Tid stängs utanför när du sakta sluter ögonen
känner värmen av den som ligger så nära
Minsta lilla berörning får själen att rysa
höra hur hjärtat slår i bröstet
Andetagen blir lättare
och lugnet sveper in över de två
Musik spelar och påminner om tiden
hjärtat slår allt hårdare och tårarna rinner
I en värld som fanns
kom till att bli förflutet
Smärtan och sorgen blir påtaglig
tomrummet vidgas
Att aldrig vara ensam men ändå alltid ensam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar