Jag har hunnit hitta mitt livs kärlek, fått två underbara barn med honom, fått min dröm att få vara "modell" ( vilket jag har drömt om sedan barnsben ) och jag har dessutom medverkat i en serie. Kan man begära mer?
Klart man kan, men jag nöjer mig så väl.
Jag satt med Vita arkivet för någon kväll sedan. Det fick mig att fundera på då jag inte finns mer. Jag blev ytterst sorgsen över blotta tanken. Att lämna David, barnen och familjen. Jag vill inte. Och inte nu. Men jag kan tycka det är bra att hjälpa min närstående då dagen kommer och jag inte längre finns. Hur jag skulle vilja ha min jordfästning, kista, blommor etc. Men tanken är sorglig.
Idag har jag sovit till klockan 10, vilket jag kanske inte borde ha gjort. Jag skulle ha klivit upp då jag först gjorde det, klockan 06.00 ... men jag kände att ögonlocken var alltför tunga och kroppen likaså.
Nu ska jag ta och göra någon nytta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar