I huvudet på MissJiBs

Jag tänker ofta, inte bara ibland, utan OFTA, på hur illa människor kan behandla varandra och andra.
Det är inte bara skitsnack, rykten och dylikt som jag nu menar utan psykisk mobbning, våld...you name it.
Allt som man hör omkring sig, får höra från andra och de vi läser i tidningarna. Man kan inte förstå. Jag kan inte förstå.

Då jag växte upp visade vår mamma oss jämt att man ska vara go och våga visa känslor. Jag har under hela mitt liv haft lätt för att visa känslor. Inte ilska eller vrede, men jag har kunnat visa medlidande, känna empati och jag har aldrig haft svårt för att ge en kram då och då. Jag skulle kunna dela ut kramar dagligen, men man vet aldrig hur vissa kan reagera på det ^^
Jag tror inte att det är fel att kunna visa för alla att man är en sådan människa, men visserligen har jag då blivit så "snäll" att jag har svårt för att vara elak eller att säga nej. Jag jobbar på att skaffa mig den sidan också. Det kan tyckas vara enkelt, men det är det inte.
Visst är jag arg också, men jag visar det så himla sällan. Har varit riktigt sne några få gånger. Och då menar jag verkligen RIKTIGT sne. Men det är då det blir väldigt personligt, som påhopp på min familj eller mig själv. Självklart också nära vänner.
Men jag går annars omkring med mycket kärlek och värme till människor.
Det är väl klart att man ogillar någon och så, men ändå. Man kan känna på så olika sätt.
Jag ska ta lärdom av min mor och visa Jonathan och Yuna att det är bra att kunna visa för varandra att man älskar någon, att man tycker om en annan osv.

Jag tror gott om alla, och jag gör också visserligen fel i att lita på alla. Jag ger chanser på chanser till de som svikit mig. Ständigt har jag fått det i ansiktet och fått bli besviken igen. Jag har tagit emot slag och sparkar av en vän som jag förlät snabbt, men fick igen det omigen.
Nu har jag åtminstone tagit det steget att jag kan välja mina vänner, och numer känner jag vibbar av de jag vågar öppna mig för. Är det någon som kan förlita sig på mig vet jag att jag kan förlita mig på den.

Det kändes som ett förtroende då jag fick användarnamn och lösenord till Linda R ´s låsta blogg, och redan där vet jag att jag kan förtro mig till henne. Det känns så stort för mig att få ett förtroende.

Tack Linda för att du bröt isen och att jag kan lita på mänskligheten till en grad.
Familjen och David ( men han är ju min familj också ) finns alltid som backar upp mig och håller mina ord tättintill hjärtat.

Love to all of you!