Känner mig så tom samtidigt som jag är full av känslor.
Jag är rädd och känner mig ensam. Det skrämmer mig att få behöva vara själv på sjukhuset. Jag vill inget hellre än att ha någon där, bredvid mig. Någon som tar min hand, tröstar mig och visar sitt fulla stöd.
Jag vet att jag ändå inte skulle få kunna ha någon med mig dygnet runt, men jag önskar så innerligt att någon ändå fanns där från det att jag vaknar tills dess att jag somnar.
Det gör så innerligt ont i mig, i både hjärta och själ.
Är det ingen som kan ta denna smärta ifrån mig??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar