Jag har under några dagar mått en aning dåligt, av många anledningar. Mår piss över att känna skuld, dåligt samvete, dåliga handlingar etc. Jag vet att ett av dessa måste jag bara kolla upp. Problemet är inte bara litet längre, men att våga. Och våga bemöta svaret.
Jag har tänkt mycket på vänskap som den är. En vänskap som man faktiskt kan få, utan att bli bedragen. Jag känner ingen oro inför de personer som jag har. Jag behöver inte känna att jag skulle bli förd bakom ljuset eller bedragen. Peronerna har den ryggrad att säga vad de tycker, jag behöver sådana. Jag vet med mig att Linda R säger att du ibland öppnar munnen lite för snabbt. Men det är bra, det är ju så att det man säger först är det som man menar, om än det kan komma ut lite fel. Men Linda R har funnits för mig nu, ett bra tag. Hon har lyssnat på mig då jag behövt det, nu vill jag finnas för henne. Om hon behöver någon. Men jag vet också att många av dom som jag nu känner, har vänner sedan långt innan och behöver kanske inte mitt stöd. Men jag vill att mina nära ska veta att jag är här för att stanna. Jag hoppas att dom gillar mig lika mycket. Linda G är också någon som är så himla underbar. Ibland kan jag känna sådan känsla att jag bara vill skrika ut hur jag känner, hur mycket dom betyder för mig, och att det var länge sedan jag kände så här.
Men samtidigt som jag känner så här, kan jag inte undgå att må dåligt. Det finns någon där ute som fått mig till att må himla bra under ett bra tag, men som jag nästan glidit ifrån. Jag vet inte om det är så att jag känner mig sviken för att jag fick veta sist, nästan på att vara påflugen. Att denna person kanske inte ville nämna pga mycket som varit i dennas liv. Jag känner mig en aning sviken. Det är så himla svårt att förklara då jag inte vill skriva rakt ut vad allt handlar om. Men på något plan så känner jag mig besviken pga det som hände. Men jag finns kvar om det är något. Jag sviker ingen i första taget.
Såg The lovely bones för någon kväll sedan, en film som dom har gjort baserad på en bok, Flickan från ovan. Himla bra bok, men filmen sög. Den gick att se, men det var inte som att läsa boken. Boken som jag har läst två gånger, kommer jag nog inte läsa om pga att jag hade föreställt mig personerna helt annars och hela handlingen blev fel.
Nä, det var ingen hit. Samma gäller Skuggan av värmen. Har läst alla Lotta Thells böcker, föreställt mig peronerna och hela kittet. Den var en besvikelse... Om än Malin tyckte att Erik var snygg...hahah.
Nu ska jag återvända till min öl ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar