"Överreagerande...."
Till slut suckar jag och pustar ut...
Vissa saker tar hårt, enormt hårt. Kan kännas in i benmärgen och även nå själen. Vet inte vad jag ska säga eller tycka. Allt som jag tänker som rör detta ämne, det låter så enormt knäppt, så innerligt barnsligt. Men att man ska få känna det är väl ändå det viktiga, även om det kan tyckas vara en bagatell. Men för personen som känner det, han/hon måste få agera och förklara.
Det har jag gjort. Men svaren är inte tillräckliga.... så vad är det då jag vill höra? Finns det något som kan lindra ens?
Nej, jag tror inte det.... Åh vad pissigt det kändes nu i slutet av kvällen.
Vill fly iväg ett tag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar