Finally!!
Nu har jag äntligen fått tala med min läkare på vårdcentralen och nu känner jag mig lite lättare. När jag kom in visste jag inte riktigt var jag skulle börja någonstans. Men när jag väl börjat prata så kom allt per automatik. Struman, prover, cellförändringarna, mitt psykiska mående och att jag gärna vill ha en kurator att vända mig till. För varje ord jag sa kändes det som om ännu en sten föll från mina axlar. En obeskrivlig känsla av lättnad. Hon sa till mig att hon såg på mig att jag inte mår bra, vilket kändes skrämmande, men på ett konstigt och positivt sätt. Jag fick fylla i ett frågeformulär om hur jag kände mig inombords, hur jag känner mig psykiskt och därav kan man läsa av hur allvarligt jag behöver hjälp. Kan väl säga att kort och gott att jag lider av en depression. Mer behöver jag inte säga. Efter mitt samtal med läkaren beslutade hon en remittering till deras kurator, ev. medicinering ( beroende på vad provsvaren av struman visar ) och en hänvisning till barnmorskan för cellprovtagning. Därefter var det bara för mig att lämna prover... Flera rör... Usch vad jobbigt! Men tur hade jag att Linda M också jobbade och hade en liten stund ledigt, då stod hon och fick mig att fokusera på något annat än allt blod som togs ifrån mig. :)
Därefter var jag klar och fick åka hem. Några avancerade prover kan inte göras förrän man kan se vad dessa prover visar. Så det är inte aktuellt nu.
Jobbig start på dagen och nu är jag mest trött! Skulle hemskt gärna sova någon timma...
Nu vet ni hur allt gick till idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar