Slog mig helt plötsligt att det förmodligen finns många därute som följer min blogg och som absolut inte har en susning om vem jag är.
Nu kommer jag vara väldigt rak och ärlig och det innebär att jag kommer även avslöja något som jag tycker är hemskt jobbigt.
Jenny heter jag och är född -86, fyller alltså 30 år i år. (Snälla någon!!)
Jag har tre barn, Jonathan -04a, Yuna 06a och lilla Milo -13. De två äldre barnen har jag tillsammans med en man från ett tidigare förhållande och lilla Milo är från mitt nuvarande.
Är gift sedan 31/12 -15 alltså nyårsafton förra året :) väldigt färskt med andra ord.
Jag är en tänkare och filosof ända in i själen. Älskar att skriva och fotografering. Önskar inget annat än att få jobba med något av dessa delar.
Har en lagomt stor familj med tre syskon. En äldre bror och syster samt en mindre syster.
Jag älskar mina barn och min familj över allt annat på denna jord. Jag skulle kunna gå genom eld för dom.
Jag är väldigt barnslig som person och har sjuk humor. Men vad vore väl livet utan??! :)
Men när det väl kommer till krita så kan jag uppföra mig och vara som vilken annan "vuxen" som helst. ;)
Något som inte många vet, men som jag tänker på hela tiden och måste arbeta med är, jag stammar. Visst, jag är inte extrem. De finns absolut de som har det värre än mig. Men detta har fått mig att verkligen rygga tillbaka och inte alls är den där personen som hemskt gärna ringer och surrar i telefonen. Nä, jag sitter hellre och smsar eller på annat sätt skriver. När jag har druckit alkohol spelar det ingen roll och jag kan surra huvudet av folk.
Herregud! Stort steg det där för mig. Det är inte alltför många som vet om det här. Men det är pga att jag har en tendens till att verkligen stamma då när jag väl pratar med de personer som jag sagt det till.
Men jag tror att telefonsamtal är värst av alla .
Hmm.. Har jag missat att nämna något?
Fråga om ni vill veta något för nu blev jag helt ställd över att ha blottat mig :O
Frågar man inte, får man inget veta :)
