Never ever

kommer jag att vänta till den sista dagen med att lämna in en uppgift i skolan. Usch vad jag hade det kämpigt igår med min uppgift till psykologin. Jag gillar psykologi, jag älskar tänkandet och hur man kan se och märka på människor. Varför blev det så fel?
Drömde om skolan också inatt, men den utspelade sig i Gunnarsbyn med gammla klassen. Men ett MVG i psykologin i alla fall. Vilken lycka det var att först vara så nere över att känna misslyckande och sedan få ett så bra betyg. Man skulle ju hoppas på att det inte bara var en dröm.
Jag kan väl försöka se det så här... Psykologin har just börjat och detta var våran första uppgift. Snart släpper det och jag kan arbeta såsom jag gör i andra fall.
Jag gjorde min uppgift såsom det var tänkt, sedan om det inte riktigt blev som det skulle är en annan femma. Men jag ska väl se på det som att jag i alla fall gjorde den.

Saknar Sandra... tänker på henne varje dag.
Man tänker aldrig riktigt på hur tur man har som har sådana fina syskon som jag faktiskt har. Vad skulle jag gjort utan dem?

Efter skolan blir det att promenera hem med barnen och en underbar Linda G. Vilket tålamod hon har med mina barn alltså =^^=
Fick dåligt samvete då jag och Linda skulle gå promenad i torsdags, Yuna skulle då följa med för att David och Jonte var på innebandy träning. Vägen till godisarenan, där Linda skulle köpa cigg, den gick bra. Lite långsam, men framåt. Vägen hem var Yuna trött i benen, som jag kan förstå. Jag och Linda fick turasom att bära henne hem. Mådde som dåligt att Linda skulle behöva bära Yuna, men samtidigt är jag glad att hon hjälpte mig. Jag gillar inte att behöva vara andra till last, därför försöker jag så gott jag kan att fixa saker själv. Men jag skulle inte orkat själv. Tack ännu en gång Linda!
Hon skrev så gulligt till mig igår att jag blev tårögd. Att jag var en sådan underbar vän. Min kropp blev så innerligt varm att jag trodde jag skulle börja brinna, det brände bakom ögonlocken på mig dessutom.
Jag är lyckligt lottad!

David är nu på banken och ska höra om billån...längtar tills han hör av sig!
Kollar runt en massa på bilar nu, men förväntar mig inte att vi ska kunna skaffa någon bil nu, men det vore guld om man fick det. Våran lilla Bettan är en aning liten för oss. Men hon går framåt trots sin ålder ^^
Man ska väl vara glad att man ändå har en bil.

Nu har jag ordbajsat en massa... ska ta mig ännu en kopp kaffe och sedan läsa lite omvårdnads och sedan åka till skolan.