Julafton

Visst ser maten gudomligt god ut?

Och julgranen så vackert beklädd med alla de fint inslagna paketen under?

Ja, vad är en jul utan all den goda maten, de fint klädda granarna, paketen, sällskapen. Att få vara med dem man älskar och bryr sig om.

Det är verkligen en fin högtid vi firar.

Men jag kan inte undgå att tänka på alla de som inte har någon att fira sin jul med, de som inte har den goda maten som vi nästan ser som en självklarhet. Vi vräker i oss och vi köper mer än vad vi egentligen behöver.

Alla julklappar. Alla de pengar som hade kunnat gå till så mycket annat.

De som önskar att de hade kunnat ge något till sina barn eller få kunna dela denna dag med.

Det känns som om vi glömmer dem.

Jag har alltid älskat julen och jag älskar att få kunna ge saker till de jag tycker om och älskar. Maten är gudomligt god och sällskapet är det bästa.

Men jag kan aldrig undgå att tänka på alla de andra som önskar hade haft det lika bra.

Alla de som är sjuka, de som har mist sina nära, de som inte har råd att kunna ge detta till sin familj och barn.

Är det fel att tänka på dem?

Klart det inte är fel. Det vet väl jag också.

Att skänka en tanke till dem är fint. Och jag gör det varje år. Jag önskar att alla hade kunnat få ha det lika bra som jag.

Ingen ska behöva vara ensam.