Wooops...

"Ett hjärta lika hårt som sten, som kan stå emot allt det onda..."

Mycket har hunnit hända sedan jag skrev sist i bloggen. Det känns som en evighet sedan och jag vet inte riktigt var jag ska börja...

Som de flesta vet har jag och David gått skilda vägar, vilket också gjort att man nu måste ta ställning till följderna vad gäller att sköta allt med största hänsyn och respekt till barnen. Jag känner att de kommer att reagera mycket på allt som kommer hända runt omkring dem. Jag vill att de ska få må så bra som möjligt och därmed vill jag att allt ska skötas och ordnas på bästa möjliga sätt. Det är inte det enklaste men jag försöker.

Det är även nu också officiellt att jag har inlett ett förhållande med en annan, Patrik Malm. En oerhört fin kille som jag tycker hemskt mycket om!

Jag vet att folk reagerar på det och att allt gick så fort. Jag har även förstått att alla inte kan glädjas åt en och gratulera. Känner en del irritation och även besvikelse till det, när många av mina - som jag trodde var mina - vänner och som skulle stötta och finnas där, oavsett. Samtidigt kan jag ha full förståelse till deras reaktion.

Huvudsaken är väl ändå att JAG är lycklig?? Och det vill jag tillägga att jag också är.

När jag satte mig ned och skulle börja uppdatera bloggen igen, slog det mig som en blixt från klar himmel, allt som jag varit med om under mina levnadsår. Det känns hemskt jobbigt nu... för var dag som går kommer jag allt närmare dagen som jag fruktar varje år... alltid är det samma. Det är som om man upplever årsdagar av bortgång. Vilket det till viss del är. Men jag upplever väl också någon sorts återfödelse på samma gång. Det är svårt att förklara då jag inte känner att jag kan skriva om det i bloggen. Men till er som känner till det jag skriver om, kan nog förstå mig till viss del. Även om ni aldrig kan förstå mig så som bara jag kan.

Jag vill bara mota bort den tiden av mitt liv. Vill inte minnas alls!!

Över till annat då för att försöka mota bort det värsta....

Fyllde 25 år i måndags.

Fortfarande är jag inge klokare eller ens mognare... tror aldrig att jag kommer "växa till mig". Förblir nog ett barn :)

Dagen i sig var lik de flesta andra dagar. Var till min mamma en sväng där vi fikade med mamma, Janne, Sandra, Malin, Olivia, Lucas och mina två egna änglar Jonathan och Yuna samt Patrik då :)

Efter det åkte vi ut till Patriks föräldrar. Hans mamma hade bakat en tårta till mig som vi tidigare var och hämtade och hade med oss till mamma. Gud så söt hans mamma är :)

Nu har Patrik åkt iväg på jobb... känns väldigt tomt här hemma hos honom. :(

Men imorgon får jag mina barn hit :) då ska det mysas på hög nivå!