"Känslor som kommer och går...."
Känns som om det vore hög tid till att uppdatera bloggen då det ändå har gått några dagar sedan sist.
Lördagen var det fest inplanerat. En kompis till David och Agnes kände sig sugen på att ta en kvöll med några öl, surra osv. Javisst, tänkte vi. Det lät ju kul.
David lämnade av mig tidigare hos Agnes så att vi kunde sitta och surra, göra oss iordning mm, medans David kunde åka hem och bara få vara en stund. Det kan vi alla behöva då och då.
När klockan väl börjat närma sig 18 och ingen Jimmy hade hört av sig, då bestämde vi oss för att börja utan honom. Utan huvudpersonen, han som ville ha festen från första början :)
-"Äsch, vi kan festa för honom i värsta fall", sa jag till Agnes och vi båda började skratta.
Linda G lämnade av David vid 19 tiden ungefär och vi satt då och drack, lyssnade på musik och surrade. Fortfarande i väntan på Jimmy efter ett x antal samtal till honom, som dessutom inte blev besvarade. Hmm.. Nåväl.
Efter ett tag blev vi bjudna på födelsedagsfest hos en kompis i närheten ( Patrik som fyllde 35 år ). Där var det många kända ansikten på fina ( de flesta ) människor.
Det var inga sura miner ( inte som visades öppet i alla fall ), under kvällens gång.
Jag fick till och med sjunga Metallica låtar när Andreas och Patrik lirade Guitar Hero. :) Sjukt kul! Sjöng Nothing else matters och Enter sandman. Fick bra poäng men önskar i efterhand att jag hade kört på i alla fall medium i svårighetsgrad. Men men... förhoppningsvis kommer det fler gånger :) SNART!
Kvällen var jätte kul i övrigt och jag hade jätte trevligt... om än det slutade med att jag blev FÖR full. :S men så är det ibland. Kan ju bero på att jag såg en mycket avskyvärd människa på Bodensia. En människa som jag mår illa av att se, en människa som jag inte sett på säkert 10 år nu. Men som jag ännu hyser enormt agg mot. Blotta tanken får mig att känna kalla, knivvassa rysningar i ryggraden.
*skakar på huvudet* måste bort måste bort!
Måndagen har bestått av heldag och ännu en gång så har det känts enormt skönt. Man har fått tankarna på annat och kunnat fokusera på annat. Känner dessutom en enorm godhjärtad känsla i kroppen. Som om jag gjort något fint mot någon annan. Som om jag har gett något av mig själv till. Kanske bara är själsligt att jag känner så, att jag med ren tankekraft har gjort någon glad. :) Det tåls att tänka på.
Jag kan känna en form av lugn inombords, även fast jag ibland kan finna mig i att sitta och bara stirra rakt ut i tomma intet och befinna mig i alla de svåra bitarna i livet. Kan känna mig så skör och stark på samma gång att jag inte vet vilka känslor jag ska uttrycka. Då blir det att man skrattar och gråter samtidigt. Vilket jag tycker är mycket frusterande. Jag vill åt En känsla, inte två.
Men jag säger då så här... "Det är inte lätt när det är svårt, när man är liten och kåt och det är kallt ute..." :D
Ni som frågade om min sömn... Jag sover faktiskt nu om än inte speciellt bra. Men jag sover och det är det viktigaste. Nu kan jag se tillbaka och undra hur f*n jag har kunnat leva utan sömnen, hur jag överhuvudtaget har kunnat "fungera" så pass bra som jag gjorde. Jag kunde ju ha blivit riktigt sjuk! Och då menar jag verkligen sjuk.
Sömn är viktigare än vad man tror, mycket viktigare än så mycket annat. Det kan jag lova!
Nu ska jag avrunda för att göra lite kaffe och ta en rök. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar