fredag 7 maj 2010

Never as we want

Det blir aldrig som man tänkt eller planerat... Och då jag skriver detta ska ingen absolut ta åt sig och bli ledsen eller arg. Jag är inte besviken på er alls. Det är ju så att man inte kan räkna med allt. Jag har full förståelse för sjukdom, arbete, oförberedda händelser etc. Så ingen ska absolut tro att jag ser ner på dem.
Jag är bara en aning ledsen över att det aldrig blir som man hoppats eller tänkt. Hade så många planer på att ha lekar och mysigt! Det hade varit kul att vara med folk som betyder något för en :) Det var inte bara min födelsedagsfest, utan jag skulle få dela den med dem som har en mycket speciellt plats i mitt hjärta.
Nåväl... jag har två partypinglor som kommer att stanna hela natten, om inget oförberettt händer ^^
Johanna, Oksana och Linda R kommer en sväng i alla fall och säger hej. En tanke är god :)

Igår var jag en riktig hurtbulle. Marika och jag skulle möta upp Linnea C och Johanna L för att gå en runda. Räknade med att det hela skulle ta ca 1 tim eller så. Nej nej. Jag anade ugglor i mossen när Linnea sa att hon hade en plan för promenaden. Ahaaa... hinderbanan?!
Japp... den lilla råttan skulle lura ut oss dit så vi inte kunde ändra oss. Jag gick med frivilligt, men jag kände inte alls för att hoppa, skutta och kräla. Men väl framme, efter att ha joggat tom. hade jag ändrat mina tankar och uppfattningar. Jag var på!! Det var som en befrielse att få röra sig så mycket och med saker som passar oss "vuxna" perfekt. Dock kunde de ha funnits lägre grejer. Jag ska fortsätta att gå dit när jag fått minajoggingskor och kläder. Då ska jag vara atletisk! Passade inte så bra att ha jeans på sig och göra den direkt. Men jag gjorde det ändå! Ganska stolt är jag då ^^

Det har löst sig med palliativ vård nu i alla fall. Men inte helt som jag hade velat. Det var som om läraren blev less på att jag kom med mina invändningar om att hon kunde ringa skolan och frågaom det var något oklart. Hon skrev bara; "Vi gör så att du lämnar in uppgifterna då du gjort alla färdigt" Kort och gott. Då känner man sig inte helt nöjd. Inte jag.
Det har i alla fall klarats upp så pass att jag inte är underkänd pga deras brist på information.

Nu ska jag ta en rök.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klart att vi ska till hinderbanan igen:) Du var ju som en elitidrottare:)) Kram på dig / Linnea

Johana sa...

Det ska vi absolut göra!!! :)