Hur mycket jag än försöker,
tycks Mr. Blund aldrig riktigt bjuda in mig till drömmarnas land
Det har gått ungefär 1,5 vecka sen jag började få svårt till att sova bra om nätterna. Jag kunde vakna var och varannan timme, titta på telefonen och inse att det bara var 40 min sedan jag vaknade sist. Allteftersom har det blivit värre... Nu kan jag vara utan sömnen helt i upp till 2 dygn. Har inte suttit och räknat exakta antalet timmar som jag faktiskt fått sömn, men det ligger mellan 20 - 24 tim på 1,5 vecka. Det är inte mycket. Samtidigt som jag inte känner mig trött så känner jag hur slut man bli i huvudet. Vad en hjärna utan tillräckligt mycket sömn, kan åstadkomma. Det är lite obehagligt. Jag ska ta och boka tid på VC imorgon för att se om det kan vara en koppling till att jag tappar hår. Att alltsammans är en inre stress som utlöses på det här viset.
David såg på mig hur enormt slut jag var när vi var hos mormor på besök. Han tog med mig till sovrummet och strök på mig tills jag somnade. Dock varade inte sömnen speciellt länge men det var ändå skönt att få sluta ögonen för en stund och vila upp hjärnan som ständigt går på högvarv. Tacksam är jag också att han slet med mig. Jag hade aldrig annars gått och lagt mig då jag ändå inte kände mig trött.
Ny vecka imorgon... känns tungt. Kommer nog också att göra det till onsdag då det är rätt mycket. Kanske att man kan andas ut på onsdagen då, jag hoppas.
Ska även försöka boka in tiden på VC för att ta reda på allt som händer så man kanske kan få en rätsida på vad som händer i min kropp. Jag avskyr att ta tabletter i alla dess former, därav vill jag heller inte ta något för att kunna sova. Tabletter är alltså min sista utväg. Men jag kommer undvika den in i det längsta.
Ljuv musik i lurarna... Just Love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar