Jaha ja

Jag vet inte riktigt vad man ska skriva om, eller rättare sagt vad jag KAN skriva om. Jag tänker så mycket nu och jag är rätt skör.
Det känns som om det är så mycket som händer nu runt omkring mig. Det är för mycket att ta hand om, allt på samma gång.

Så fort jag ens bara nämner om det som jag tycker är så jobbigt nu, då känner jag hur en stor klump bildar sig i halsen på mig, jag känner hur det börjar svida i ögonen och tårarna väller fram. Hur mycket jag än känner att jag vill visa hur hårt detta tar på mig och hur mycket jag vill släppa ut allt, drar jag mig åt sidan och pressar tårarna tillbaka. Det är som om jag skäms för att släppa ut det.
Det var som igår då jag pratade med mamsegull och hon var här, medans jag pratade på om det stod jag samtidigt och diskade. Det var skönt att slippa vara vänd emot henne så hon skulle se mig ledsen.
När jag skrivit mina långa sms till Linda R, hon som får stå ut med allt som jag känner att jag behöver få skriva, då mår jag som bättre, om än jag kände att jag skulle vilja gråta.
Hade gjort det om det inte vore så att barnen funnits hemma då. Jag vill inte visa dem att mamma är ledsen.
Men jag vet att Jonte nog ändå vet det.
Han har så stor förståelse fastän han är så liten.
Han brukar alltid titta intensivt på mig då jag ska berätta något, och sen kan han säga; "mamma, jag väntar tålmodigt."
Tänkt att vara 5 år och ändå förstå det här på ett sätt. Han vet och han stöttar.
Det värmer i hjärtat på mig då han säger de orden.
Lilla Jonathan....

Jag har ju nästan förstört min blogg med all min ångest och min ledsamhet...
Men vad har man inte en blogg till ändå?
Även om jag vet att så många andra än människor som jag känner, läser denna, så bryr jag mig inte. Jag vet bäst själv vad som hela mitt liv handlar om, ingen kan komma och säga något som de inte vet ett skit om. Men jag vet också att många vänner läser denna, de som vet och känner mig. Då vet jag att jag får ut mycket av att skriva också. De vet vad de betyder för mig och de vet hur jag känner.
Det kan vara lättare för dem att ta mig som den jag är.
Jenny, den sköra, som jag nu är.
Men det finns flera goda sidor hos mig som jag hoppas att vänner, släkten och nära tycker om.

Idag har alla i klassen fått sina slutbetyg i medicin och social omsorg, jag vet att det gått bra för många av dem och jag är himla glad för deras skulle ^^
Nu väntar jag intensivt på att få mina betyg, jag är ganska spänd...

Imorgon ska jag till skolan och träffa studievägledaren och fixa mina nya kurser och fixa med csn så att allt blir som det ska.

Snart ska Malin hämta upp mig och vi ska åka och se Snabba cash på bio med pappa, pia, Sandra och Tommy.

Bye for now