Vi flyr fältet i vår

1/5 åker vi iväg till varmare ställe, Turkiet rättare sagt! Åh det ska bli så härligt! Och det bästa med resan är att Jonathan och Yuna följer med oss. Underbart!

Jag längtar som bara den!

Nattsudd

Ibland kan jag bli så himla trött på vissa saker... Känner mig rätt kryptisk nu men jag orkar inte ta hela grejen här på bloggen. Men idag har set känts jobbigt. Det hela kan visserligen bero på att jag just nu är så extremt känslig och därmed kanske jag reagerar starkare på vissa saker. Men samtidigt känns det som något jag skulle kunna vara mycket frustrerad över i övrigt. Saker och ting förändras väl med tiden... Hoppas jag. Fanns en nära vän som sa det till mig när jag pratade om det. Det kommer vända och då kommer allt kännas så mycket bättre! Jag hoppas det och egentligen vet jag väl också det.
Men sådana saker då som att "behandla andra så som du själv vill bli behandlad"? Känner inte av det... Inte alls. Och det är väl en annan sak i hela denna röra i mitt huvud. Nä... Ska jag kanske bara skita i allt det här och bara bry mig om mig själv och mina egna? Lät som en plan! Tills dess att motsatsen är bevisad i alla fall. Jag har dragit mitt strå till stacken alltför många gånger, utan att få något för det. Kanske ska jag då vara likadan....?

Alltför länge sedan

Länge sedan sist nu. Har haft fullt upp med diverse saker. Mycket skulle fixas inför julen och vi har ständigt gjort saker. Känns inte riktigt som om man återhämtat sig ännu. Det har hänt så mycket. Jag är positiv till allt såklart :)
Strax innan julafton struntade jag i dieten. Det får vänta till senare. Träningen ska jag åter ta tag i men kanske inte så stenhårt som jag tidigare tänkt. Det får duga med promenader, trampmaskin, rumpövningar och träning för armar. Ska inte ta ut mig helt och hållet nu.
Har inte planerat in någon startdag ännu utan det kommer när det kommer. Imorgon kanske eller i helgen. Snart blir det! Ser framemot det.

Hoppas ni har haft en riktigt bra jul och nyår!

Men vad händer???!

Jag blir så frustrerad över hur allt ska förändras i vårt samhälle. Traditioner som vi har, liksom andra, vår flagga, liksom andra, vår nationalsång, liksom andra. Det är vi svenskar som blir berövade nu och det är vi som känner oss kränkta. Vi ska inte få sjunga vår nationalsång, pepparkaksgubbar ska tydligen inte få medverka i våra luciatåg, "Kina puffar" måste byta förpackning, sekvenser från vår "Kalle anka" -på julafton- måste tas bort. Har jag missat något mer? Är vi rasistiska för att vi gillar det vi har? För att vi anser att ha det bra? OM vi inte hade haft med "den bruna dockan" från Tomteverkstaden i julaftons Kalle, då hade väl det varit fel också? Det spelar ingen roll hur mycket man än vrider och vänder på det hela så är det ju tydligen fel. Jag är född och uppvuxen här. Jag har alltid kunnat fira vår nationaldag, kunnat sjunga vår nationalsång, kunnat välja om jag velat vara pepparkaksgubbe, kunnat följa Kalle på julafton. Aldrig har man väl tänkt rasistiska tankar! Det är så här vi har haft det sedan långt långt tillbaka och vi hade tänkt att få ha våra traditioner kvar. Tänk om någon skulle komma till exempelvis Irak och börja placera ut svenska kyrkor, eller kräva att alla med slöja fick avstå från det etc etc... Förstår ni min mening. Jag är inte rasist. Men traditioner är väl ändå traditioner? Detta inlägg är inget illa menat mot de med annat ursprung. Men det gör mig irriterad och förbannad att vi ska behöva dra tillbaka på traditioner.

Tisdag

Sandra till vänster och sedan lilla jag

Imorgon hade jag tänkt att väga mig. Om jag nu kommer ihåg det vill säga *harkel*
Nä jag skulle verkligen behöva göra det nu.
När jag ser på bilden ovan som är tagen i lördags så kan jag se en skillnad. Nu är det bara att börja träna upp lite muskler på det :)
Det blir nog bra i slutändan.

På torsdag ska jag unna mig riktigt god mat på Ming Palace med älsklingen, mamma, Janne och Viveka. Då blir det en Filé Black & White för hela slanten. Mmm, vad gott! Har längtat länge nu!

Idag har det varit en berg och dalbana i humöret. Likaså igår. Ena stunden har jag kunnat skratta och tänka simpelt i vanliga frågor och funderingar, för att i nästa bli arg, butter och ledsen. Say what??!
Herregud! PMS av dess like!

Nåja. Det är jag själv som får bita i det sura äpplet och gå med svansen mellan benen när jag efter någon minut ber om ursäkt.

Skärpning Jenny!

Gah!

Jag känner mig förväntansfull, pirrig och lyrisk. Samtidigt känner jag mig lite rädd, osäker och fundersam. Ska man ta itu med frågan snart eller ska man vänta så länge man alls bara kan? Åtminstone till lördag? Jag vet inte! Det kliar i fingrarna och kroppen. Men blir jag besviken? Åh vad jobbigt detta är! Är det så att jag lurar mig själv? Hoppas inte det!!
Jag får vänta helt enkelt....

Dokumentär

Har suttit och tittat på TV3 play, på deras dokumentärer som de börjat sända på tv. Jag blir så ledsen och så arg. Tänk er allt det där onda som vi inte ser, det vi inte hör. Det finns. Det är ingen som sett allt det som man själv har gått igenom. Det är ingen som funnits där. Ingen som hört. Det är när det tas upp i media som vi kan läsa oss till det. Men alla kan inte förstå. Vi kan försöka förstå smärtan, rädslan, sorgen och ilskan. Men de som inte känt den exakta känslan för händelsen kan aldrig förstå.
Jag klankar inte ner. Det kan man inte göra. För hur ska man kunna förstå? Det kan man inte. Och jag är glad att det finns dom som inte förstår för de har aldrig varit med om det. För oavsett hur mycket man avskyr någon så är det inte det man vill ska hända andra.

VÅG(ar) inte ännu

Har ännu inte vägt mig efter att ha kämpat i 23 dagar. Jag håller mig ännu från det då jag snaskade lite i helgen som var. Ska försöka väga mig på onsdag den 21/11. Ska nämligen ut och äta med Patrik, mamma, Janne och Viveka på torsdagen. Jag är lite nyfiken på hur det ser ut. Det är jag. Men jag är också rädd att bli besviken. Därför drar jag mig för att ställa mig där.

Bakade pepparkakor med barnen ikväll. Himla mysigt var det! Jag hjälpte dom ingenting utan de fick klara det där själva. Däremot gav jag instruktioner till Yuna. De var så duktiga och pepparkakorna blev suveränt fina! Däremot har jag inte smakat av dom. Men det är barnens jobb :)
Det var i varje fall trevligt att få ha det så där mysigt med dom. Imorgon åker dom till sin pappa och då kommer det blir tomt :(

Måste gå och sova strax så jag också orkar upp imorgonbitti för att gå med dom till skolan.

Mina små busfrön! :)

Beautiful

Mycket rörande text.

Födelsedags fika

Nu är helgen över och igår "festade" jag till det rätt rejält. Med tanke på att Yuna fyllde år i lördags anser jag att det ändå var helt okej för mig att äta lite gott. Men jag har ändå dåligt samvete för det. Men man får väl tänka om ett par gånger. Hon fyllde ju faktiskt år. Nu är det länge kvar tills det blir något mer födelsedags firande och det känns ändå bra :) nästa anhalt är julafton. Men det tillåts ju.
Känns inte så jätte farligt idag att jag unnade mig fika igår. Det kändes värre igår däremot. Men nya tag nu då.
Eftersom jag nu har Voltaren hemma kan jag gott och väl börja ta mig ut på promenader. Nu behöver jag inte lida efteråt i alla fall. Skönt!!

En snabb uppdatering från mig :)

Buhäää

Jag tycks aldrig lära mig... Jag ska inte sitta och lyssna på sådan här musik när jag är ensam! Heaven is a place nearby, Tears in heaven... Ja allt vad det nu är.
Imorgon/onsdag kommer Patrik hem i alla fall... Skönt det!

Dag 16 idag.

Sömnlösa nätter

Har så svårt att koppla av på kvällarna. Kommer aldrig till ro att bara lägga mig ned och känna denna ro som sakta sveper över. Jag kan ligga länge i sängen och bara vrida och vända på mig men ingen sömn. Det här är väl tredje natten nu som jag ligger vaken i min säng. Trodde att lite sällskap skulle göra susen och att man då skulle få bli utmattad. Men nej nej. Kusin ligger i soffan och snarkar sen någon timme tillbaka och här ligger jag, klockan 06.46, och jag kan inte sova! Fick prata med Patrik på CAM i alla fall. :) mysigt! Det är kul att man kan sitta och titta på varandra. Trodde även att det skulle få min själ att finna ro. Icke det!
Jag får göra nytt försök. Vad är det nu? Försök 1005? o.O
Jag måste sova! Hela min vardag tar ju stryk av det här! Framförallt min kropp och hjärna. Inte bra!

Söt!

Underbara varelse han är den där Gizmo ( Mogwai ). Tänk att ha denna i sin ägo. Åh!
Hur söt som helst!

I brist av promendsällskap, skippade jag den idag. Med tanke på alla våldtäkter som ägt rum i Boden den senaste tiden ( två stycken, men två för mycket! ), vågar man nu inte gå själv någonstans. Hellre stannar jag hemma i tryggheten än riskera något!
Hemskt att det ska vara på det viset! Tycker absolut att tårgas ska bli lagligt i Sverige!!
Jag får väl dona på här hemma då istället.

Dag 15 idag.

Dag 14

Idag har jag känt mig bättre och jag har då också lyckats få i mig lite näring. Däremot spökar mitt knä ännu. Blir så less! Blir väl att smörja med Voltaren sen.

14 dagar har gått och jag kommer få hålla på längre än så. Jag kan inte avgöra hur lång tid detta kommer ta. Det får ta den tids som behövs. Jag har en målvikt att nå och den SKA jag nå!
På sista tiden har det dock varit kämpigt. Jag har tänkt på svägerskans goda broccoli och baconpaj, thai mat, sliskig mat som Max, McDonalds etc. Suck. Det är inte alltid lätt. Men som tur är har jag lyckats stå emot frestelserna.
Det gäller att ta kontrollen över begäret.

Nu ska jag snart gå och sova.

Ha en fortsatt bra natt!

Snart

Nu är det inte många dagar kvar så fyller Yuna 6 år.
Ska försöka hinna fixa det sista nu innan lördag. Vet inte om jag ska våga mig på att göra fler cupcakes eller om jag ska låta det vara. De jag gjorde sist blev väl inte så jätte bra. Patrik sa att de smakade gott i alla fall. Det är väl huvudsaken, men de kan gärna få vara en fröjd för ögat också. Men det är väl som de säger: "övning ger färdighet". Kanske skulle behöva lite mer hjälp bara av någon som bakat mycket.
Vet inte om jag fått all denna mani av att baka då jag inte själv kan äta det? Att man stillar sitt eget sug när man får göra bakelserna? Kanske ligger något i det.

Idag har jag inte mått alltför bra och har då heller inte kunnat få i mig någon näring. Inte mer än vatten i alla fall. Man märker direkt att kroppen saknar näring. Händerna och kroppen känns skakig. Det är ingen vidare trevlig upplevelse. Blä!
Fick mig en promenad i varje fall då jag var tvungen att gå in till stan för att handla. En kort men behövlig promenad.

Nu är klockan på tok för mycket och jag skulle behöva sova.

Ha det bra!

Vägning

Idag var det tid att väga sig. Om jag gissar rätt på min vikt från startdagen så har jag minskat ca 2 kg i vikt. Det är inte dåligt! Nästa vägning kommer ske den 10/11. Jag har planer på att ha minskat ytterligare 2 kg tills dess. Jag ska försöka komma mig ut på några promenader nu. Då kommer det nog gå lättare. :)

God natt

Idag/Tisdag, har jag och Patrik varit med barnen på Teknikens Hus i Luleå. Det var roligt både för stora och små. Det är roligt att kunna hitta på saker med barnen och se dom ha roligt.
Idag är jag inne på min 9:e dag och imorgon är det vägning. Fortfarande ingen promenad ute i friska luften. Men jag har haft ont i magen sedan i söndags. Det kommer och går. Vet inte vad det beror på men jobbigt är det i alla fall. Även om det känns som om jag tappat lite i vikt så är jag inte så säker. Men det är väl alltid så att man oroar sig. Egentligen ska jag väl inte heller ha så stora förhoppningar med tanke på att jag inte gjort så hemskt mycket. Men det känns ändå som om jag sliter som ett djur. Det har varit rätt jobbigt de sista dagarna. Kanske beror det på att jag har ont i magen? Kanske det. Måste fokusera! Det blir bättre!
Försökte mig på cupcakes också. Och det gör väl inte saken bättre. Men jag måste ju baka till Yunas födelsedag. Det är ett måste enligt mig. Det blir nog bra i slutändan. Jag brukar ha en stark vilja. Och med tanke på att jag sett pizza, hamburgare, nuggets och all annan god mat, glida förbi min näsa, så borde ja klara resten också. Så det så!

Dag 8

Jag tycks inte komma ihåg att uppdatera dagligen :/
Har tagit det rätt lugnt under de dagar som gått. Mina planer var att börja promenera snart. Jag vet nämligen att jag kan ha en tendens till att må lite si så där i början. Men nu börjar det vara på tiden att börja röra på sig mer.
Annars går det rätt bra. Det svåraste är ju som sagt när man blir bjuden på middag eller fika. Det är svårt att hålla sig borta från allt de där söta fikabrödet och dylikt. Men jag gör så gott jag alls bara kan och det är bra.

Har inte så mycket mer att uppdatera. Det går framåt och snart ska här vägas. :) Jag hoppas på bra resultat då..

Dag 4

Skrev aldrig någonting här igår.
Idag är det dag 4 och det känns bra. Så länge man är nyttig och inte äter en massa onyttigt skräp så känner man sig smalare. Känner mig inte så grinig som jag trodde att jag skulle bli. Tummen upp för mig :)

Har egentligen inte så mycket än så att skriva.

Ha det bra!

R.I.P

Världen är allt bra orättvis!
Har suttit och läst ikväll om lilla baby Alissa som blev misshandlad till döds. Det gör så ont i hjärtat på mig när jag läser eller hör om sådana fall. Små barn som inte har en chans i världen att försvara sig. Tänk er allt vad de barnen går igenom. De är maktlösa. De förstår inte vad de gjort för fel. Vad de har gjort för att förtjäna allt det som kommer till dom. Grymhet!
Hur kan man göra så här mot ett barn?
Hur kunde läkaren undgå att ana oråd? Såg han inte vad som hände när hon gång på gång blev förd till sjukhuset? Alla blåmärken i ansiktet, hur sönder hon var i munnen, hennes arm som hon inte kunde använda pga frakturer.
När man hör allt som händer i världen runt omkring oss är man så rädd när man satt egna barn till just denna värld. Barnen är vår framtid.
Stackars ni små änglar som sitter där uppe och ser ner på allt elände. Jag hoppas att ni alla får rättvisa i slutändan av allt.
De som älskar er kan inte få er tillbaka. Hur mycket de än önskar, hur mycket de än gråter.
Att få dessa skyldiga människor dömda är väl en bråkdel av helvetet. Men det känns nog lite lättare. Men jag kan förstå att man skulle vilja pina dessa människor till döds.
Ord kan inte beskriva allt det som bubblar inom mig. Man blir mållös, förbannad, illamående och så fruktansvärt ledsen.
Men jag lever här och nu och jag är lycklig att jag får ha mina älskade barn. Vem vore jag utan er mina änglar. Från den dagen som ni kom till lovade jag er evig kärlek, trygghet och tröst. Jag lovade att hålla er under mina vingar. Vårda er ömt. Jag kommer aldrig någonsin bryta det löftet. Ni är hela min värld!
Man kan sörja andras förluster och vårda de man har. Jag är tacksam.
Men jag lider med er som förlorat era änglar.