Behöver jag medlidande? Nej!

Onsdagen försvann lika fort som den kom känns det som. Bra eller dåligt? Hmm. . . Vet inte. Är ändå en ny dag nu. Jag får väl se det från den ljusa sidan. . . Att jag lever och mår. Mår och mår, finns ju två sidor av det också. Känns lite som om man får ta all skit på en och samma gång, vilket kan vara något gott om det är så att allt får ett slut och jag får känna hur det sprudlar av lycka genom hela kroppen. Men det har varit väldigt jobbigt sista tiden. Inte blir det lättare av att man inser att man tappar hår värre än en hund! Jag söker inte efter medlidande. Hade jag gjort det skulle jag förmodligen varit mer djup i allt som hänt och alla tankar som snurrat/snurrar runt i huvudet på mig. Jag hade dock hoppats på att slippa skriva mer tråkigheter här. . . Men det blir inte alltid som vi tänkt oss. Tyvärr. :( fick mig en enorm känslomässig stund ikväll när jag satt med lurarna och lyssnade på musik. Det behövdes bara att slå på "Tro" med Marie Fredriksson, då stor tjöt jag i min ensamhet. Oj så ont det gjorde i bröstet på mig. Men samtidigt funderar jag på om jag verkligen har så mycket mer tårar att fälla. Känns som om jag gråtit floder ett tag nu. Jag kan känna att jag försöker undvika låtar, stunder ensam, för att inte hamna i samma bana. Lyckligt lottad är jag som har några nära och kära som finns vid min sida. Alla har tyvärr inte samma tur. :( kanske just därför som jag vill kunna vara den vännen för andra. Alla förtjänar att bli hörda, tröstade och att ha någon som finns där. Bara ett telefonsamtal bort. Usch vilket trist inlägg detta blev. . .Ovanligt. Nej! Vill tacka Han där uppe för att han gett mig min lilla familj, min andra familj och de få men riktiga vänner som jag har! Även om jag nu känner att Han sviker min sida nu och låter mig lida. . . Nu blir det att sluta mina två blå och hoppas på att Mr. J kommer. Bollen e hans :) nä! Vad jag svamlar nu. . . En aning övertrött kanske. :) God natt världen! Den utanför Bodsvedjan alltså ;)