Nämnde till flera klasskompisar igår att jag bara önskade att få förkylningen till att bryta ut så jag fick vara sjuk på riktigt istället för att gå med något som ständigt blossar upp lite till att sedan gå tillbaka, att alsrig bara få vara sjuk och göra bort det.
Varför skulle jag säga det för???
Idag har min dag varit som så att jag vaknade med fetaste huvudvärken och mådde så pissdåligt!
Efter att ha tagit panodil och sovit så hostar jag hela tiden, det känns som om min hals är ett ända stort sår som rivs upp på nytt vid varje hostning.
Det gör väldigt ont vill jag lova. Känns som knivar som dras i strupen.
*stackars jag*
Jag tycker faktiskt jätte synd om mig själv idag.
Jag missade också en hel dag av skolan vilket aldrig är bra. Det känns som om jag missat allt som någonsin tagits upp. Men jag har så söta uskor som tar info till mig och förhoppnongsvis så kanske min lärare mailar över om det delades ut några papper idag.
Den som lever då får veta...
Dessutom stoppar inte heller min sjuka mig från att röka.
Jag får ändå inget ut av att ta mig ett bloss, men jag måste i princip. Det skrapar så skönt i halsen, även om det är menthol som jag röker. Känns ändå som om det vore john silver. ^^
Nä, nu ska jag dra något gammalt över mig och endast vakna upp om det är något viktigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar