Har Du Inte Själv Varit Där. . .

Alltför lång tid har gått förbi mig. Alltför många nätter. Alltför lite sömn. Om du aldrig själv har funnit dig i den sits där jag nu befinner mig, då kan du omöjligt förstå. Det är sjukt. Innerligt sjukt. Tankar blir överflödiga, med utan mening eller så att de kan förstås. De bildas till idéer. Vissa så självklara men samtidigt omöjliga. Hjärnan samarbetar inte och en liten sak kan bli ett universum. Om jag kunde rita allt som passerat minnet den sista tiden skulle ni se vilken ordentlig oreda det är. Det finns inga fientliga fack för var sak. Allt blandas ändå ihop till slut och ger en logisk bild av allt. Som en häxbrygd. Osäkerhet, nervositet och välbehag blandas om och kan bli en och samma känsla. Nu har jag fått något att sova på, men ska spara tills ikväll. Ligger ner i soffan nu och försöker finna lugn i kroppen för att kunna vila. Jag ville ge er en bild av hur brist på sömn påverkar en, hur den påverkat mig. Jag kan tycka det är obehagligt samtidigt som det är självklart. Man kan finna sig i sin egna värld. Förhoppningsvis är detta det sista jag behöver nämna om hur sjuk man kan bli.