till hur ledsen jag egentligen var igår efter mötet på skolan. Inte för själva mötet, utan för det jag fick veta där. Det kändes som om jag skulle brista mitt itu.
Visst att det finns så himla mycket som är värre, om man ska tänka på världen i övrigt. Men jag blev så ledsen ändå, för min skull.
Ett fel, ett fel som jag inte har gjort, men som jag ändå blir straffad för...
Samtidigt som jag förstår hur många ursäkter en lärare kan få höra, men jag själv har alltid varit en person som är noggrann med att meddela och ställa frågor om det är något. Jag lämnar inget ogjort och struntar i att ens meddela det.
Om man är klok nog till att komma ihåg det borde de lita på vad jag sagt. Att något fel har hänt.
Ni får ursäkta mig...
Idag ska jag inte bara gräva ner mig men jag ska göra uppgifterna som kommit bort och skicka in dom så fort jag blir klar med dem. Men senast imorgon. Samtidigt måste jag få den tiden med Linda G ikväll och dricka vin. Hoppas bara inte att den alkoholen får mig att bli blödig...
Stackars Linda då. :(
Ne, det tror jag inte kommer att ske.
Jag vill tacka er som alltid lyssnar på mig.
Tack också Malin för din fina tanke till mig. ^^
2 kommentarer:
Asså,vaddå? Låter ju jätte allvarligt...möte å allt....Hmmm...
Ringer dej istället nu. Puss hörs!
Jag har inte varit inne här på ett tag, ooch det verkar verkligen som om du har det väldigt jobbigt just nu. Jag önskarinnerligt att det snart känns bättre. Fina du.
Skicka en kommentar