Det skulle bli en tredagars camping för David, Stefan och Mattias, fiska från morgon till kväll och njuta av fjällen.
Det kunde ha gått så illa för alla de tre.
Jag vill inte ens tänka tanken på hur ett liv utan min älskling skulle ha varit.
Det blåste upp och blev storm då de var halvvägs ut i det kalla vattnet med båten då plötsligt båten kantrade och alla flög i det 10 gradiga vattnet, kanske var det ännu kallare.
De fick upp båten på nytt och kom sig i den snabbt, men det dröjde inte länge innan den ännu var uppochner igen.
Det fanns ingen chans till att komma i den och ta sig därifrån i båten.
De fick helt enkelt ta och hålla i båten så gott som de alls bara kunde och försöka att me all sin kraft kunna hålla kvar och samtidigt försöka ta sig iland.
Det fanns stunder då de kände att de skulle vilja ge upp, men tanken på barnen och familjen fick dem att hålla fast med all kraft.
1 1/2 timme senare var de iland, sjöblöta, frusna och chockade.
När jag fick höra vad som hade hänt, gick man igenom i sitt inre på alla tecken som hade visat att de inte skulle ge sig iväg.
I efterhand kunde man ana oråd och fara.
Det känns hemskt att ha kunnat förlorat den man älskar så högt.
Att han just hade fått jobb och vi pratade nu mycket om framtiden.
Jag har ännu inte riktigt fått den tiden att tänka på det, men jag ska ta mig min tid ikväll och tänka.
Jag är innerligt tacksam till de änglar som fanns vid deras sida och jag ska ta vara på all den tid som jag får med David, allt kan hända så snabbt och det viktigaste kan tas ifrån en.
Det är inte förrän i sådana stunder som dessa som man tänker på vad man har att förlora.
David sa till mig då han ringde morgonen efter händelsen; Alla grejer har jag tappat, nya fiskespöt och ALLT.
Det är materiella ting som kan ersättas, det kan inte ett liv.
Det konstiga är, jag vaknade kl 03. 17 på Torsdag morgon, det var i samma stund (ungefär), som de låg i vattnet och kämpade för deras liv.
Jag tittade på telefonen och såg att David hade skrivit ett sms då de hade åkt från stan.
Jag granskar mina tankar....
Jag är så innerligt tacksam över att han lever och är välbehållen.
Nu ska jag mysa ner med han och barnen.
