söndag 5 februari 2012

Jag är...

Jag är barnet som verkar frisk och kry. Jag föddes med tio fingrar och tår.
Men något är annorlunda, någonstans i mitt sinne, och vad det är, det vet ingen.


Jag är barnet som kämpar i skolan, fast de säger att jag är helt smart.
De säger att jag är lat, kan lära mig om jag försöker, men jag verkar inte veta var jag ska börja.



Jag är barnet som inte kommer att bära kläder som sårar mig eller irriterar mina fötter.
Jag fruktar plötsliga ljud, kan inte hantera de flesta lukter eller smaker, det finns få mat som jag äter.



Jag är barnet som inte kan fånga bollen och springer med en tafatt gång.
Jag är den som valdes sist i laget och jag vred mig när jag stod där och vänta.



Jag är barnet som ingen kommer att vilja spela med - den som blir mobbad och retad.
Jag försöker passa in och jag vill vara omtyckt, men ingenting jag gör verkar hjälpa.



Jag är barnet som får vredesutbrott över saker som verkar små och banala.
Du kommer aldrig veta hur panikslagen jag är inombords, när jag gömmer mig i min ilska och skräck.



Jag är barnet som har svårt att vara stilla även om jag är tillsagd att sitta stilla och vara tyst.
Tror du att jag väljer att vara helt utom kontroll? Vet du inte att jag skulle om jag kunde?



Jag är barnet med brustet hjärta, även om jag låtsas att jag inte egentligen bryr mig.
Kanske det finns en anledning till att jag är skapad på detta sätt – ett budskap jag är sänd för att sprida.



För jag är barnet som behöver bli älskad, accepterad och uppskattad.
Jag är barnet som är missförstådd. Jag är annorlunda .. men ser ut precis som du

Inga kommentarer: