Många nätter och även många timmar har gått förbi mig. Med endast ett fåtal timmar som faktiskt varit sömn. Nu vet jag hur det är att vara utan sömnen under en längre tid och vad som faktiskt påverkar en. För mig har det varit en berg- och dalbana med massor av konstiga tankar, ibland så att det nästan skrämt en. Jag har glömt saker som jag frågat och sagt, dagar har gått om varandra och jag har inte riktigt uppfattat den egentliga tiden och dagen. Jag kan inte komma på allt nu på en rak arm, allt som man utsätts för. Allt som man själv kanske utsätter sig för. Men jag vet med faktum att det är obehagligt.
Har fått sova någon timme inatt, vilket var behövligt. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att känna dåligt samvete och att faktiskt må dåligt över sömnen. De gånger som jag har fått sova under den här perioden, då har jag vaknat efter någon minut och tänkt; "Nej, shit! Jag somnade!" Genast går jag då upp. Kan det vara så att man är rädd för att somna, att man är rädd för att glömma de saker som fått en till att bli så här dålig? Jag är en människa som vill tänka "logiskt". Och för mig är inte ett logiskt tänkande att jag utgår från att jag inte vill glömma de tunga. Jag vill ju kunna glömma och gå vidare. Må bra och njuta i livet tillsammans med min familj och vänner. Men om jag ska tänka utanför min ram kanske det är så att jag inte vill glömma. Jag vill komma ihåg allt och kunna bearbeta. Är det så att man samlar på sig för mycket för att sedan inte kunna skjuta det åt sidan och gå vidare? Jag vet inte och frågan är förvirrande. Jag är förvirrad.
Jag lovade er läsare ett nytt kapitel och jag är ledsen att jag svek er... men livet är sådant. Man vet aldrig när det kommer en storm. Och oftast så brukar det lyda ett lugn innan den stormen kommer. Vilket det känns som om det gjort också. Ett enormt lugn i både själ och sinne. Allt vänder, förr eller senare.
Hittade en fin dikt som jag känner att jag kan relatera till...
You are there
and I am here
thinking about
how much I love you
thinking about
how much I respect you
thinking about
how much I miss you
You are there
and I am here
thinking about
how much I cannot wait until we are together again
thinking about how I will appreciate more than ever the time we will spend together
I love you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar