Hur jag mår nu kan inte förklaras... jag varken känner mig glad eller ledsen. Ibland är det som om det inte längre finns något att känna. Det gör mig orolig att ens tänka på men det är också så som jag nu känner.
Jag känner oro i kroppen om kvällarna och jag är lika förväntansfull över att få veta om dagen därpå kommer att ge mig något att le åt i allt elände. Men jag tror att min egna energi till att försöka få en bra dag, inte finns där. För jag ser inte mycket ljus i mina dagar numer.
Snart ska jag få börja med medicinen i alla fall... vet inte om jag ser framemot det eller om jag vill undvika det. Vet att jag kommer må sämre till en början och det gör mig illa till mods. Men jag måste försöka med något nu, vad det än är.
Sandra gav mig ett fint förslag igår... men jag vet inte om hon var helt och hållet seriös i det. Jag skulle väldigt gärna tacka ja om det var allvar. Och det vet hon att jag vill. Uppskattar hur som helst att hon gav mig en liten smula uppmuntran om än det inte var något seriöst förslag. :)
Det är det lilla i livet som är det stora.
Hade nyss besök av en god vän som ville få rensa lite tankar. Det känns skönt att kunna finnas för mina nära. Alltid!
Jag vill vara den vännen jag vill att de ska vara för mig.
Nu har jag fått skriva av mig lite och det är alltid skönt!
Ha det bra och ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar