Det känns på något vis som om jag har gått och blivit en helt ny människa. Eller är det så att jag nu har börjat greppa om det liv jag har, och bara bygger upp det lite bättre?
Jag har på senaste, börjat träna, vågar lite mer i olika sammanhang, greppar mig själv lite bättre som människa. På något vis så har jag vuxit så enormt. Framförallt har jag vuxit inom mig och vad jag kan klara av utan att själv sänka mig. Det är något stort för mig.
För bara någon vecka sedan, hade jag inte samma tro på mig själv. Jag trodde att det skulle bli skit av något nytt som jag gjorde. Men jag har börjat kunna acceptera vissa delar som tidigare varit jobbiga, och jag ser inte att någon annan ser konstigt på mig för det. Jag är en människa med brister som alla andra. Man kan inte gömma sig bara för att något kanske inte riktigt är helt och hållet perfekt. Visst är det så att jag fortfarande har delar kvar att jobba på och delar som jag helst av allt skulle vilja sopa undan. Men vart leder det mig i framtiden?
Lika bra är det väl att ta tjuren vid hornen!
Igår var vi på Kvarnängen och spelade brännboll. Egentligen hela klassen, men det är ju klart att det inte kan passa alla, vad gäller tider och intresse. Men det var kul med de som kom. :)
Och jag kände mig som ett barn på nytt. Tänk att det är så roligt fortfarande! Det ska definitivt göras om, och nästa gång kan nog fler komma. Många var lite små ledsna över att ha missat det pga jobb eller liknande. Fler chanser kommer alltid.
Idag åkte jag inlines till skolan. Hör och häpna! Jag trodde att jag skulle dö efter vägen med bara blotta tanken. Men det gick förvånansvärt bra. Vägen dit behövde jag bara hålla fast i Marikas cykel en gång. Vägen hem fanns det fler nedförsbackar och jag fick då hålla i Linda G´s cykel. Det gick bra ändå och jag kom hem välbehållen :)
Nu ska jag göra lite mat till dockan som står här och hänger med en bedjande röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar