Bortskämd!

Jag känner mig så lyckligt lottad! Så innerligt att det inte finns ord till det.

Jag har allt som jag behöver och mycket därtill.

En underbar blivande make, David Edström och många underbara uskor som jag ärligt talat kan säga att jag älskar!

Jag uppskattar mitt liv och hoppas på att det inte kommer ta slut än på några år.

Är färdig med palliativ vård sen igår. Oerhört skönt vill jag lova! Dessutom är etiken avklarad nu, endast 1 lektion kvar nu. Sedan kan jag se framemot lite ledighet... ända fram till den 14/6, då börjar socialpsykiatrin och socialtbehandlingsarbete.

Har hunnit kolla uppgifterna i socialpsykiatrin och jag kan säga att det är lika med social omsorg. Vi har KASAM, LSS mm... känns som om jag kommer klara den kursen bra, med tanke på att vi redan har gått igenom det och kan det. ;)

Känns som bra!

Imorse, innan skolan, tränade jag. Dock var det lite hastigt på ca 20 min, men bättre än inget. Har varit dålig med träningen nu de 2 sista dagarna. Jag har visserligen tränat, men inte fullt som jag brukar. Måste nog ut och springa imorgon, om vädret tillåter. :)

Men först blir det slutprov kl 9.00, palliativ vård.

Måste dessutom få berätta om dagens redovisning... ^^ Ni vet att jag lägger stor tyngd till att lyfta mig själv i sådana frågor som jag känner att jag har klarat av.

Jag och min grupp, bestående av mig, Marika och Matilda, hade om familjekonstellationer. Dvs. homosexuellas rättigheter till provrörsbefruktning, barn, adoption etc.

Tänkte inte så mycket på redovisningen, var inte nervös FAKTISKT. Dock funderade jag på hur vi skulle lägga upp det, vem som skulle säga vad. Men det blev inte organiserat. Matilda började prata om det hela, och jag känner då hon börjar närma sig slutet, "Nej, jag måste flika in något. Jag kan inte bara sitta här och nicka". Så jag "avbryter" och talar lite... inte hemskt mycket, men jag tog ett steg som jag inte trodde jag var kapabel till. Dessutom var det inte bara en gång. :)

Det som jag redan innan redovisningen "visste", var att jag inte skulle kunna säga något om jag inte fått något som jag SKA säga. Något som var bestämt att jag skulle berätta.

Så det är ännu något som jag är stolt över.

Bagatell kanske för vissa, men för mig var det ännu ett lyft.

Nu har jag gjort det som förväntades av mig... om än jag nu efter hand ångrar att jag inte gjort detta innan. Men det kan ta tid att finna mod.

Imorgon, på kvällen, blir det middag med uskor, och strax innan, lite vin med Linda M ( föredetta R ) ^^

Nej, om man skulle ta och krypa ner i soffan med världens bästa man! :)