Jag vet vad jag måste göra men jag har svårt att veta hur jag ska klara det.
Jag väntar och väntar på att få en tid till att prata med någon och ibland känns det förgäves.
Det har fattats några "vettiga" beslut i alla fall och även om det känns väldigt grymt och oerhört svårt så vet jag att det är enda rätta.
Jag är för trasig för något annat.
Har haft oerhörd ångest sedan söndagen och det blir inte lättare för var dag som går. Men snart får jag väl komma mig på fötter igen.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar