"Ingen dag är den andra lik..."
Jag vill be mina läsare om ursäkt för hur jag lät i mitt tidigare inlägg. Det var resultatet av känslor som ligger och trycker i kroppen och som man inte släpper ut. Men jag är inte en sämre person än att jag kan be om ursäkt. Vet att jag sårade en person igår då jag inte svarade i varken telefon eller på Facebook. Efter att fått höra det, hur orolig personen var för mig, kom mitt samvete och skuldkänslorna ikapp mig. När man bryter ihop kanske man inte alltid tänker klart och jag insåg inte att man kunde vara orolig för en.
Men den tid som jag fick vara ifred och ostörd, den var väl behövd. Jag fick rensa mitt system och "hårddisk" rejält med tårar. För det är så jag agerar... jag gråter, stora floder. Samtidigt så krampar det i mina nävar och jag vill gå lös på allt som finns runt omkring mig. Om det ändå bara hade varit ett rum fullt av glas, då hade jag kunnat göra något åt saken. Men jag skulle aldrig kunna tappa kontrollen över mig själv så pass att jag slår sönder saker hemma eller gör någon illa. Aldrig!
*andas ut*
Jag ville i alla fall be er alla om ursäkt för gårdagens utbrott på bloggen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar