Huvudet pulserade och jag låg som förlamad
våt och kall av det isande vattnet
Känslan av att sakta försvinna
bort från den tiden
Jag togs tillbaka till en annan del av mitt liv
ett liv för länge sedan
Inte längre fanns det någon smärta
inte heller något som kunde skada mig
En man stod på andra sidan av en bäck
han höll ut sina armar mot mig
Jag ville så gärna nå honom
men jag var för långt borta
Strömmen i bäcken var hård
men jag vill ge det en chans
Mannen såg menande på mig när jag klev ut på en sten
han nickade och log mot mig
Med ens fick jag åter mod till att fortsätta
och jag tog ännu ett steg till en annan sten
Balansen svek mig och mannen ville inte ta emot
handlöst föll jag ned i vattnet och slog i huvudet i en sten
Blod färgade vattnet och jag förstod inte
vem var han och varför hjälpte han mig inte
Min livlösa kropp kämpade inte
jag ville inte försöka
Där, mitt i bäcken låg jag
till sista tanken med mannens ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar