Sitter nu här igen. Det känns tomt här. Ljuden från gatan når in i lägenheten. Jag sitter tyst vid datorn. Stirrar rakt in i tomma intet.
När jag lyssnar på Lars Winnerbäck är det som om något sliter mig bort från verkligheten. Jag hör just nu endast hans röst från högtalarna, mina fingrar som snabbt sveper över tangenterna.
Filosofi.
Jag filosoferar mycket. Det gör jag ständigt i min tystnad. Är en filosof ensam?
Tänk så många frågor vi har. Så många frågor som kanske aldrig får sina svar.
Eller är vi rädda för vad svaret ska vara?
Är det lättare att leva i ovisshet än med sanningen?
Det beror väl kanske lite på vilka frågorna är.
Personligen vill jag nog blunda för sanningen. Det kan kännas lättare så. Men frågorna kommer ändå alltid finnas kvar. Gnaga inom mig.
Tankar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar