Nu när datum är bestämt och jag vet att bröllopet kommer att inträffa den 23e juli 2011, då börjar jag funderar på allt som rör det. Jag tänker även på min pappa. Kommer han att vilja leda mig till David? Kommer han vilja sjunga för oss? Jag önskar så innerligt att han skulle vilja det, det skulle betyda mycket för mig. Men jag vet ännu inte om han kommer infinna sig den dagen.
Jag känner en känsla av sorg, samtidigt som jag är lättad. Jag behöver själv inte ta beslutet, det görs åt mig. Men det är en av det sorgliga med detta. Det ska inte finnas en tanke på det, inte ens en gnutta att slänga tankarna åt.
Vad ni inte vet, mår ni inte dåligt av... men jag känner att vissa saker bör vara osagt. Det behöver inte finnas i Boden.
Ted Gärdestad i mina hörlurar... I love!
1 kommentar:
Det viktigaste är att man är med i sinnet!
Skicka en kommentar