livet känns underbart och jag kan inte förstå hur det har kunnat få en sådan vändning...
Visst kommer det stunder som man funderar och blir lite ledsen i ögat. Men det är så i livet. Vad vore livet utan upp och nedgångar? Skulle vi kunna känna oss lyckliga, och lyckligt lottade om det alltid bara var en dans på rosor? Nej, det skulle vi inte. Vi skulle inte veta vad äkta lycka är. Vi skulle inte kunna förstå lyckan om vi inte fick känna oss lite olyckliga då och då.
Visst, vi vill ju aldrig vara olyckliga, ledsna eller förtvivlade... men det är också en del av livet, och som får oss att uppskatta det vi har.
Igår tänkte jag en hel del på hur mitt liv ser ut. Jag är hemskt lycklig nu, nästan så man får skämmas. Men det finns en del av mig som är så förtvivlad och förstår inte hur det kunnat hända. Men med detta så inser jag också vad som betyder något, vem som betyder något. Men man funderar också på om det är så här som det ska vara... jag väntar bara på svar nu. Mer tänker jag inte göra.
Har hittat underbar musik som jag lyssnar på en massa nu... musik som får mig in i banor som jag inte varit i på länge. Det är härlig musik som får mig att uppskatta allt det goda.
Nu ska jag ta itu med alla dagens måsten... ikväll blir det att göra de två sista inlämningarna i socialpsykiatri så jag kan luta mig tillbaka och ha en skön "semester" utanför fyrkanten.
Later!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar