Jag kom att tänka på min promenad med Sara I som jag hade för ett tag sedan. Allt som vi surrade om. Vi talade bland annat om hur påkörd man kan bli av vissa, och hur dessa ( fega ) människor tar de som redan är svaga. Kanske inte svaga fysiskt, men psykiskt. Hur de tar an de tillfällen som de bara får. Jag kan bli så himla less på sådana människor, för det är så himla fegt att gå på de som de vet är snäll, aldrig säger ifrån, låter dem trampa hur bäst de vill. Det är ofattbart hur mobbning även förekommer i vuxen ålder. Det är så himla patetiskt. Väx upp! Jag är så innerligt spy less på dessa människor.
Men man får väl helt enkelt ta det som en vuxen själv. Att ignorera eller att bara visa var skåpet ska stå. Man kan ju börja fundera på hur dessa skulle reagera då. En som alltid bara tagit skiten, låtit sig bli nedtrampad... att denna står pall, och säger ett sanningens ord. Att våga stå upp mot sig själv och inte låta NÅGON få komma och trycka ned en.
Nu ska jag fortsätta läsa till provet imorgon.
Därefter blir det Minttu, mjölk och oboy = After Eight Cocktail, med Karro. ^^
2 kommentarer:
Dessa individer du skriver om är jag övertygad om att dom själva blir ner tryckta i sina egna skor hemma, och har därför ett jävla udda behov av att hävda sig!
Strunta i dessa, umgås med människor som är värda din tid. Karman slår tillbaka så småningom, ryck på axlarna och håll ditt huvud högt. Kram.
Skicka en kommentar