Tiden försvinner, passerar och blir minnen
Så är det med allt. Även om sorg, smärta, ilska, glädje och hat aldrig tycks gå över, så kommer det en tid när man ser tillbaka och förstod att det var bara en tidsfråga. Men i stunden, när allt kan kännas hopplöst, eller när man är så oerhört glad att man aldrig vill släppa taget, då infinner sig minnen istället. Det är på gott och på ont.
När du mår som sämst, när du vill frigöra all din sorg, smärta eller ilska, när du vill skrika och slå nävarna blodiga... du vill bara glömma, du vill kunna vända om och gå din väg, du vill inte leva i det.
I lyckans stund vill du föralltid infinna dig i den tiden, kunna spola tillbaka tiden och stanna den för en stund. Uppleva allt på nytt, lägga till eller ta bort.
Alla vill vi väl någon gång kunna styra vår egen tid, låta oss kunna ta kontrollen över den. Jag önskar att jag kunde göra det. Det finns saker som jag skulle vilja få ogjort, göra saker som jag skulle gjort, jag skulle förändra och förbättra.
Men allt som vi idag bär med oss har en fördel. Det finns en mening med det vi går igenom. Även om det är svårt att tänka på, för det finns så mycket djupa sår, men vi kanske lär oss, vi får erfarenhet, vi tar till oss intryck på ett helt annat sätt.
Jag vet inte riktigt, det är svårt att förklara och jag vet inte hur andra tar ställning till en sådan fråga. Men jag vet att jag - innerst inne - har lärt mig saker med det jag har varit med om, även om jag gärna skulle ta död på det som är svårt. Tro mig... skulle inte tveka för en enda sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar