Var hade jag varit idag om det inte hade funnits envisa människor, vänliga och kärleksfulla människor? Skulle jag fortfarande ha varit trasig då?
Det är så många människor som har stått bakom mig under alla mina svåra stunder i livet och de har hjälpt mig att återfå styrkan och viljan att slåss mot det mörka.
Jag har lärt mig att det hjälper att prata om vissa saker, att få ventilera och gråta ut. Man kan inte alltid leva i tystnad och försöka bearbeta allt själv. Det tog mig väldigt lång tid att kunna bearbeta vissa saker men efter att jag började prata om dem gick det lättare och jag har insett att jag klandrat mig själv i onödan.
Detta inlägg är till alla dem som kämpar och har svårt till att se ljuset i den mörka tillvaron.
Ta vara på de människor som du har runt omkring dig, låt dem hjälpa dig. Våga tala om det som tynger dig. Tillåt dig själv att få gråta, att få bli hörd. Du kan inte lösa alla problem själv.
Jag är ett levande bevis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar