Jag vill bara vila ett tag, om än det bara var för några få minuter så känner jag att det skulle göra mig gott.
Men jag kan inte, och ändå har jag haft tid att göra det. Det känns som om jag har tusen saker att göra till imorgon och ändå lyckas det inte fastna. Nervsystemet hoppas jag bara att jag skall kunna till imorgon, men jag är tveksam. Jag hoppas att David hjälper mig med slut spurten ikväll och sedan får man gå igenom lite på skolan under lunchen. Klockan 12:30 är det dax för provet.
Så länge jag får ett VG så är jag nöjd, men när det gäler prov så vill jag inte ha "sämre".
Jag vägrar...
Ska försöka hinna med kommunikation ikväll också så att jag har den ur världen, då kan jag koncentrera mig på annat.
Datan måste jag även försöka göra snart.
Att veta att jag har den kvar gör mig en aning stressad.
Nä, det blir att fixa den fort nu så jag kan koppla av och tänka på de uppgifter som kommer varje vecka istället.
På måndag ska jag börja med min diet, nu ska jag ge allt jag kan för att fixa det här. Det börjar kännas en aning jobbigt nu och jag kan inte fortsätta.
Ni skulle bara sett de jag åt igår och som jag kände att jag kunde lätt proppa i mig igen efter 1 timme.
Jag vill inte ens gå in på hur mycket jag åt, men jag kan lova att det var mycket.
När jag sitter nu och tänker på hur bra jag har det egentligen, fast jag sitter och klagar så mycket så borde jag kanske rycka upp mig.
Ska jag kanske sluta skriva på de här sättet?
Vissa tycker det och andra inte, men jag vet inte längre. Kändes som om jag fick ut så mycket av att skriva hur jag kan må och så, men jag vet inte längre om jag kan. Jag vill inte höra på fler reaktioner från folk.
Jag känner mig så kluven.
Samtidigt som jag vill, så känns det som om jag inte kan....
Jag är då lycklig i alla fall över de människor som jag har turen att ha vid min sida. Min familj och min kära älskade David och våra barn.
Några vänner också då såklart. ^^
Vad skulle jag gjort utan er?
Tack för att ni finns, ni är guld värda!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar