Jag vet inte hur ofta jag ska behöva vakna upp alldeles kallsvettig över mina drömmar. Jag vet att det låter som en barnslig dröm, när jag berättar om dem. Men i drömmar är allt så annorlubda, eller hur? Känslor är annars också. Nu tänker jag inte ta upp alla de drömmar som jag haft senaste tiden, men det är många och de skrämmer mig, på något plan.
Varför jag börjar prata om drömmar nu är för att jag somnade med Yuna. Det var egentligen inte meningen, men hon kan inte ligga själv då hon ska koppla av. Jag blev så oerhört trött då jag strök henne på ryggen, och pang så slocknade jag. Men då fick jag ångest då jag insåg min dröm, och att jag hade vaknat. Himla skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar