Take time to think of all the things that you´ve made.
Things you thought that you never could do or just did´nt have the time.
Time is presious and we all should make each day count.
Life is´nt for sure and it can turn so fast, in this second.
Live like it´s your last day.
Tiden går fort, ibland lite för fort. Det nämner jag ofta och det är så. Ibland känns det som om tiden inte räcker till. Och så är det också. Men jag tror att vi alla kan göra våran egen tid. Vi kan avgöra hur snabbt den ska gå och hur sakta vi ibland vill att den ska gå.
Just nu så känns det lagomt för mig, även om man ibland kan tänka tillbaka till då Jonathan var liten och man trodde att det var år och dar innan han skulle ens börja i skolan. Nu är dagen här och man förståt inte att det redan har gått 6 år. Tiden har flugit förbi en och man har nästan inte hunnit blinka. Nu är det som om han snart kommer ha hittat sig en tjej, flyttat hemifrån, skaffat bil, jobb och barn. Jag kommer inte föralltid att ha den här pojken som kan krama mig och vilja att jag ska ligga med han i sängen och prata om dagen. Jag kan inte ta förgivet att dessa dagar aldrig tar slut, för det gör dom. Snabbare än man tror.
Och lilla Yuna... Vad ska det bli av henne? Hon har ett humör som heter duga och hon vet alltid vad hon vill. Ändå är hon en docka så söt som socker och som gärna myser ner i soffan och kramas. Hur kommer det att bli för henne då hon är 6 år? Hur kommer hon ha utvecklats som person? Att sedan behöva oroa sig då hon blir tonåring... usch och fy för den tiden. Det är nog annars med Jonathan då man endast behöver oroa sig för en snopp. Medans med Yuna, 1000 tals snoppar. Jag hoppas hon blir skötsam så att man kan känna ett förtroende till henne.
Mycket tankar nu om mina framtida tonåringar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar