Idag har jag, medans jag har haft lilla dockan hemma, funderat på vad jag är menad till att bli.
Med tanke på hur mycket jag brinner för att skriva, borde jag kanske hålla på med sådant? Det är som om jag vill skriva allt som jag ser i livet, allt som jag tänker, allt som jag vet att andra ibland tänker. Tankar, drömmar, fantasier, livet, kärlek, sorg och hat. Allt sådant som man vill kunna skrika ut ibland. Men u är det så att jag ska kontakta två personer om detta, höra hur jag går tillväga och även skicka lite av det som jag har. Jag har fått höra, av de flesta att jag är skriftligt begåvad, då det gäller att lägga manken till. Att jag kan beskriva så mycket med ord. Men jag tror det är så med en människa som är mer åt att skriva, än att prata. Man har mer kunskap i skrivandet och där behöver man heller inte känna sig så "hörd". Jag vill inte att folk ska höra mig, men däremot vill jag höras genom det jag skriver. I mina dikter, eller vad man ska kalla dem, vill jag att folk ska se mitt tänkande, andras tänkande. Jag vill att jag då ska höras, om än man inte riktigt kan förstå en hel sanning. Jag vill nå ut till människor så de kan finna tröst i det jag skriver. Jag vill att varenda en ska kunna känna igen sig, även om det inte är skrivet direkt utifrån mina egna känslor. Men det kan vara skönt att höra att andra också kan känna så, och att personer förstår känslorna. Det är väl egentligen min hela sanning bakom det jag skriver om ibland. :) Jag älskar att skriva och jag älskar att kunna förmedla starka känslor som kan göra det lättare för andra. Samtidigt som jag själv också kan reflektera :)
Om ni vet om några tidningar, redaktörer eller liknande... jag är öppen för förslag. Men jag skriver gärna dikter, texter och låttexter just nu :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar