
Jag hade tänkt att lägga upp lite renoveringsbilder så småningom, men jag skulle gärna vilja att fondväggen i köket sätts upp innan. Men vi är klara med allt utom bänkskiva, kakel, fläktkåpa och fondvägg.
Kanske låter dumt att byta ut kakel och bänkskiva, men vi har hittat billigt alternativ så varför inte? Dock blir inte den delen av ännu.
Vi påbörjar att måla trappan snart också, måste bara få ihop lite mera cash ^^
Köket + hallen har bara kostat oss ungefär 1000 kr, vilket jag tycker är att ha kommit undan billigt. Ser ut som ett nytt kök. Och jag trivs så himla bra!
Nu ska jag ta mig en rök.
fredag 8 januari 2010
Fixa bloggen maybe??
Skulle behöva styra upp min himla blogg som tycks bara bli alltmer förfallen... har bara inte orkat sitta med den och fixa allt...
Idag har dagen inte varit så bra, ungarna har bråkat mesta delen och jag skulle kunna sälja bort dom en stund... men bara någon timme. ^^
Har nästan känt panikångest idag. För vad som komma skall... Jag har skickat iväg ett mail och hoppas på svar snart, svar som gynnar mig, svar som får mig att kunna släppa på det jag bär.
Usch...
Det blir inte mer än så här...
Idag har dagen inte varit så bra, ungarna har bråkat mesta delen och jag skulle kunna sälja bort dom en stund... men bara någon timme. ^^
Har nästan känt panikångest idag. För vad som komma skall... Jag har skickat iväg ett mail och hoppas på svar snart, svar som gynnar mig, svar som får mig att kunna släppa på det jag bär.
Usch...
Det blir inte mer än så här...
torsdag 7 januari 2010
The pokernight
Har ju totalt glömt att uppdatera om hur det gick på pokerkvällen med grabbarna...
Det var jag, David, Taavo, Starre, Wäppa, Robert och Jocke som spelade. Vi började med en turnering som pågick ett bra tag, någon timme sådär ^^
De tre finalisterna blev jag, Robert och David... David vann 500 kr, me like!
Sedan blev det cashgame som slutade med att jag och Jocke satt mot varandra.... jag vann!! ^^ 300 kr. Inte mycket, men alltid något ^^
Det filmades i smyg med en mobiltelefon som jag gärna vill lägga beslag på... vet inte vad som mer filmades än den jag såg då, i fyllan. Jag skrattade så mycket att det sprutade tårar...
Jag ska minsann ha de där filmerna, jag bara måste!
Dock är det nog inget som jag kommer att lägga ut, kanske en av de andra, men inte den som jag skrattade så mycket åt.... Inte för att det var olämpliga scener i den, men i respekt.
Idag var det skola, liten introduktion om sjukvård.
När jag satt där ville jag sjunka under jordens yta, jag vill inte!!
Kära Linda R vet vad det handlar om, och jag tror att hon är den enda som faktiskt kan förstå mig nu. ( vet att min kära sambo och familj också gör det )
Det har varit himla många jobbiga veckor nu för mig i det här och jag vet inte vad det ligger i, varför det varit så utdraget. Jag får mina perioder då jag kommer i sådana svackor med detta, men det brukar endast vara max 2 veckor... Nu har jag gått omkring med det som är så svårt för mig, i 2 månader tror jag...
För varje dag blir det bara alltmer påfrestande....
Jag vet inte vad jag ska ta mig till....!!
Det är kanske inte så hemskt som det låter, men för mig är det något väldigt jobbigt.
Nä, sluta självömka nu Jenny... dax att måla!
Det var jag, David, Taavo, Starre, Wäppa, Robert och Jocke som spelade. Vi började med en turnering som pågick ett bra tag, någon timme sådär ^^
De tre finalisterna blev jag, Robert och David... David vann 500 kr, me like!
Sedan blev det cashgame som slutade med att jag och Jocke satt mot varandra.... jag vann!! ^^ 300 kr. Inte mycket, men alltid något ^^
Det filmades i smyg med en mobiltelefon som jag gärna vill lägga beslag på... vet inte vad som mer filmades än den jag såg då, i fyllan. Jag skrattade så mycket att det sprutade tårar...
Jag ska minsann ha de där filmerna, jag bara måste!
Dock är det nog inget som jag kommer att lägga ut, kanske en av de andra, men inte den som jag skrattade så mycket åt.... Inte för att det var olämpliga scener i den, men i respekt.
Idag var det skola, liten introduktion om sjukvård.
När jag satt där ville jag sjunka under jordens yta, jag vill inte!!
Kära Linda R vet vad det handlar om, och jag tror att hon är den enda som faktiskt kan förstå mig nu. ( vet att min kära sambo och familj också gör det )
Det har varit himla många jobbiga veckor nu för mig i det här och jag vet inte vad det ligger i, varför det varit så utdraget. Jag får mina perioder då jag kommer i sådana svackor med detta, men det brukar endast vara max 2 veckor... Nu har jag gått omkring med det som är så svårt för mig, i 2 månader tror jag...
För varje dag blir det bara alltmer påfrestande....
Jag vet inte vad jag ska ta mig till....!!
Det är kanske inte så hemskt som det låter, men för mig är det något väldigt jobbigt.
Nä, sluta självömka nu Jenny... dax att måla!
tisdag 5 januari 2010
Händige Jenny
Idag är det på så vis att jag visar mina skills i att fixa själv medan karln är och jobbar. Dock är barna hemma så det blir inte till fullo renoveringen sker... men det går. ^^
Jag har måna ideér nu och jag vill sätta dom i verk! Men vi tar det som det kommer och i den ordning som det blir klart, varför lägga allt på rullning direkt? Även om jag visserligen skulle vilja göra köket klart nu på en gång!
Jag stör mig på de detaljer som påminner mig om att bo i lägenhet, HYRES lägenhet. Det fula trista kaklet, skåparna och bänkskivan!
Då vi är klara ska jag lägga upp bilder från före och efter ^^
Jag hoppas att det blir som i mina fantasier!
Jag lägger ner så mycket själ i det här nu, men jag lägger ändå inte ner så mycket som jag nog skulle göra om vi bodde i hus. Hade det varit hus som vi hade bott i, då hade man troligtvis tagit lån för att fixa, det känner inte jag är värt det.
Vi kommer ändå inte få igen det då vi ska sälja.
Men att kunna fixa till av handpenning är bra, dessutom kostar det inte mycket det som vi nu gör.
Vi har fått tag i billigt material som vi ändå har mycket bra användning för. Varför inte ^^
Nu ska jag ta och återgå till det jag har att göra, vill överraska karln då han kommer hem.
Jag har måna ideér nu och jag vill sätta dom i verk! Men vi tar det som det kommer och i den ordning som det blir klart, varför lägga allt på rullning direkt? Även om jag visserligen skulle vilja göra köket klart nu på en gång!
Jag stör mig på de detaljer som påminner mig om att bo i lägenhet, HYRES lägenhet. Det fula trista kaklet, skåparna och bänkskivan!
Då vi är klara ska jag lägga upp bilder från före och efter ^^
Jag hoppas att det blir som i mina fantasier!
Jag lägger ner så mycket själ i det här nu, men jag lägger ändå inte ner så mycket som jag nog skulle göra om vi bodde i hus. Hade det varit hus som vi hade bott i, då hade man troligtvis tagit lån för att fixa, det känner inte jag är värt det.
Vi kommer ändå inte få igen det då vi ska sälja.
Men att kunna fixa till av handpenning är bra, dessutom kostar det inte mycket det som vi nu gör.
Vi har fått tag i billigt material som vi ändå har mycket bra användning för. Varför inte ^^
Nu ska jag ta och återgå till det jag har att göra, vill överraska karln då han kommer hem.
lördag 2 januari 2010
Lite berusad och sminkad
Lyssnar på If I could fly med halloween just nu, grymt skön låt ^^
Jag är ju en sådan som kan lyssna på allt från A - Ö så länge det faller mig i smaken om hur låten i sig låter ^^ Jag är grymt taggad till att spela poker!
Som Linda R skrev; Spela kalsongerna av dem! Det ska jag förhoppningsvis göra ^^
Jag sitter ännu i min kimono, men snart blir det festligare kläder, dock inte för festliga, men ändå snyggare än kimono. ^^
Nu ska jag gå vidare med min makeover ^^
Jag är ju en sådan som kan lyssna på allt från A - Ö så länge det faller mig i smaken om hur låten i sig låter ^^ Jag är grymt taggad till att spela poker!
Som Linda R skrev; Spela kalsongerna av dem! Det ska jag förhoppningsvis göra ^^
Jag sitter ännu i min kimono, men snart blir det festligare kläder, dock inte för festliga, men ändå snyggare än kimono. ^^
Nu ska jag gå vidare med min makeover ^^
I´m blessed with good people
Jag känner mig så lyckligt lottad... Jag har s¨många underbara människor runt om mig att jag blir tårögd. Jag trodde inte att man kunde få ha det så bra, med så många fina ^^ I´m blessed.
Dock vet jag att jag måste akta mig, jag har gjort det förut men lär mig aldrig. Har inte vågat öppna upp mig helt ännu för alla dessa fina. Jag vet inte om jag kommer att få ångra att jag sagt ärliga saker.... :S
Tyvärr är det sant, vissa kan man bara inte lita på hur mycket de än verkar pålitliga. Jag har blivit stucken i ryggen förut, flera gånger...det gör fruktansvärt ont och det är inget jag vill vara med om fler gånger.
Men jag vet att några är så innerligt helgonlikna att det är skrämmande, men på ett bra sätt. Jag känner att jag kan lita på människan igen, vissa.
Idag har vi donat lite här, satt upp familjebilderna på väggen i tv rummet, jätte fint blev det!
Nu vill jag bara tapetsera där också.
Jag längtar så innerligt tills vi har pengar till att kunna börja, och det som jag egentligen vill göra nu är just köket...men det får som sagt vänta ett tag till. :(
Jag är nyduschad och känner mig rätt fräsch, ska på en stund lägga på en makeup och sen börja klä mig för pokerkvällen...får se om det blir att ta med sig brillor också. Eller är det bara Wäppa som kommer att ha så?? Hahaha.
Ska lägga upp bilder från jul och nyår snart också... fortfarande har jag inte kommit dit...snacka om att jag är laaat.
Wish me good luck with the poker game. Let me be the one who goes home with the BIG pot!
Dock vet jag att jag måste akta mig, jag har gjort det förut men lär mig aldrig. Har inte vågat öppna upp mig helt ännu för alla dessa fina. Jag vet inte om jag kommer att få ångra att jag sagt ärliga saker.... :S
Tyvärr är det sant, vissa kan man bara inte lita på hur mycket de än verkar pålitliga. Jag har blivit stucken i ryggen förut, flera gånger...det gör fruktansvärt ont och det är inget jag vill vara med om fler gånger.
Men jag vet att några är så innerligt helgonlikna att det är skrämmande, men på ett bra sätt. Jag känner att jag kan lita på människan igen, vissa.
Idag har vi donat lite här, satt upp familjebilderna på väggen i tv rummet, jätte fint blev det!
Nu vill jag bara tapetsera där också.
Jag längtar så innerligt tills vi har pengar till att kunna börja, och det som jag egentligen vill göra nu är just köket...men det får som sagt vänta ett tag till. :(
Jag är nyduschad och känner mig rätt fräsch, ska på en stund lägga på en makeup och sen börja klä mig för pokerkvällen...får se om det blir att ta med sig brillor också. Eller är det bara Wäppa som kommer att ha så?? Hahaha.
Ska lägga upp bilder från jul och nyår snart också... fortfarande har jag inte kommit dit...snacka om att jag är laaat.
Wish me good luck with the poker game. Let me be the one who goes home with the BIG pot!
fredag 1 januari 2010
New year!!
Dagen började fint, man fick ta morgonen i den tid som man behövde. Ingen stress. Endast så pass för att klocka in att åka till mamma och Janne 13.45 för att vara framme vid 14 tiden. Där skulle vi bli bjudna på god mat och gott sällskap med mamma,Janne, syskonen (utom sandra dock som är i malmö) och Jannes son Torbjörn. Våra respektive och barn också då självklart ^^
Jag åt mig så mätt att jag hade ont i magen. Dagen innan hade jag dessutom spytt rätt bra under natten, tror jag vet vad det beror på. :S
Jag mådde i alla fall skit under natten, så dåligt som jag aldrig mått om jag ska vara ärlig.
Efter god mat och efterrätt åkte vi med barnen till svärmor, därefter var det bara att åka hem och förbereda festen. Jag hade hoppats på att det skulle bli så bra som vi hade velat.
Dock var det vissa saker som jag visste var omöjliga att få så bra...
Emma R kom och gjorde min kväll underbar! Trodde att jag skulle bli utlämnad åt ödet, men hon kom, och om än det inte var en fest som jag skulle vilja ha, så blev det bra i alla fall. Vi hade lekar, spelade musik, sköt raketer och pratade.
Varför är det så att om jag inte tar bilderna så blir det inga? Eller att jag måste gå omkring och be folk ta min kamera och ta bilder...Gah! Hade hoppats på många fler än vad som blev. Nåja...
Jag fick många goda skratt och hade ett bra humör hela kvällen. Dock somnade min älskling vid 01 tiden... :(
Men jag fick ha honom hela dagen och kvällen i övrigt.
Så här i efterhand har man lite dåligt samvete för att man inte bara var hemma med barnen och firade det nya året tillsammans med något mysigt familjärt...men samtidigt så vet jag att dom haft roligt hos svärmor :)
Vi får se hur det blir imorgon, ska eventuellt med David och Taavo på pokerkväll. Jag hade hemskt gärna åkt då jag är ett pokerfreak, men om inte David åker så vill inte heller jag.
Vi får väl se...
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och tänka över allt det som jag tryckt i mig de senaste dagarna...usch för dessa juletider då man bara ska äta gott...
Jag åt mig så mätt att jag hade ont i magen. Dagen innan hade jag dessutom spytt rätt bra under natten, tror jag vet vad det beror på. :S
Jag mådde i alla fall skit under natten, så dåligt som jag aldrig mått om jag ska vara ärlig.
Efter god mat och efterrätt åkte vi med barnen till svärmor, därefter var det bara att åka hem och förbereda festen. Jag hade hoppats på att det skulle bli så bra som vi hade velat.
Dock var det vissa saker som jag visste var omöjliga att få så bra...
Emma R kom och gjorde min kväll underbar! Trodde att jag skulle bli utlämnad åt ödet, men hon kom, och om än det inte var en fest som jag skulle vilja ha, så blev det bra i alla fall. Vi hade lekar, spelade musik, sköt raketer och pratade.
Varför är det så att om jag inte tar bilderna så blir det inga? Eller att jag måste gå omkring och be folk ta min kamera och ta bilder...Gah! Hade hoppats på många fler än vad som blev. Nåja...
Jag fick många goda skratt och hade ett bra humör hela kvällen. Dock somnade min älskling vid 01 tiden... :(
Men jag fick ha honom hela dagen och kvällen i övrigt.
Så här i efterhand har man lite dåligt samvete för att man inte bara var hemma med barnen och firade det nya året tillsammans med något mysigt familjärt...men samtidigt så vet jag att dom haft roligt hos svärmor :)
Vi får se hur det blir imorgon, ska eventuellt med David och Taavo på pokerkväll. Jag hade hemskt gärna åkt då jag är ett pokerfreak, men om inte David åker så vill inte heller jag.
Vi får väl se...
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och tänka över allt det som jag tryckt i mig de senaste dagarna...usch för dessa juletider då man bara ska äta gott...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)